PRS Lupple och Emma07

Zacharias log stort då han fick Benjamins svar, kunde knappt bärga sig till att få träffa honom igen. Samtidigt så var det med en viss nervositet - tänk om det bara var spriten som fått dem att komma så bra överens dagen innan? Till svar skickade han en tumme upp och en glad smiley, insåg också att det innebar att tio minuter innebar att han behövde skynda sig dit. Han plockade ihop det han behövde - vilket i princip bara var väskan där han hade både plånbok och skissblock, nycklarna och mobilen. Snart var han påväg dit med snabba steg, hoppades att han inte skulle bli sen men han borde kunna hinna. Väl där klev han in på caféet och såg sig omkring, sökte med blicken efter Benjamin men mirakulöst nog så verkade han faktiskt ha hunnit dit först iallafall så gick istället och slog sig ner vid ett bord som verkade bra.

Benjamin tittade noggrant på klockan på vägen dit och var ganska snart där. Han klev in på caféet och kände den där stenen sjunka djupare. Han var inte här. Han hade låtsas? Det hade gått nästan 11 minuter. Han bet sig lite oroligt i läppen och såg sig omkring och såg honom redan sitta vid ett bord.
Stenen försvann och han sken upp mot honom och gick fram och satte sig ned.
"Hej." Sa han lite nervöst men med ett vänligt och stort leende.
Han var verkligen här. Han kunde inte fatta det, det kändes helt underbart att han faktiskt var här och han började hoppas att alkoholen inte hade någonting med att de hade kommit så bra överens. Att de hade klickat oavsett alkoholen.

Trots att det bara gått en minut mer än han hade skrivit, så hade Zacharias hunnit bli riktigt orolig över att han inte skulle dyka upp iallafall. Att allt bara hade varit ett trick, ett skämt eller något för att jäklas med honom. Men alla de tvivlen försvann då han äntligen fick syn på Benjamin som var påväg emot bordet och verkade ha fått syn på honom innan Zach själv sett honom. Han sken genast upp lite och log brett emot honom. Äntligen, äntligen träffades de igen.
"Hej. Hur är läget?", frågade Zach direkt, fortfarande med samma, breda leende som innan.

Benjamin satte sig mer bekvämt och studerade honom sedan och log stort. Nickande över hans fråga.
"Åh det är bra. Själv då?" Sa han och skrattade lågt.
" Får jag berätta en sak? Äsch jag säger det ändå jag var livrädd över att du inte skulle dyka upp." Sa han ärligt och såg på honom med ett blygt leende.
"Men här är du." La han till och gestikulerade mot honom och skrattade ömt.

Zacharias vilade blicken på honom, vilket var ett mycket bra ställe att vila den på. Man hade ju en vacker utsikt över vad som verkade vara perfekta ansiktsdrag. Han log brett tillbaks emot honom.
"Det är bara bra", sade han, var på strålande humör nu när han äntligen fått träffa honom igen.
"Här är jag. Och jag kan avslöja att jag var lika rädd jag att du inte skulle dyka upp iallafall", sade han med ett stort leende.

Benjamin såg på honom och skrattade till.
"Det tror jag inte på. Vem skulle inte dyka upp för att träffa dig?" Sa han med ett lite retsamt flin och tittade på honom.
Verkligen tittade och han var rent ut sagt vacker. Han log lite nervöst över tanken och vände bort blicken.
"Så vad vill du ha? Jag kan gå och beställa åt oss." Sa han och pekade mot kassan och inväntade ett svar.
Det kändes mer rätt att vara den som bjöd. Inte för att det antagligen var särskilt dyrt men han ville.

Zacharias skrattade lätt till, kunde inte heller låta bli att rodna lite lätt av hans ord.
"Ganska många skulle jag tro", sade han med ett leende, det var många som ogillade honom för hans sätt, bakgrund, livsstil, allt. Han såg bort mot kassan, sen tillbaks på Benjamin och log lite.
"Överraska mig med nåt", sade han med ett leende, det kunde bli rätt intressant att se vad han skulle välja för något.

Benjamin skakade på huvudet.
"Du ser dig själv med oklara ögon." Sa han leendes och skrattade sedan.
"Okej. " Sa han och reste sig upp.
Glad men också spänd för utmaningen. Skulle han lyckas? Han studerade menyn långsamt men också väldigt noga. Han ville inte göra bort sig.
Han ville inte köpa för mycket, absolut inte för lite. Han funderade länge på vad han visste om honom och beställde sedan. Han hade valt att nämna hallonsaft som något som skulle vara gott så beställde därför en hallonmilkshake. Alla gillar väl milkshake? Han tog en choklad till sig och beställde även någon kaka som såg god ut, en var till dem.
Han betalade, väntade lite och tog sedan med sakerna tillbaka till bordet och satte sig. Tittade lite oroligt men också förväntansfullt på honom för att se hans reaktion.

Zach skrattade till lite, han hade kanske en poäng där.
"Eller lärt mig hur andra ser på mig", sade han med ett leende, han brukade ses som bekymmerslös och gladlynt men det betydde inte att han inte visste hur illa en del kunde tycka om honom. Han följde Benjamin med blicken då han gick iväg, fortfarande med ett leende på läpparna. Och varför skulle han inte le när han fick vila blicken på en sån snygging? Han var väldigt glad över att han faktiskt dykt upp, och att det hittills gått bra - det verkade inte vara nån skillnad ifrån när dem träffats på festen, möjligtvis förutom att han verkade mer avslappnad nu. Då han kom tillbaks såg han nyfiket på vad han fått med sig, såg sedan upp på honom och log.
"Det ser gott ut", sade han och lade huvudet lätt på sned.
"Så vad har du pysslat med sen sist vi sågs?", frågade han nyfiket.

Benjamin såg på honom och blev väldigt glad över hans reaktion.
"Tycker du?" Sa han leendes. Han hoppades verkligen att han inte ljög för honom. Men han verkade inte vara typen som ljög. Han drog åt sig sin milkshake och drack någon klunk. Insåg att han betett sig väldigt ivrigt och tvingade sig att lugna ned sig lite. Men han var nervöst. Oerhört nervös vilket antagligen ledde till hans beteende.
" Sen sist ja." Log han och funderade lite.
Skulle han berättat hur ängslig han varit kring att kontakta honom? Han beslutade att inte göra det. Det kändes lite patetiskt.
" Slappat. Hela lördagen var jag bakfull. Det är nog rätt beskrivning. "Sa han och skrattade lågt.
"Jag har försökt läsa lite, förbereda inför skolstarten och så. Själv då?" Sa han och insåg att oavsett vad den andre skulle ha gjort så var det något som intresserade honom väldigt mycket mer.