Lover Revealed PRS wolfy & Emma07

"Du är inte lite framfusig du," sa hon med en tillgjord dramatisk suck, tog inte alls illa upp över hans fräckhet utan fann den nästan ganska charmig. Den här kvällen var inte alls som hon hade förväntat sig, men det var en positiv överraskning. Det här var nog också en kväll hon länge skulle komma ihåg och tänka tillbaka på. Sophie fiskade upp bilnycklarna ur byxfickan och rätade på sig.
"Se så, hoppa in. Jag tänker inte öppna dörren åt dig." Sophie satte sig bakom ratten för att starta motorn.

William ryckte lite lätt på axlarna, fortfarande med ett brett flin.
"Är man blyg får man inga brudar. Och vad är det roliga med att vara det, man får mycket roligare på det här viset", sade han retsamt, mycket riktigt så kunde man ju ofta få lite roligare reaktioner om man var mer framfusig. Negativa med, men det var väl också en del av det roliga? Åtminstone enligt honom. Han flinade lite.
"Dagens ungdomar, inget hyfs alls numera", sade han med en besviken suck innan han satte sig in i bilen, såg sig snabbt omkring i den.

"Man kan ju undra vart världen är på väg," instämde hon med ett flin och körde iväg. Hon nynnade med till låtarna som spelades under bilfärden, som inte räckte mycket mer än en kvart. Det hade varit förvånansvärt mycket trafik den här tiden på dygnet men relativt smidigt hade det gått ändå. Sophie klev ur bilen innan hon fortsatte fram till ytterdörren för att låsa upp.
"Du skulle ju koka te åt mig, inte sant?" log hon rart mot William samtidigt som hon tände lamporna, gav honom därefter instruktioner om var han hittade det han behövde i köket.

William flinade roat och höll sig ganska tyst under bilfärden, lyssnade helt enkelt på musiken istället. Det var alltid intressant att höra vad andra gillade för musik, och dem verkade faktiskt ha ganska lika varandra. Han var ganska snabb ut ur bilen, lyssnade lite lätt roat på hennes instruktioner.
"Jag tror det var något sådant, ja. Du börjar i tid ja, ser till att männen kan passa upp på dig?", svarade han retsamt med ett flin emot henne.

"Annars blir det ju tvärtom och så kan vi ju inte ha det." Hon gav honom en slängkyss innan hon gick ut till vardagsrummet, satte sig där ner på soffan i en bekväm ställning.
"När du ändå är i gång och är så hjälpsam, så kanske du kan massera mina fötter också?" ropade hon, höll tillbaka ett litet skratt. Det var minsann ingenting hon skulle tacka nej till.

William flinade brett och räckte ut tungan till henne som svar, klev in i köket och försökte erinra sig hennes förklaring på vart han hittade allting. Efter lite letande fram och tillbaka hade han åtminstone hittat allting han behövde, hoppades han iallafall.
"Ena stunden beter du dig som en modern tonåring, och i nästa stund som en bortskämd lady? Från vilken tid kommer du egentligen?", ropade han tillbaks med ett flin, hade dock snart blivit klar med teet och letade sig fram till vardagsrummet där hon var.

"Nämnde jag inte att jag har fler versioner av mig själv? Du borde känna dig ärad som får träffa på fler än en under samma kväll." Sophie sträckte upp armarna i luften och gäspade innan hon rullade på axlarna en stund, försvann snart iväg till badrummet för att tvätta ansiktet. Hon kunde ju passa på att utföra sin kvällsrutin medan William förberedde te åt dem ute i köket. Då hon var klar inne i badrummet gick hon för att dra på sig ett linne och ett par mjuka pyjamasshorts, återtog därefter sin plats på soffan igen.

William flinade för sig själv, samtidigt som han plockade ihop allt på en liten bricka han hade hittat efter en del letande.
"Ärad? Snarare som en slav", ropade han retsamt tillbaks, blev ganska snart klar och kom dit med brickan som han satte ner på bordet. Han såg på henne och höjde lite på ögonbrynen, inte helt utan en viss retsamhet i blicken han gav henne. Inte särskilt ovanligt.
"Jag ser att du redan förbered dig för din skönhetssömn. Trots att du fortfarande inte klargjort vad det för för slags skönhetssömn du syftade på", sade han retsamt, med en viss betoning på skönhetssömn som han inte tvivlade på hon skulle förstå med tanke på hur han kunnat retas med henne innan.

"Du kan sluta låtsas nu, jag vet att du gillar att bli åtsagd vad du ska göra alltid nu och då." Sophie sträckte ut sin hand för att röra vid hans arm då han dök upp i vardagsrummet med en bricka. Hon satte sig upp mer ordentligt för att sträcka sig efter en kopp, hällde upp ångande vatten i den innan hon öppnade en tepåse.
"Och vad exakt är det du hoppas med att jag ska syfta på med skönhetssömn?" undrade hon med höjda ögonbryn.

"Tror du ja", kommenterade han med ett flin, slog sig ner bredvid henne och flinade lite.
"Tror du jag hade haft affärer med Thomas om jag gillar att lyssna på vad folk säger åt mig?", sade han retsamt, det var ju inte direkt lagligt så han skulle inte påstå att han var särskilt bra på att följa regler. Han tog ena koppen, lade dock i sin tepåse först innan han hade i vattnet.
"Vad är du för en konstig varelse, har i tepåsen efteråt? Galenskaper", sade han med ett besviket smackande med tungan, lyssnade på henne och flinade.
"Inte verkar det vara något du ägnar dig åt på egen hand i vilket fall som helst", sade han.