Laglös kärlek PRS Emma07 och wolfy

Chris suckade lite och skakade lätt på huvudet, visste inte riktigt vad han hade förväntat sig. Han reste sig upp och såg på henne, låtsades inte om kvällen innan då han fortfarande skämdes men bara att se sig i spegeln var tillräcklig påminnelse då han ju blivit rätt blåslagen. Han tvekade lite, för trots allt så ville han ju prata med henne men var också något feg vad gällde att prata känslor.
"Jag föll för dig, och det kanske var dumt att jag vågade hoppas på något. Men jag gjorde det åtminstone och jag måste få veta ifall det skulle ha funnits nån chans för mig?", frågade han rent ut, för trots allt så ville han veta. Han hade fallit rejält för henne, och att hon nu knappt ens ville prata med honom sårade mer än han ville erkänna.

Nievas ansiktsuttryck mjuknade lite. Hon såg ner på sina händer innan hon vände upp blicken till hans ansikte igen.
"Jag har känslor för dig också. Men jag behöver vara försiktig." Hon hade fortfarande ingen aning om hon kunde lita på honom eller inte. Hon tvivlade inte på honom lika mycket längre utan hon hade uppfattningen om att han var en genuin person, men om hon hade fel skulle det kunna kosta henne precis allt. Förstod han inte det så visste hon inte om han var värd hennes tid heller.

Christopher lyssnade tyst och nickade lätt. Då fanns det åtminstone något hopp, vilket var mer än han nu hade vågat tro. Han förstod helt ifall hon inte litade på honom, för han hade själv ofta problem med att lita på folk och hade sina anledningar till det. Men han önskade ändå att hon skulle kunna våga lita på honom.
"Försök då åtminstone ge mig en chans igen. Du behöver inte lita på mig eller något men ge mig åtminstone en chans", bad han, inte ett dugg anklagande eller något utan helt enkelt bara något bedjande. Han kunde inte kräva att hon skulle lita på honom, för han litade inte heller på henne - inte av någon särskild anledning, utan det var helt enkelt bara han som hade svårt med att lita på personer.

Då han bad henne att ge honom en chans såg hon på honom en lång stund, osäker på om hon skulle våga ta chansen. Nieva bestämde sig ändå för att följa hennes hjärta, som uppmanade henne att lita på Chris. Därför började hon med att nicka försiktigt innan hon reste sig upp.
"På ett villkor." Hon ställde sig framför honom. "Du ska också ge mig en chans." Trots att hon var inblandad i en massa fuffens så fanns det mycket mer än så av henne. Hon ville inte att han skulle ha en dålig bild av henne.

Han fick vänta så pass länge på svar att han var påväg att tappa hoppet. Men till sist svarade hon ändå, och Chris andades ut lite. Självklart skulle han ge henne en chans, särskilt efter att hon faktiskt hjälpte honom kvällen innan. Han kanske hade svårt att lita på henne, men det var ett allmänt problem han hade och inget emot henne. Han nickade tyst.
"Såklart", sade han, tvekade lite. Hon stod så nära nu att han inte kunde låta bli att ge henne en lätt puss till sist.

Nieva noterade givetvis att han tvekade då han gett henne sitt svar, att han inte litade på henne var uppenbart. En sak de hade gemensamt var brist på förtroende. Inte bara för varandra utan för alla. Men förhoppningsvis skulle de, så småningom, kunna lita på varandra. Hon drog lite på mungiporna då han gav henne en puss, nickade sedan lätt mot dörren. Han skulle behöva ta henne till en häktningscell nu innan folk började undra.

Chris nickade lite lätt och vågade sig på ett leende mot henne snabbt, innan han lade en mjuk hand på hennes axel för att ta med henne till en häktningscell. Han hade egentligen blivit kvar här med henne lite väl länge, så folk kanske undrade, men det fick gå. Nu behövde han åtminstone återgå till jobbet strax, för han skulle iväg med en bil igen.

Nieva lät blicken glida över köksbordet, och allt som hon dukat fram. Hon hade ägnat en stor del av den sena eftermiddagen åt matlagning. Som spanjorska kändes det också självklart att bjuda Chris på en typisk spansk maträtt. Hon hade plockat fram en receptbok som tillhört hennes mor och bläddrat i den. Det som Nieva åstadkommit kunde inte jämföras med vad hennes mor hade kunnat trolla fram, men förhoppningsvis skulle det duga. Chris skulle ju trots allt inte komma över för att betygsätta maten utan för att de skulle kunna umgås, samt få ett tillfälle att prata ut med varandra. Hon rättade till den röda klänningen hon hade på sig, sneglade förväntansfullt mot klockan med jämna mellanrum.

Chris hade blivit riktigt glad över Nievas inbjudan, för han hade sannerligen talat sanning när han pratat om hur han fallit för henne innan. Och om inte annat så behövde han komma hemifrån och få tänka på något annat, nu när pappan var på fri fot igen var det alldeles för mycket tankar som snurrade runt i huvudet på honom. I väntan på deras träff så hade han gett sig dit i god tid klädd i jeans och skjorta, han kanske var ett uns tidig men det gjorde nog inget hoppades han. Han knackade lite på dörren, var underligt nervös inför att få tillbringa kvällen med henne samtidigt som han verkligen såg fram emot det.

Då det knackade på dörren hickade hon till av ren nervositet blandat med förväntan. Nieva tog ett djupt andetag innan hon gick för att öppna dörren, log rart mot honom samtidigt som hon backade några steg för att låta honom komma in.
"Vad stilig du är," kommenterade hon mjukt. Trots att han inte var klädd på ett märkvärdigt sätt - jeans och skjorta - så lyckades han ändå med att se oerhört stilig ut.