Shadowhunters PRS Emma07 och Wolfy

Philip flinade roat åt Aubreys lilla paus eller vad det skulle kallas, de hade ju bara börjat med träningen - de slogs bara med pinnar än så länge.
"Har valpen vilat klart?", frågade han retsamt med sitt sedvanliga flin, helt sig själv igen. För stunden tryckte han åtminstone undan alla tankar på pappan och bakgrunden, det kunde han tänka mer på senare när han var själv.

"Jag är ingen valp!" morrade hon irriterat. Om hon vore starkare och faktiskt hade en chans att vinna honom, så skulle hon tackla honom och låta honom äta upp sina ord. Lyckligtvis för dem båda så hade hon ingen chans. Inte ens en liten. Aubrey gillade inte alls hans självgoda beteende och tonfall, precis som om han var bäst i världen. Det skulle inte förvåna henne om han faktiskt tyckte så om sig själv.

Philip flinade bara ännu bredare utav hennes svar.
"Men ser man på, den till och med morrar", retades han med samma flin. Valp var enligt honom rätt så bra smeknamn.
"Det stämmer ju, så liten och otränad som du är", fortsatte han roat.

"Precis som om du aldrig varit i min situation." Aubrey gick närmare honom, stannade först upp då hennes kropp nästan nuddade vid hans. Hon lutade huvudet bakåt för att se upp på honom, han var som en flaggstång jämfört med henne. Det låg sanning i hennes ord. En gång i tiden, oavsett hur gammal han varit, så hade han varit lika oerfaren som hon var nu.
"Jag tror vi är klara för idag." Hon fnös till innan hon vände på klacken och lämnade träningssalen. Kanske det skulle vara värt ett försök att be om en trevligare tränare?

Philip granskade henne roat, visserligen hade han liksom henne varit ny där för en tid sen. Men han hade lärt sig väldigt snabbt och varit mer vältränad när han kommit än vad hon var, och han visste att han nog hade MMAn att tacka för det. Det var något han faktiskt kunde sakna - numera hade han inte längre möjlighet eller tid att åka ut på tävlingar.
"Kanske, men inte så otränad", sade han med ett flin och retsam ton. Det var typiskt honom att alltid retas, han menade det bara som skämtsamt men vad han själv varken tänkte på eller märkte var att det istället uppfattades som otrevligt. Men han hade allt hamnat i en del trubbel tack vare att han varit för stor i käften ibland. Roat såg han efter henne, humör hade hon åtminstone inte ont om.

Följande morgon tog hon sig tidigt ut till träningssalen för att börja lite i förtid. Till hennes förvåning var hon inte ensam utan Isabelle tränade tillsammans med två andra. Aubrey öppnade munnen för att be om ursäkt och lämna dem ifred, men blev istället inbjuden att träna med dem. Hon övervägde erbjudandet under ett kort ögonblick innan hon nickade. De hade garanterat användbara tips och trix att komma med. Och förhoppnigsvis hade de inte samma arroganta beteende som unge Philip. Den rödhåriga presenterade sig som Clary, killen var hennes pojkvän Jace.

Philip hade sovit dåligt under natten, så vaknade först lite senare än vanligt. Men han hade ändå tid så att han inte skulle bli sen till träningen, utan hann äta frukost och allt i lugn takt innan han gav sig iväg till träningen. Han fick erkänna att han blev lite förvånad av att Aubrey var ambitiös nog att gå upp tidigare och träna, hade inte riktigt trott det om henne. Han betraktade dem lite roat på håll innan han gick närmare in i ringen.

Då Philip dök upp slutade Aubrey upp. Hon gick fram till honom med ett tillgjort leende på läpparna.
"Vi ses ikväll antar jag? Kanske." Hon tassade iväg mot rummet för att ta en dusch. Därefter tänkte hon ge sig av till matsalen, hon var vrålhungrig. Det riktigt klöste I magen. Isabelle såg efter henne med ett litet leende på läpparna. Hon riktade därefter blicken mot Philip innan hon samlade ihop utrustningen hon använt för att lägga tillbaka allt där de hörde hemma.

Philip höjde på ögonbrynen åt henne, tydligen hade hon både humör och attityd.
"Ser man på, valpen börjar få huggtänder", sade han med ett flin, såg efter henne innan han ryckte lätt på axlarna. Han fick väl träna utan henne då, och inte honom emot att också slippa henne. Tyst började han plocka fram saker för att träna.

Då hon duschat klart flätade hon håret innan hon drog på sig ett par jeans och en tshirt. Hon gav sig därefter iväg mot matsalen. Lite nervös kände hon sig givetvis eftersom hon inte kände någon där,och de flestas blickar vilade av ren nyfikenhet på henne. Aubrey satte sig vid ett ledigt bord och höll blicken fäst på sin mat, tyckte inte riktigt om det faktum att alla stirrade.