Racing roll wolfy & Emma07

Matthew log lite snällt mot henne, han hade verkligen menat komplimangen då det kändes som om hon nästan tog andan ur honom.
"Gärna", sade han snällt, han hade ingen aning om vad de skulle hitta på men de löste det nog på något sätt. Han var egentligen nöjd så länge han fick vara med henne. Han smet in och såg runt lite i hallen, det var ett fint hus. Han kände sig nästan malplacerad där, det hus han till större delen växt upp i - hos pappan - var ganska missskött.
"Vad fint hus", sade han ärligt.

Matthew var inte den första gästen som satt fot hemma hos dem som tyckte att det var ett fint hus. Sienna nickade lite och såg själv om också, precis som om det här var hennes första gång i huset.
"Mina föräldrar jobbar båda som advokater så de tjänar bra." Ont om pengar hade familjen aldrig haft. Trots att en del kanske trodde att hon var född med en silversked i munnen så var hon enligt sig själv inte det minsta snobbig. Hon tog inte någonting för givet. "Du får se dig omkring om du vill." Sienna gjorde en gest med handen - visste inte riktigt vad hon skulle säga för hon kände sig plötsligt blyg igen.

Matthew log lite mot henne och såg runt i rummet, kände sig nästan lite malplacerad i ett sådant fint hus.
"Du är dock långt finare", sade han ärligt med ett leende mot henne, hon strålade verkligen med sin skönhet enligt honom.
"Bor du med båda dina föräldrar?", frågade han nyfiket, för de flesta kanske det var en självklarhet men inte för honom, det var väldigt få år i sitt liv som han hade bott med båda sina föräldrar. Men sen hade han ju också lite speciell bakgrund eller så. Han försökte dölja det så gott han kunde, och det kanske lät konstigt att han aldrig anmält sin pappa. Men han vågade inte, han var livrädd för vad pappan skulle ta sig till när han fick reda på det. Av någon anledning ville han nästan öppna sig för Sienna, men han visste att det säkert var dumt.

Hon gjorde sitt bästa att inte låtsas om kommentaren trots att den väckte en hel del fjärilar till liv i hennes mage. Det var ju just typiskt att han skulle ha den här sortens effekt på henne.
"Ja, men de är inte så ofta hemma. De är väldigt upptagna med sina jobb." Det var åtminstone förklaringen de brukade ge henne. Visserligen kom de oftast hem till kvällen och ibland var de hemma även på dagarna, men inte ens då var de särskilt närvarande utan begravde sig i pappersarbete och liknande.

Matthew lyssnade och nickade lätt.
"Vad tråkigt det måste vara. Bott med min farsa större delen av livet", sade han, han kunde inte riktigt relatera till hur det måste vara att de aldrig var hemma. Hans farsa hade varit hemma mycket - han lyckades oftast inte behålla ett jobb särskilt länge. Men för Matthews del var ju aldrig han och pappan nära varandra, så det var ju ändå ensamt på ett vis. Iallafall efter att mamman gått bort när han var 11 - hon hade varit lite av hans ängel innan hon gått bort i den där olyckan.

"Jag är van vid det." Sienna ryckte avfärdande på axlarna. Det var ju sanningen. Hon var van vid att inte få så mycket uppmärksamhet från hennes föräldrar, trots att hon visste att de brydde sig om henne.
"Vill du ha någonting att dricka eller tugga på?" frågade hon sedan för att byta samtalsämne, men också för att vara artig.

Hon hade ju en poäng med att man vande sig. Matthew själv kunde ju intyga på hur väldigt man kunde vänja sig vid saker - även om man kanske inte borde det i vissa fall.
"Åt precis innan jag kom, men tack ändå", sade han med ett leende mot henne och tänkte.
"Vad ska vi hitta på?", frågade han snällt, hade egentligen inte haft det minsta plan förutom att han ville träffa henne.

"Vi kan ta en promenad om du vill, lära känna varandra bättre?" föreslog hon. Det skulle göra åtminstone henne gott om hon kom ut i den friska luften en stund i alla fall. Istället för att vänta på svar traskade hon iväg ut till hallen för att där ta på sig sina skor.
"Hur gammal är du? Bor du ensam? Står du din familj nära?" Lära känna honom skulle hon enbart göra genom att ställa frågor och få veta saker och ting om honom.

Matthew log direkt, promenad lät som en strålande idé. Han nickade lite.
"Promenad låter jättebra", sade han snällt, återvände till hallen för att ta på sig skorna igen.
"Oj, många frågor på en gång", sade han ärligt med ett leende mot henne.
"21. Jag bor ensam. Förr bodde jag varannan vecka hos faran och mamma, tills mamma gick bort när jag var elva. Efter det har jag bott med farsan. Och nej, jag och pappa kommer egentligen inte alls överens. Vi har haft ganska kraftiga bråk", sade han, visserligen bestod väl bråken mest av att hans pappa var arg på Matthew.

21? Så Matthew var fyra år äldre än henne. Det skulle hennes föräldrar inte tycka om. Men nu var han ju bara en vän. Eller kanske snarare en bekant, hon visste inte om bandet de börjat knyta an till varandra var så starkt att de kunde kalla varandra för vänner än.
"Hurdana bråk?" vågade hon sig på att försiktigt fråga. Det kanske var ett känsligt ämne och hon förväntade sig inte att Matthew skulle svara, det var upp till honom.