Gröna Grodor [prs]

"Men det är ju idiotiskt! Varför behandlar vissa föräldrar sina barn så?"
"För att för vissa renblodiga familjär är inte lycka eller kärlek viktigt, endast att namnet lever kvar!" Sa Aloy enkelt.
"Men din familj är inte sån?" Frågade George försiktigt och hon log.
"Inte alls, min familj har alltid varit stöttande i allt jag gjort, verken brytt sig om vilka vänner jag har, vem jag blev tillsammans med eller vad jag ville jobba med så länge jag var lycklig," sa hon lättat. Det var något hon var väldigt tacksam för.
"Inte ens när du blev tillsammans med professor Lupin? Trotts att han är, ja du vet," sa Ginny försiktigt och Aloy märkte att Remus blev stel med en gång och hon tog hans hand.
"Inte det minsta. Han behandlar mig väl och älskar mig, det var allt de brydde sig om," förklarade hon.

"Mormor och Morfar, har aldrig sett det som ett problem, morbror William tyckte till och med det var coolt," sa Jax och log stort emot de andra som nickade lite försiktigt.
"Det är synd att fler renblodiga familjer inte är som era," sa Tonks och Aloy nickade.
"Absolut, men det är inte ett problem exclusive to pureblood families. Båda halvblods familjer och mugglar familjer har samma problem," för en kort sekund tänkte hon på hur Sev's pappa hade behandlat honom men hon sköt undan tankarna på sin forna vän.
"Jag tänker iallafall inte behandla mina barn så!" Sa George och de andra stämde in.
"Då kommer ni alla bli utmärkta föräldrar," sa hon glatt.

"Varför sprang han genom slottet?" Frågade Harry och Aloy flinade.
"Lily var arg på honom och hon gick endast med att gå på en dejt med honom för att hämnas. Under deras dejt hade hon fått honom att tav av sig kläderna och när han gjort det tog hon dem och sprang in i slottet och upp emot tornet,"
"Fick han tag på henne?" Frågade Ron.
"Inte direkt, han sprang in i oss istället," sa hon och pekade på henne Remus, Sirius och Hilde.
"Vad gjorde ni?" Frågade Harry exalterat.
"Hilde gjorde ingenting medan Sirius försökte hjälpa honom. Remus visste inte vad han skulle göra, särskilt inte när jag gav honom kvarsittning och drog av poäng för att han var ute efter utegångsförbudet och inte hade några kläder," sa hon roat.
"Du borde ha hjälpt oss Moony!" Sa Sirius.
"Hur då? Ni bröt emot reglerna och jag kunde knappast låtsas något annat när Aloy var med," sa Remus enkelt.
"Du borde inte dragit av poäng från oss heller," sa Sirius fortfarande sur över det till Aloy.
"Då skulle ni inte brutit emot reglerna! Om man gör det så bör man inte åka fast!"
"Du tog till och med poäng från Hilde!" Sa Sirius och Aloy ryckte på axlarna.
"Hon var också ute, men hon tjänade iallafall ihop sina poäng dagen efter," Aloy log emot den svenska kvinnan medan barnen såg på dem innan de skrattade.
"Jag vill höra fler historier!" Sa Harry lyckligt och Aloy nickade innan hon började berätta om fler saker hon och Lily gjort.

"Var glad att jag och Sirius är här, den absolut enklaste vägen hade varit att välja den andra sidan." log Hilde och Sirius nickade.
"Verkligen, så mycket mindre bekymmer om vi valt att göra som våra familjer vill." han log ett snett leende och det syntes att ingen av dem ville prata om det mer. Så istället gick de över till att lyssna på berättelsen om den nakna James och andra historier. Många historier om Aloy och Lily innan Hilde kom med i bilden.
Måltiden fortsatte och snart började de duka av och Molly satte på tevatten. Det var en mysig lördagskväll, hon lutade sig tillbaka i Sirius famn och slöt sakta ögonen. bara njöt att ha dem alla här, nästan som förr.
"Det är så otroligt skönt att vara tillbaka." ler hon och tar emot temuggen från Molly. Hon ler mot Aloy och skrattar lätt.
"Ja, de poängen var inte särskilt svåra att tjäna tillbaka. Var inte min tanke att bli fast heller. Men James och Sirius förde ett sånt jäkla väsen och sprang rakt på Remus och Aloy så det kunde inte slutat på ett annat vis.

Aloy log emot Remus när han gav henne en kopp choklad istället för tea, hon gillade tea men hon älskade choklad, något de båda gjorde. Hon hade lärt sig att han gillade choklad under deras första patrullering ihop och överraskat honom med det till deras nästa. Hon hade nästan överraskat sig själv med att göra det, men att se Remus förvånade ansikte och hur han sedan sken upp var ett av hennes favorit minnen av mannen.

"Varför skrek ni?" Frågade Fred nästan som om han tyckte att de var korkade.
"Jag ville hjälpa James och tala om för honom att jag var där. Jag tänkte väl inte på att vi kunde åka fast! Det var ju inte mitt fel att vi sprang in i de där två!"
"De där två? Vilket vackert smeknamn han har på oss," sa Aloy roat till Remus som nickade.
"Bättre än vad han brukade kalla dig under vår skoltid," sa Remus och Aloy log väl medveten om att Sirius hade ogillat henne eftersom hon försvarade Sev, hon var inte säker på vad han sagt men hon tvivlade inte på att det var otrevliga saker, men det bekom henne inte.
"Och jag kan svara att det var för att de var korkade. Hilde försökte iallafall smita in och Lily försvann innan vi han dra av några poäng, betydligt smartare. Hilde hade aldrig åkt fast om hon inte kommit in efter de där två," flinade Aloy och Sirius började genast protestera men Aloy ignorerade honom. "Och ja Hilde tjänade snart ihop poängen."

"Jag trodde aldrig att min mamma kunde göra något sådant där," sa Harry och Aloy vände sig om emot honom.
"Hon var aldrig like extrem som marodörerna, men vi var inte alltid oskyldiga små änglar, utan vi gjorde också saker ibland, skillnaden var att vi aldrig åkte fast!"
"Bröt du också emot reglerna? Men du var ju Head girl?" Sa Hermione förskräckt på henne.
"You only get in trouble if you get caught," sa hon enkelt och såg sedan på hennes söner när de började gäspa. "Jag tror att det är dags att vi åker hem."
Tvillingarna ställde sig upp utan att protestera vilket hon var glad för och Aloy vände sig om emot Hilde.
"Vill du följa med eller stanna här?" Sa hon och slängde en blick på Sirius.

"För att de var otroligt korkade. De kunde ha väkt hela slottet istället för att lugnt smyga upp till sina sovsalar." svarade Hilde lugnt.
"Hey! Jag försökte rädda honom." sa Sirius något trumpet.
"Ja, det hade du kunnat gjort på ett annat sätt. Men vad säger du Aloy? Gryffindorare är inte alltid så smarta." flinar hon och blinkar åt kvinnan.
"Verkligen instämde Tonks och Kingsley och skrattade åt den min de övriga Gryffindorarna gjorde. Tonks tillhörde Hufflepuff och Kingsley Ravenclaw sedan var det övervägande Gryffindorare där.
"Tillhör inte ni Gryffindor?" sa Ron med nästan avsmak i munnen och Hilde höjde ett ögonbryn åt honom.
"Du bör lära dig Ronald Weasley att inte alla Gryffindor är goda ta Pettergrew till exempel. Sedan nej, jag tillhör Loke och Slytherin likt Aloy." sa hon och han drog efter andan.
"Det betyder inte att jag tillhör den andra sidan eller tänker döda dig även om jag kan." sa hon lugnt leendes.
Hon vänder sig sedan mot Aloy och ler.
"Stannar gärna här inatt. Men vi ses, Molly säger att vi ska städa här imorgon och göra huset beboligt. Så kom gärna då." ler ho och kramar om henne.

"Inte alltid? Med undantag ifrån Lily tror jag inte att någon av dem var smarta," sa hon retsamt och Remus såg på henne medan hon flinade och gjorde mer så när Tonks och Kingsley stämde in.
"Minns på min tid, Gryffindorarna åkte fast oftare än någon annan!" Sa hon och Aloy nickade.
"Tror det var det samma för oss. Ravenclawarna var för smarta för att bli påkomna, Hufflarna kände tillräckligt med personer för att få dem att ge dem falska alibin and Slytherin, vet alltid hur man tar sig ur knipa om de hamnat i den, medan Gryffindorarna rusar in i situationer utan att tänka."
"Gör vi inte alls!" Protesterade Sirius och Aloy såg på honom.
"Tredje November 1978," var allt Aloy sa och Sirius tystnade då de båda mindes hans första motorcykel.

Sirius had köpt den impulsivt en dag utan att ha en aning om hur man körde en och det hade slutat med att han hamnade på sjukhus den dagen, men som allt annat han gjorde så hade han agerat först och tänkt sen. Remus hade varit rasande, medan James hade skrattat. Aloy och Lily hade bara suckat åt mannen, vetandes att det inte spelade någon roll vad de sa.

"Men..." började Ron och Aloy höjde ett ögonbryn.
"Well I know that not all Slytherins are pleasant, but it doesn't mean that we are all evil," sa hon enkelt till honom.
"Aloy är den trevligaste Slytherinaren du någonsin kommer träffa," sa Sirius och flinande.
"Stämmer bra, jag hade vänner i alla elevhemmen då det för mig inte spelar någon roll vart man går, alla har bra och dåliga sidor. Men jag kanske inte är personen som lärt mig döda någon, men det finns mycket man kan göra innan någon dör," sa hon och log mystiskt.
"Hon var känd för att göra livet svårt för någon om man gav sig på hennes vänner," sa Remus och Aloy nickade stolt.
"Friends defend each other!" Sa hon enkelt och såg sedan på Hilde med ett flin. "Tänk jag anade att du skulle säga det."
"Ja vem hade kunnat tro att hon skulle stanna med Sirius," sa Remus och log emot båda sina vänner innan hon nickade.
"Vi kommer och hjälper er imorgon, syns då," sa Aloy med ett leende innan de transfererade sig hem.

Hilde skrattade åt dem och sa adjö, ja vem kunde ana att hon skulle stanna med Sirius? Men de hade varit från varandra så länge, inte hört av varandra. Aloy och Remus hade hon ändå kunnat tala med någon gång.
De andra började också ge sig av Molly diskade det sista och de som sov i huset gick upp till sina rum.
"Kom du ska få sova i mitt pojkrum." ler han och Hilde följer efter. De smyger tyst upp för trappan för att inte hans mamma skulle vakna och in i ett rum med skylten Sirius på.
Han pekade på dörren bredvid.
"Regulus sovrum." sa han tyst och Hilde såg på den med något av vemod i blicken. Ytterligare någon de förlorat dödad på order av Voldemort då han ville lämna dödsätarna.
"Han var ändå en trevlig människa." mumlade hon innan de gick in. Rummet såg ut som att tonårs Sirius nyss lämnat den om än det fanns några mer vuxna saker där. Posters på hans favorit Quidditchlag och bilder från skolan på dem alla. Hon såg på kortet på marodörerna och såg in i Peters ögon.
"Att han kunde göra det, det är ofattbart. Att han kunde förråda dem." hon skakade på huvudet.
"Jag vet, jag skulle gett mitt liv för dem." sa Sirius och Hilde nickade, hon med om det inte fanns någon annan utväg.
De klädde sedan av sig och la sig i sängen. Huset var tyst och man kunde höra små, små tassande steg. Huset hade stått tomt så länge att den hade fått egna inneboenden, det skulle de rensa bort nu.

De såg till att tvillingarna kom i säng efter att ha besvarat några av deras frågor och de gick sedan ner till köket igen och Aloy började humma på en sång.
"I may not live to see our glory!"
"I may not live to see our glory!" Remus echoed her words.
"But I will gladly join the fight!"
"But I will gladly join the fight!"
"And when our children tell our story…"
"And when our children tell our story…"
"They’ll tell the story of tonight!"
"Raise a glass to freedom, Something they can never take away," Remus sang.
"No matter what they tell you."
"Let’s have another round tonight. Raise a glass to the four of us."
"Tomorrow there’ll be more of us, Telling the story of tonight," Aloy said.

"Jag har inte hört dig sjunga den på år," sa Remus när han kramade om henne bakifrån och hon tog hans händer.
"Jag kunde inte förmå att göra det efter att Lily dog," sa hon lågt. Hon och Lily hade skrivit den ihop efter att de joinade Ordern den första gången, och det hade tillslut blivit en sång de alla sjung, men när hon och James dog kunde hon inte yttra orden. Remus drog henne närmare sig och hon lutade sig emot honom.

Sorgen hade blivit lättare, det skall hon inte förneka men hon visste att den aldrig skulle försvinna. Remus hade åtminstone fått tillbaka Sirius, och ja Aloy hade Hilde i sitt liv igen och kvinnan var en av hennes närmaste vänner men hon kunde aldrig bli var Lily och Severus hade varit för henne, inte för att hon ville det. Hon ville inte att Hilde skulle ersätta dem, men trotts att hon hade Hilde i sitt liv var det svårt. Hon visste att Remus förstod, Peter hade gjort var Severus hade gjort, skillnaden var att han fått tillbaka Sirius, som hade visat sig vara oskyldig, något Severus inte var. Aloy suckade, hennes tankar snurrade och hon såg på sin man.
"Jag behöver sätta mig ner och skriva," sa hon och gick emot sin studio med honom efter. Remus besatt inte förmågan att skriva musik, men han gjorde henne ofta sällskap ocha tt han bara var där var tillräckligt för henne.

(Ahw, vad fint ♥)

Dagen började med en smäll och tvillingarna transfererade sig in till deras rum.
"Va fan" svor Hilde som förvisso inte hade något emot dem, men lite privatliv hade hon nog föredragit.
"God Morgon på dig med. Råder er att inte gå in i köket." sa George.
"Mamma har fått brev från Percy, han skickade tillbaka sin födelsedagspresent." muttrade Fred.
"Tänk va? Vi har alltid tyckt att han var lite egen. Men detta." George skakade på huvudet och de transfererade sig därifrån. Hilde såg frågande på Sirius.
"Percy följer dem på ministeriet. Vill inte erkänna att Voldemort är tillbaka, säger att Dumbledore är en knäppjök och att Molly och Artur är idioter som tror på honom.
Hilde såg förvånat på honom, hon hade inte kunnat tro detta om någon av Weasley barnen.
De klädde på sig och när kusten verkade klar så gick de ner i samlad trupp med barnen ner till köket där en rödgråten Molly stod och gjorde frukost.
Du dukade fram och hjälpte henne under tystnad, ingen av dem ville stöta sig med henne nu.

(Den dök upp bland mina låtar och jag tyckte den passade så bra!)

"Du ser trött ut mamma," sa Ope när de kom in i köket och hon såg på honom med ett litet leende.
"Jag satt uppe och komponerade lite för länge bara," sa hon enkelt och Ope flinade.
"Så pappa sover fortfarande?"
"Ja, precis som Jax," sa hon roat och hennes äldsta son nickade, Ope var endast tio minuter äldre än Jax, men ibland älskade han att reta den andra med det.
"Får jag läsa texten?" Aloy räckte över pappren med titeln 'There for you' och Ope började läsa medan hon gjorde i ordning frukosten.

"Wow mom this is really beautiful!" Ope såg på henne och hon nickade, det var så många aspekter på hennes liv den här låten skulle kunna passa in på, och så många personer, förr hade det varit Lily och Severus, nu var det Remus och Hilde, samt hennes barn. "I will always be there for you!"
"I know," sa hon och gav honom en puss på pannan innan hon serverade honom pannkakor med bär.

De andra två kom ner en stund senare och log emot dem innan hon serverade dem också.
"Vill ni följa med tillbaka till Sirius eller göra något annat?" Frågade hon sina söner och de funderade. Hon visste att ingen av deras vänner var där, verken mugglare eller magiker, men de hade inget emot att besöka dem, och de gillade Sirius och Hilde.
"Can Dean and Seamus come over later?" Frågade Jax.
"Terry and Micheal too?" Sa Ope and Aloy smiled towards them.
"Sure, then we visit Sirius first and then we invite the others over?" Hennes söner nickade nöjt och de gjorde sig i ordning och var snart tillbaka och gick in i köket.

De märkte direkt den spända stämningen och Aloy såg förvirrat på dem alla, oförstående om vad som hände.
"Is everything okay?" Frågade hon väldigt försiktigt.

Hilde hade precis blivit klar med disken då de anlände, hon log snett mot dem och skakade bara på huvudet.
"Jodå, vi talade om att vi skulle rensa ut lite doxyfeer från gardinerna." sa Hilde snabbt och kastade över flaskor till var och en av dem.
"Precis." sa Ginny och grabbade tag i en hög med munskydd och mer eller mindre motade alla ut ur köket.
"Så kan du ordna med lunchen i lugn och ro Molly hjärtat." sa Arthur och sa et hastigt hej då till dem andra då han begav sig till ministeriet. Hilde såg efter honom, imorgon var det hennes första dag.
Hon hade på sig ett par av Sirius gamla mjukisbyxor och tröja, samt håret i en rufsig tofs och såg väl allt annat än proper och ministerieaktig ut just då.
De gick in i vardagsrummet och stängde dörren efter sig.
"Percy skickade tillbaka hans födelsedagspresent." muttrade Fred som förklaring.
"Det lilla kräket." fräste Ginny och kastade munskydd till dem alla. Doxysprey var inte bra att inandas.