if only, if only [prs]

"Jag har en ganska imponerande fysik, inte sant?" Cayden drog på mungiporna i ett litet retsamt leende. Nu hade hon inte direkt gett honom en komplimang men han valde att tolka det som att hon tyckte om det hon såg. "Jag tränar bland annat på gym, så du får ett poäng." Han stannade upp för att se sig omkring. Inte för att han var orolig över att de skulle gå vilse utan för att ta in det han såg, njuta av ögonblicket. Man skulle ju kunna tro att han inte brydde sig som sådant dravel men också han kunde finna viss charm i stunder som denna, något som han ville njuta av så länge det varade. Det var inte varenda dödlig som kunde få honom att känna sig såpass avslappnad som Scarlette. Det väckte många känslor inom honom, bra som mindre bra.


Sängen såg oerhört lockande ut. Faye bestämde sig för att dra av sig byxorna för att bara ha tröjan på sig, det skulle ändå bli varmt och skönt under täcket. Skulle det vara en helt normal dag då hon skulle vara så här trött skulle hon ha somnat bums utan svårigheter, men det här hade inte varit en vanlig dag. Så trots att hennes kropp krävde sömn så kände hon sig klarvaken. Och trots att Leo inte låg så nära henne så slog hans doft ändå emot henne och gjorde henne ännu mer förvirrad.
"Tack," mumlade hon då han gjorde det klart för henne att hon fick väcka honom om hon kände för att prata, "absolut inte." Familjen Joyce skulle kunna ha tio katter som sprang runt i huset, och hon skulle inte tycka att det var för många. Eller det skulle hon kanske göra men tänkte hon erkänna det? Nej. Hon studerade hans ansikte som hon tack vare månskenet som letade sig in i rummet kunde se, hans vackra ansiktsdrag. För fyra år sedan hade han sett bra ut, varit en gullig tonåring. Nu? Nu var han så mycket mer. Och det bara utseendemässigt. Herregud. Irriterat himlade hon med ögonen åt sig själv. Det här var inte lämpliga tankar att ha: varken mitt i natten eller vid något annat tillfälle. Hon borde inte tänka så om Leo.

Den där lilla självkomplimangen får läpparna att spricka upp i ett rart litet leende, imponerande fysik. Jo, det är väl klart. Scarlette har inte riktigt lagt större intresse eller tanke på Caydens utseende, hon har varit fullt upptagen med att ha en inre monolog om faktumet att han är Jacksons vän. Men jodå, när hon granskar honom mer välingående kan hon uppriktigt säga att han ser bra ut.. men uppenbarligen skulle Caydens ego inte må så bra av det, så kanske det är bättre att inte drösa honom med en massa komplimanger än.
"Mhm, kanske, men inte riktigt min smak." retas Lettie med en liten axelryckning. Kanske det kan ses som lite väl drygt men hon ångrar sig inte, den långa killen kan nog må lite bra av det. De smala benen stannar däremot upp när hon märker att den äldre verkar vilja ta en liten paus för att uppskatta omgivningen. Lite huttrandes trycker hon ner sina händer i jackans fickor, och ser upp mot den stjärnklara himlen. Okej, så gym är han ibland på. Vad mer då? "Men det finns så många sporter.. fotboll? Hockey? Innebandy? Du kanske dansar också?"

Så kanske inte Faye tycker att familjen har alldeles för många husdjur, han själv tycker dock att det blir lite för mycket ibland. Att trampa på kattungars svansar vill ingen göra, förutom någon känslolös psykopat. Tänk om kattungarnas föräldrar får nya kattungar? Jisses.
"Inte?" frågar Leo tyst och vänder på sig lite, så att han kan ligga på sidan och granska flickan bredvid sig. Den lilla lurvbollen rullar ner från hans bröstkorg, och landar på mage emellan de två. "Så om vi skulle få tjugo stycken skulle du fortfarande tycka att det var lagom många?" Han skakar lite på huvudet åt sig själv med ett svagt skratt, och blicken glider från Faye till katten igen. "När flyttade du tillbaka hit?"

"Inte riktigt din smak?" upprepade han och gav ifrån sig ett ljud som var något mitt emellan ett skratt och en fnysning. "Jag förstår inte riktigt hur du tänker där." Det var femtio procents chans att hon inte ville mata hans ego, men lika stor chans var det att han inte var särskilt attraktiv i hennes ögon. Något att haka upp sig på var det inte - han hade större bekymmer än att fundera på huruvida fröken Scarlette fann honom stilig eller ej. Med tanke på att hon ändå tagit sig gott om tid att betrakta honom så kunde hon dra slutsatsen att det inte gjorde ont att se på honom. Vilket var något. Cayden slöt ögonen då en vindpust slog emot honom, kände hur den strök genom hans hår och hur den smekte hans ansikte. Vinden, eller kvällsluften för den delen, var inte kall utan skönt sval.
"Dansar? Inte något av det trams du sysslar med i alla fall. Popping eller vad det nu hette."


"Kanske." Faye gav ifrån sig ett tyst skratt innan hon vred på sig så hon låg vänd på sidan mot den jämnårige killen. Tjugo katter under ett och samma tak skulle nog vara lite väl många. Men det skulle finnas många pälsbollar att gosa med, om man ville försöka se det hela från den ljusa sidan. Hon förde upp sin hand till ansiktet för att stryka en tjock slinga av sitt hår bakom örat. Hon vilade sedan pekfingret mot sin underläpp under några korta ögonblick innan hon flyttade handen för att vila den mot sin mage.
"Ett par veckor sedan. Vi har flyttat omkring ganska ofta." På grund av hennes pappas jobb så hade de under de senaste åren flyttat runt ganska ofta. Vilket speciellt för Faye var jobbigt av flera olika anledningar.

Ögonbrynen for upp i pannan på Scarlette av oren som lämnar Caydens mun, och hon känner redan hur irritationen byggs igång. Det där första är inte ens värt att kommentera på, att diskutera om killen är attraktiv eller inte har hon nämligen ingen lust att göra. Inte det minsta. När det kommer till dansen däremot, hon kan inte undgå att bli riktigt besviken på honom.
"Jaha ja," säger hon endast, här kan man inte bli bemöten allvarlig verkar det som. Trams, hon skulle riktigt gärna se Cayden försöka göra något ut av det hon gör, bara för att skratta honom rakt i ansiktet. Nevermind, hon är bättre än det, vilket den äldre inte verkar vara. Spelar ingen roll om kommentaren varit ett skämt eller inte, uppenbarligen ser han henne inte som en medmänniska. Lettie skakar på huvudet åt det hela, slänger en sista blick på mannen som står med ögonlocken slutna och välkomnar vindens pustar innan hon rör på klacken igen utan att säga något mer. Det var det, nu är hon uttråkad och trött.

"Kommer ni behöva flytta härifrån snart också?" frågar Leo nyfiket. Om han får reda på att Faye kommer behöva åka bort ytterligare om några veckor så kommer han begränsa sin tid med henne. Att bli alldeles för fast vid henne igen skulle inte vara något nyttigt. Han har varit där förut och vill inte gå igenom det igen, plus kommer det bara att försvåra hans förhållande med sin soon to be flickvän. Det är helt enkelt bra att veta det i förväg, både så att han kan förbereda sig mentalt, men också för att veta vart gränsen borde gå.

Han behövde inte öppna ögonen för att veta att Scarlette vänt på klacken. Att lägga ihop pusselbitarna för att lista ut vad hon tagit illa upp över var inte heller någon utmaning. Om hon trodde att han skulle följa efter henne för att be om ursäkt hade hon dock fel. Cayden hade inte förolämpat henne utan dansstilen. Var hon så lättsårad så skulle hon passa sig för att söka sig till sällskap av personer som sa sanningen utan att försköna den. Nu hade han bara sagt sin åsikt, vad han tyckte. Skulle han behöva be om ursäkt för det? Nej. Det skulle han nog dock komma att behöva göra om han skulle komma Scarlette nära. Det problemet fick han lösa en annan dag, han orkade inte med sådant trams mer ikväll. Faktum var att han själv var ganska irriterad. Inte bara på hur abrupt diskussionen med Scarlette slutat men på sig själv också. Han borde inte ens sysselsätta sig med sådant här.


"Jag vet inte." Faye andades långsamt ut och putade lätt med underläppen. Hon hade ingen aning om de snart skulle behöva flytta igen. Men hon brydde sig heller inte. För hon tänkte inte följa med. Det borde inte spela någon roll för hennes pappa heller för han brydde sig ju inte om henne. Han var aldrig hemma, de pratade knappt med varandra.. "Men jag tänker inte följa med. Han får flytta ensam." Hon kanske trodde och hoppades för mycket, men hon skulle ha betydligt större chans att stå på egna ben och få vänner om hon faktiskt stannade kvar i en stad längre än några månader på sin höjd.
"Jag vill komma hem." Just nu fanns det ingenting hon ville mer än att hitta det som var hemma för henne.

Hade hon tagit illa upp? Definitivt, men nu får Cayden visserligen tycka att dansstilen är hur tramsig som helst även om han knappt vet vad den ens går ut på. Rätt patetiskt ändå, att prata dåligt om saker han inte har någon koll på alls. Lettie kan inte undgå att himla med ögonen beroende av honom, ja han verkar verkligen arrogant. Först gillar han inte fester, och verkar i princip döma alla som går på dem, och sen dömer han en dansstil han nyss hört om. Ja, han verkar uttråkad och verkar därför snoka upp allt dåligt om allt och alla istället för det bra. Nej, Scarlette gillar inte att höra någon kalla hennes passion, vilket nu är dans, för trams. Det är inte som att hon skulle kalla flöjt för trams bara för att hon ogillar hur det låter. Aja, det om något visar väl bara hur tramsig Cayden är. Kanske hon fått ett gott intryck av honom först i början, men arroganta människor som bara snackar utan att fatta vad de pratar om är inte riktigt hennes cup of tea, och det har hon inget problem med att visa. Hon behöver inte träffa Cayden något mer, så hon bestämmer sig för att skaka undan tankarna på honom, de är ändå bara onödiga, och återvända hem.

Komma hem? För de flesta ungdomar är hem det ställe där föräldrarna finns, eller det hus de växt upp i om deras barndom varit någorlunda trevlig. För Faye, som har både en förälder som är arbetsnarkoman och tvingas flytta hit och dit är det väl mer än förståeligt att det inte riktigt finns något självklart hem.
"Det vill väl alla," påpekar Leo lugnt och sansat innan han återigen vänder sig på rygg i sängen. Nu har han ett hem som han verkligen trivs med, med sina föräldrar, syskon och alla djur. Däremot har han alltid haft ett problem att finna vart han hör hemma i samhället, det har alltid varit ett större problem.. människor är nämligen inte så accepterande hela tiden. "Du kan säkert få stanna här ett litet tag om du skulle vilja det."

Någon lust att återvända till huset och festen hade han inte, men han kände ett visst ansvar över Jackson. Killen hade slocknat ute i trädgården bredvid en pöl av spya. Efter några klappar på kindene vaknade den bakfulle tonåringen till och sluddrade fram något obegripligt. Cayden var dock inte just nu så intresserad av att höra vad han hade att säga, han ville bara få upp Jackson på benen så de kunde ta sig därifrån. Då de senare kom in i lägenheten tvingade Cayden sin vän till en dusch. Han stank till spya och behövde dessutom bli klarare i huvudet. Medan Jackson duschade gick Cayden till köket för att hetta upp vatten till varsin kopp te. Det irriterade honom något enormt att han skulle behöva be Scarlette om ursäkt, och dessutom få den att låta genuin. Varför skulle han behöva be henne om ursäkt? Han hade inte förolämpat henne. Precis som om hon aldrig sagt något som kunde låta fördomsfullt trots att hon kanske inte menat det som så. Skulle han behöva tänka igenom allt han sa för att inte av misstag säga något hon kunde ta illa upp? Dagens ungdomar hade inget skinn på näsan.


Faye hade inte trott att Leo skulle förstå. Hur skulle han möjligtvis kunna göra det? Han hade haft en uppväxt som hon själv bara kunnat drömma om. Under de tidiga tonåren, då den unga individen som mest kanske behövde en förälders axel att luta sig mot och stöd att omfamna sig med, så hade Leo haft två föräldrar som brydde sig om honom och hans syskon mer än något annat. Hon hade ingen. Men att tycka synd om sig själv skulle inte ta en någonstans i livet.
"Det är snällt.. men jag hittar nog en annan lösning." Det var rart av Leo att erbjuda henne att stanna där ett tag, men det skulle inte kännas rätt. Hon ville inte att de skulle tro att hon utnyttjade dem på något sätt. Och hon ville inte bli beroende av hjälp heller. För tänk när den dagen skulle komma då hon stod ensam igen? Hon log ett svagt, ansträngt leende mot honom innan hon slöt ögonen, somnade några minuter senare.

Alla situationer får varje person att få än mer perspektiv på livet. Livet har varit snällt för Scarlette, två kärleksfulla föräldrar, två bröder, vänner att dö för. Mobbning, ohälsa och ätstörningar är det enda onda som slängts hennes väg, och egentligen borde hon påminna sig det allt mer. Påminna sig själv om vad det är hon egentligen blir upprörd över, och om det är värt att lägga någon tanke på. Att Cayden använt ordet tramsig är något som bara borde passera hennes huvud, men det verkar som att hon är extra känslig under dagen. Tar åt sig allt och kopplar allt till relativt negativa saker. Dock verkar det inte som att Cayden kommer att bry sig om det, han verkar som en ut av de där snobbiga personerna som håller sig till första intryck av folk. Ser alla som helt dumma i huvudet, överdramatiska och ser sig själv som bäst i folkmassan. Arrogant och nonchalant helt enkelt. Hur som helst känner Lettie redan av hur jävla korkad hon varit. Som varit ledsen över Jackson, som inte tränger bort alla negativa tankar. Det är lätt att vara efterklok där hon ligger, halvt naken i en gränd med sin hand om nacken i ett försök att stoppa blodets rinnande. De ljusa, tårfyllda ögonen är fästa på himlen ovanför. Övernaturliga varelser är hon inte någon ny till, Leo har varit varulv länge, det har blivit naturligt. Men aldrig hade hon förväntat sig att hon skulle komma öga mot öga med det.

Det verkar som att Faye är väldigt kluven på vad hon ska ta och svara på det där. Eller nja, kanske inte. Men hon verkar nästan inte ens ta någon sekund att fundera på det, som att hon trott att frågan skulle ha kommit och hon förberett ett svar på den. Kanske hon inte vill fästa sig för mycket, men för familjens del skulle det vara långt ifrån något problem.
"Jag menar allvar Faye. Ingen ut av oss skulle ha något emot det." säger Leo med rynkade ögonbryn. Nej, han tänker inte släppa det samtalsämnet så lätt direkt, lite envis måste han vara. Om Faye ger ryggen till varje snällt erbjudande som kommer hennes väg så kommer hon inte finna den där familjen som hon vill ha. På så sätt får hon helt enkelt skylla sig själv, och om det sker kommer Leo inte försöka igen, inte alls. "Zachary kommer att flytta hemifrån snart, du skulle kunna få hans rum.. eller ett gästrum."