Voldemort's Victory

Severus höjde ett ögonbryn, kanske borde han inte vara förvånad över att Solara kallat honom professor. Det var inte helt ovanligt att elever fortfarande såg honom som en, trotts att de lämnat skolan. Många av dödsätarna hade antagligt kallat honom professor lika så, om det inte varit för hans ställning och tillfällena de möttes. Men han granskade kvinnan och alfen, som verkade vara i ett värre tillstånd än tidigare, innan han mötte Solara's blick.
"Jag slutade vara din professor för tio år sedan" sa han sakligt "Om det är något du önskar återgå till, kan jag dra av poäng ifrån ditt elevhem tills du blivit förnuftigare"
Severus såg sig runt i den lilla stugan, oförstående varför Solara sökt sig dit, men det var av mindre vikt.
"Jag kom för att se hur det var med dig och alfen, då Cara är, låt oss säga för att vara ödmjuk, en aning distraherad dessa dagar"

Jezebel såg undrande på kvinnan när hon började sticka och inte verkade det minsta tagen över vilka hon var i samma rum som.
"Du vänjer dig vid Luna's fria sätt" sa Cara när han backade undan för att granska henne igen, och rörde försiktigt hennes ansikte.
"Det kommer smärta ett tag men gå över, och du kommer inte få några ärr" sa han och hon log.
"Några bra nyheter iallafall. Känner att det räcker med ett" sa hon och rörde vid ärret som sträckte sig över kinden.
"Det klär dig" sa Jezebel teasingly, innan han gick emot köket och Cara vände sig emot Luna.
"Hon angav inte någon position och avlägsnade sig snabbt." sa hon innan hon bet sig i läppen men slutade på grund av smärtan. "Vi hade roligt i skolan, ingen mening att förneka det, men saker och ting förändras"

Solara står där med halvöppen mun bara att ha honom där, men stänger den snabbt då han tänkte dra av poäng för henne. I samma stund som den tanken far genom hennes huvud tänker hon hur absurd den är, som sagt så gick hon inte i skolan längre och behövde inte ha ångest över att inte få massa poäng till elevhemmet.
"Sökte mig?" sa hon förvånat oförstående vad det skulle vara bra för, han hade ingen skyldighet till det. Men då Caras namn kom på tal fnös hon bara.
"Jo, jag märkte det." svarade hon endast då hon ansåg att den andra kvinnan var lika skyldig som hon själv var. Nej, hon var inte dum, hon förstod att Cara hade haft det förjävligt men lite empati kunde man ändå vilja ha.
"Men med mig är det bra." sa Solara vilket var en total lögn, men det var inget hon tänkte tänka på försen det var bra med Mary.
"Men jag vet inte hur det är men Mary, hon blev kokhet så jag gav henne det där så det verkar vara lite bättre i alla fall." svarade Solara med förtvivlan i blicken. Paniken syntes där av att hon skulle förlora ytterligare någon, inget hon skulle stå ut med.

"Nej, det är ju inte så konstigt att hon inte gjorde. Skulle någon här ens bry sig?" svarade Luna med ett höjt ögonbryn åt Cara innan hon byter färg på garnet och fortsätter sticka.
"Absolut saker förändras, men allt behöver inte till det sämre. Till exempel har jag funnit Narglar, de bor i trädgård nu. Du är välkommen och se dem." ler Luna och nickar mot köket där Jezebel är.
"Han är också välkommen, han har vackert hår. Mycket bra val Cara, då behöver ni inte vara orolig att hitta fnuffnar i ert dricksvatten" fortsätter Luna.

Severus såg på kvinnan med en allvarlig blick.
"Vilken tur att du märkte det efter din frånvaro. Men ni två är lika envisa båda två. En aning självupptagna skulle jag också påstå. En perfekt vänskap ifall ni kan se och förstå den andre. Men ni har förvisso varit ifrån varandra i tio år, och det är inte direkt så att ni varit ärliga emot varandra under den tiden" Severus såg på henne med en klok allvarlig blick. "Och du är en fruktansvärt dålig lögnare Solara. Ditt tillstånd är kanske inte lika kritiskt som alfens, men långt ifrån bra"
Severus gick emot alfen. Han var långt ifrån en expert på dem, kunde ytterst lite om det då det aldrig varit i hans intresse, men han visste att vanliga trolldrycker inte bet på dem.
"Jag hade sökt upp Granger och sett ifall hon kunde hjälpa alfen, hon är nog det närmaste en expert du kan komma"

"Antagligen inte, inte så att jag hade åkt efter henne." sa hon enkelt, förvisso hade hon kunnat hitta henne med märket, vilket antagligen var sättet Severus spårade Solara, men Cara var inte intresserad av det. "Jag kan inte hålla hennes hand längre, då jag har annat att tänka på"
Cara tittar på garnet framför Luna innan den blonda fortsätter tala och ler en aning, hon var samma gamla Luna.
"Nej förändring behöver inte alltid vara till det sämre, även om det sällan är till det bättre i den här världen" sa hon enkelt och nickade sedan. Det var artigt av Luna att bjuda in dem, men Cara visste att det var en inbjudan hon aldrig skulle acceptera.
"Jag valde honom inte för hans hår, eller för att hålla fnuffnarna borta, men det är bra att veta" sa hon och log emot Jezebel när han återvände med te till dem, och även erbjöd Luna en kopp, innan han slog sig ner bredvid Cara, och hon trött la sitt huvud i hans knä. Hon tittade upp emot taket, samtidigt som Jezebel långsamt började stryka henne över håret.

Solara svarade inte på en gång vid Snapes ord väl medveten om att det var sant.
"Kan hända, men jag ville inte störa henne." mumlar Solara och lyfter upp alfen i sin famn. Hon hade inte velat visa hur misslyckad hon var som inte ens kunde ta till vara på sig själv och inte heller ville hon störa Cara med det som hade nog att tänka på.
"Du ser ju hur det blivit när jag väl kom, allt åt helvete så bättre att jag håller mig undan." hon ignorerade de ord han sa om henne och höll sig endast uppe för att stå stadigt trots att det kändes som golvet gungade under henne.
"Så var kan jag finna henne då?" svarar hon endast. Hermione var ingen hon umgåtts med på skolan, men kanske hon kunde hjälpa Mary för att hon var en alf trots allt som har hänt.

"Du tror hon begär det då? Hålla hennes hand? Varken du eller hon verkar vara sådana personer." ler Luna och tackar artigt för teet som hon smuttar på lätt.
"Du vet att slungrar kan fastna på dina fingertoppar när du kliar Cara sådär?" frågar hon Jezebel i normal samtalston.
"Inte för att det är så farligt, fnuffrarna håller dem borta." sa Luna vist och fortsatte med stickningen.

Severus skakade bara på huvudet, vilket resulterade i att håret åkte ner framför hans ögon och han drog undan det.
"Att du kom tillbaka gör det knappast värre, situationen var illa som den var ifrån början. Hade du återvänt under andra omständigheter hade hennes reaktion antagligen varit annorlunda. Självklart inget jag kan svära på, men jag känner min guddotter tillräckligt väl för att veta att situationen är extrem och fått henne att ändras drastiskt. Ditt liv har antagligen inte varit lätt under din frånvaro, men hennes har varit långt ifrån det, och hon borde inte svarat dig som hon gjorde, men jag antar att hon såg dina problem som mindre än hennes, och blev upprörd över ditt handlande. Inte en acceptable ursäkt, men för stunden har hon lite empati över för någon" sa han utan att avslöja för mycket, seendes att Cara fick välja vad hon berättade. När kvinna lyft upp alfen såg Severus på henne. "I Kråkboet, om hon inte flyttat"
Med de orden så transfererade han dem dit.

Cara ryckte på axlarna.
"Antagligen inte, men jag orkade inte med hennes tankar. Jag har talat om för henne så många gånger i det förflutna vilken stark person hon är, jag har menat varje ord jag sagt, ändå förstår hon inte. Och jag kan inte tvinga henne att förstå, hålla hennes hand och säga att allt kommer bli bra, för det är inte så världen fungerar. Om hon inte ändrar sig, blir starkare och ger upp för sådana småsaker, kan hon lika väl avsluta allt. Ingen av oss andra har ett enkelt liv" sa hon kallt utan att se på Luna, medan hon kände att hon blev lugnare av Jezebel's beröring men han stannade när Luna åter talade.
"Det är sådan hon är" sa Cara bara och Jezebel nickade, även om han fann den andra kvinnan en aning fascinerande, konstig lika så, men han sa inget samtidigt som han fortsatte med Cara's hår.

Solara svarade inget, men hon förstod mer än vad hon sa. Nu när hon kom tillbaka fattade hon att allt gått åt helvete och särskilt för Cara. Men det var något Cara inte nämnt, så det hela och hennes beteende hade kommit som en chock. Sedan nej, det var inte bara de senaste åren som tagit knäcken på Solara. Det hade varit saker sen hennes barndom, som att från tre år besöka sin far i Azkaban. Bo på barnhem, skolan ja allt. Hon hade väl kommit fel i livet redan från början. Sedan nej, Cara visste inte om allt detta. Solara var sällan pep på att tala om sin barndom mer än att hon bott på barnhem och inget mer.
Sedan hamnar de framför Kråkboet, ett hus hon hört talas om men aldrig sett. Ett larm går någonstans och en rödhårig man som hon känner igen som Ron mer eller mindre stormar ut med staven höjd.
Inte för att hon umgåtts med honom på skolan för hon hade inte varit fin nog, hört till fel familj och inte fått vara med i DA. Men hon mindes honom som en okej människa?

Luna tystnar och rycker på axlarna. Ansåg att Cara hade fel men även Solara. Hon fortsätter sticka och byter färg på garnet.
"Har du provat att göra en inbakad fläta? Jag brukar göra det när jag ska ha håret ur vägen." ler hon och nickar åt Jezebel.

Severus ser på sin forna elev som snart fått sällskap av de andra Weasleys, han är inte det minsta orolig, kanske han borde vara det, men han hade slutat oroa sig för saker efter att Voldemort nästan dödat honom. Om någon ville ha honom död och han inte kunde försvara sig så var det vad som skulle ske. Sedan visste han att Cara skulle hämnas honom, något han normalt inte skulle bry sig om, eller uppmuntra men han hade antagligen funnit det roande ifrån himlen. Trotts situationen hade han funnit det roande att se hur hon hade skällt ut Voldemort efter noter. Hon var verkligen speciell och han log nästa bara av att tänka på kvinnan som han såg som sin dotter, som ändrat så mycket i hans liv.
"Sänk staven Weasley's" sa han kallt och de såg oroligt på honom, och det var inte så konstigt, han var trotts allt Voldemort's second in command, och han hade knappast det bästa ryktet, något som inte bekom honom.
"Vad vill du?" frågade Fred med en lika kall röst, och han beundrade hans mod för en sekund, trotts allt så kämpade de på.
"Solara här önskar se Hermione, hon hoppas att hon kan hjälpa henne med alfen" sa han och de alla såg förvånat på dem båda innan Hermione rusade fram till Solara, gav henne ett snabbt leende innan hon drog med henne och alfen in i huset.

"Jag brukar vanligtvis endast göra enkla flätor, då jag utför operationer" sa han.
"Jag gör inbakade flätor åt honom om jag har tid" Cara höjde en hand till Jezebel's kind och strök den och den äldre mannen log emot henne.

Solara ser sig om efter Snape, skulle han klara sig? De andra verkar inte överförtjusta att ha honom där. Eller överförtjusta att ha henne där? Hon ser på Hermione som faktiskt inte verkade sådär arg som de andra, men kanske det berodde på Percy och allt som hade hänt, allt som Solara missat.
"Vad har hänt?" frågar Hermione och lägger alfen på köksbordet medans hon värmer på vatten. In kommer en äldre rödhårig kvinna med gråa hårstrån som Solara inte hade en aning om vem det var.
"Mitt hus brann ner, hon var i köket och jag hämtade henne. Snälla du hjälp henne." sa Solara nästan förtvivlat och rycker till då den äldre kvinnan kommer närmare henne. Men då kvinnan endast hade ett mjukt leende på läpparna kunde hon slappna av något.
"Vad har hänt med dig då?" frågar hon vänligt och sätter Solara i en stol. Solara vågar inte gå därifrån inte om det kunde äventyra Marys liv.
"Inget särskilt." mumlade Solara vars ögon var fästa på alfens som om hennes liv hängde på det. Hermione arbetade på under tystnad medans Molly som kvinnan hette försökte få i henne mat vilket inte alls lyckades. Det enda hon fick i den oroliga Solara var febernedsättande.
Efter nästan en timme började alfens ögon att blinka till och snart öppnade hon sina klotformade ögon.
"Åh, Mary du lever" skrek Solara överförtjust och kastade sig om Mary och kramade om henne. Hermione och Molly log mjukt åt scenen, att se någon bry sig om sin alf så.
Solara lyfter upp Mary och ville aldrig släppa.
"Tack snälla, verkligen." säger hon hjärtligt och kramar om Hermione innan hon går ut till Snape och resten av hushållet.

"Åh, så du är doktor? Det är ju bra i dessa tider." log Luna välvilligt.
"Solara sa att du var det och en duktig sådan." fortsatte Luna då Solara medvetet inte berättat om de experiment han gjorde utan det andra.

Severus hade tålmodigt stått och väntat på att Solara skulle återvända, och han kunde se hur hans sätt påverkade de andra. Precis som under deras skoltid så blev de nervösa av att han inte sa något, inte gjorde något, utan bara stod där. Ingen av de andra hade sagt något, verken till honom eller varandra, men han var inte förvånad och kommenterade det inte heller. När Solara kom ut igen, tätt följd av Hermione och Molly verkade de andra lättade, troligen misstänkt att Solara skulle skada dem. Severus såg på alfen som var mer levande och han måste medge att Granger visste vad hon gjorde, något hon alltid gjort. Om Voldemort inte vunnit hade han utan tvekan kunnat se henne ta positionen som trolldomsminister en dag.
"Så vart önskar Solara ta vägen? Tillbaka till den kalla stugan eller åka med till Cara för att försöka ha ett samtal med den envisa damen?" frågade han och hade lett när han nämnt Cara's namn, något de andra fann förvånande, ovana att se honom ens le.

"Ja" sa Jezebel först endast medan han fortsatte stryka Cara över håret, vilket resulterade i att hon nästan somnat.
"Han är den bästa" sa Cara med en låg röst utan att se på någon av dem.
"Jag har kunskapen att klara mig. Huruvida jag är duktig eller inte är upp till patienten att avgöra" svarade han endast.

Solara såg något roat de andras lättade miner då hon återvände med de andra. Som om de trodde att hon skulle ha gjort något? Hon hade aldrig gett sig på någon annan, eller ingen som de visste om då inte hon blev anfallen. Dock hade de alltid trott det, hennes efternamn sa dem det och Solara hade i skolan inte kunnat bevisa dem något.
Hennes leende slocknar något vid Snapes förslag.
"Detta var snarare en konstruktiv fråga som jag vet vad du vill att jag ska svara på" muttrar Solara men nickar.
"Men visst jag gör ett försök. Det lär ju inte bli värre." säger hon, tar tag i Snape och transfererar dem till Caras lägenhet och knackar på. Bara det var en konstig känsla, ta tag i sin professor och då särskilt Snape.
Dörren öppnas och glatt överraskad möter hon Luna som kastar sig om henne med ett litet skrik.