ÖPPET rollspel halvgudar

Alec släppte henne knappt med blicken, nickade lite lätt som svar på hennes tack och log roat av kommentaren om hans lögn. Hon hade ju rätt i det hon sade.
"Där kan jag inte annat än hålla med dig", sade han med ett snett leende och lyssnade sedan på henne igen. Han kunde inte låta bli att le roat, det förklarade lite att hon stank varg. Samtidigt tvivlade hon starkt på att det var på precis samma nära håll som honom - han hade aldrig hört om någon som ständigt var hälften varg och hälften människa på samma sätt som en kentaur. Han kanske verkade kunna förvandla sig tack vare rullstolen, men det var bara tack vare dess magi.
"Det förklarar varför du stinker varg", sade han.

”Stinker” kontrade Ylvali och låtsades bli förnärmad. Men ett roat leende spred sig över hennes ansikte, sådan skulle inte ta det så hårt.
”Heter Ylvali föresten.” säger hon och nickar åt dem alla innan hon reser sig upp och sträcker på sig. Hon betraktar sedan alla åter och sist rullstolskillen som luktade häst.
”Ni andra utger er heller inte för det ni ser ut att vara, inte sant?” ler hon fundersamt och sätter sig sedan med benen i kors på marken. Hon drog långsamt in deras lukt, definitivt inte människa.
”Jag är skepnadskiftare.” sa hon slutligen i samma tonfall som om det regnade. Hon studerade samtidigt deras reaktioner. Hon kunde alltid säga att hon skämtade om de mot förmodan visade sig att de var människor.

Valeria satt tyst och lyssnade på dom andras samtal medan hon drog fingrarna genom sitt bruna hår, som luktade...salt, som saltvatten.
Hon tittade upp när tjejen med det blå håret presenterade sig som Ylvali. Tydligen var hon en skepnadskiftare också. Valeria hade aldrig träffat en skednadskiftare förut, så hon tyckte det var rätt coolt, även om hon aldrig skulle erkänna det.
Valeria kunde erkänna att hon hade behövt en dusch, men det var väl inte direkt prio 1 just nu.
"Jag heter iallafall Valeria" sade hon sedan och kände hur ett gäng blickar vändes mot henne. Usch vad hon ogillade att folk kollade på henne. Hon skruvade obekvämt på sig och kollade på dom andra.

Leah kollade på allt som hände framför henne med en djup rynka mellan ögonbrynen. Det hände väldigt mycket på en väldigt kort stund och hon hängde inte riktigt med förrän Ylvali bekräftade att hon var en skepnadskiftare. Hon öppnade munnen för att säga något men stängde den igen, skulle bara ångra sig och känna sig dum. Hon vände sedan blicken mot en annan tjej och log svagt som hej till tjejen som hette Valeria.
"Är alla här skepnadskiftare?

Leahs fråga får Jaxson att svälja. Jo, han är skepnadskiftare, men av en lite annan sort än Ylvali verkar vara. Han kan ändra form till olika människor, likt sin far, dock har han aldrig provat att vara ett djur, så om det ens går vet han inte. Och att fråga Loke leder ändå inte till några besvarade frågor direkt.
Jaxson ser runt på ungdomarna runt sig; ingen verkar betrakta honom, och tur det, för han är inte säker på om han vill säga något. Däremot kanske det är en bättre idé att berätta att ja, det är han väl än att vara tyst. De kanske listar ut deras gemenskaper på det sättet.

Med ett djupt andetag så drog Jamie upp hela fjädern ur soffan och formade det lätt till en liten kub, kanske inte mer än 1 kubikcentimeter. "Jag är inte direkt någon skepnadskiftare, men jag kan bara säga att jag kan göra vad jag vill med metall..." sa dem tyst då och log smått. De höll ut metall kuben och sedan lätt formade om den kalla biten till en del olika saker innan den stoppade vid att vara en tunn ring som hen sedan la på sin arm, med en samling av andra ringar och armband.

"Häftigt, måste vara användbart." ler Ylvali mot metallmannen som var den enda som verkade vilja erkänna något. Dock med de andras reaktion på det hon sa gissade Ylvali att även de andra var något omänskligt.
Hon reser sig upp och backar en bit från dem innan hon förvandlat sig till en varg. Där det förr stod en flicka stod det nu en enorm svart varg med klarblåa ögon, ögon som var lik Ylvalis.
Efter någon minut förvandlade hon sig tillbaka och satte sig åter som om hon inte gjort mer än att koka en kopp med te.
Hon gillade att vara varg, hade under en tid som barn och ungdom levt i skogen helt som varg för att fly från vardagen. Det var närpå att hon förlorat sig själv och blivit som vargarna om hon inte hade förvandlat tillbaka sig då och då.

Alec granskade vargtjejen och blev inte direkt förvånad alls över hennes förvandling, det hade märkts på lukten att det var någonting med varg. Han tvekade lite på vad han skulle påstå sig vara - vargtjejen hade påpekat hans hästlukt, men tills vidare kunde han väl fortsätta ljuga och påstå att det var att han hade hästar eller något sådant. Så kunde han väl köra på att han bara var helare.
"Själv är jag ingen skepnadsskiftare, utan helare", förklarade han, det var ju ingen lögn då han inte var skepnadsskiftare - rullstolen dolde endast hans nederdel.

Jamie kollade på de två som faktiskt pratade om deras speciella krafter och kollade på tjejen smått, lite chockerad, men log sedan smått och kollade på resten.
"Hur är det med er andra då? Något speciellt med er?" frågade dem och drog i sina tröj-ärmar. Hen kollade ner på golvet lite nervöst och sedan kastade en glans på vargen och sedan mot Alec. Åtminstone visste att någon var öppen någon med att prata om detta och lista ut varför de alla var här.