yehet & wolfy [prs]

Precis som Matt trott så hade det bara varit struntprat som lämnat Charlies mun. Han dansade bra för att vara såpass alkoholpåverkad och inte en enda gång upplevde den blonde situationen som pinsam. Tvärtom tyckte han om att dansa tillsammans med den mörkhårige trots att det var ganska oseriöst. Han drog förvånat efter andan då Charlie plötsligt nästan knuffades in i honom. Det hade man väl dock kunnat förvänta sig att skulle hända - det verkade som om alla plötsligt hade fått för sig att trängas på dansgolvet. Det som förvånade mer dock var det faktum att Charlie inte backade undan. Istället stod han kvar lika nära och lät sina händer vandra upp längs hans armar för att slutligen fästa sig bakom nacken på Matt, som vid det här laget nästan hade glömt bort att andas. Hans blick växlade mellan de mörka ögonen och de fylliga läpparna, de sistnämnda som han snart fick känna mot sina egna. Det var en alldeles magisk känsla. Sjuttonåringen la sin ena hand vid Charlies midja och den andra vid hans nacke, drog fingrarna i långsamma drag över nackhåren innan han flätade in dem i de mörka lockarna.

Kanske det varit urlöjligt att ta upp det där med universum, men det verkar som att även en packad Charlie är en hopplös romantiker. Det verkar inte som att Matt haft något emot det, inte det minsta faktiskt. Att den jämnårige inte knuffat bort honom, eller åtminstone lutat sig tillbaka, kommer som en stor förvåning för brunetten. Misstycker han? Inte alls, nej det gläder honom att den andre besvarar kyssen, flätar ner handen i de tjocka lockarna och håller den andre handen om hans midja. Kanske det inte varit det bästa tillfället, med tanke på att Kevin antagligen smyger omkring någonstans, och vem som helst kan se. Men man kan inte beskylla två alkoholpåverkade sjuttonåringar som praktiskt taget styrs av hormoner. Det är helt enkelt omöjligt. Plus känns det så jävla bra, så jävla rätt för Charlie att stå så nära Matthew. Med slutna ögonlock försvinner ena handen in i den andres blonda lockar, medan vänsterhanden vilar på Matts axel. Jo, Charlie kommer definitivt ångra sig under morgondagen, om han nu kommer ihåg något. Men det spelar ingen roll nu, inte när deras läppar rörs mot varandra i takt med den dundrande musiken.

Känslan av Charlies läppar mot hans egna var obeskrivbar. Det här var inte första gången Matt hade kysst någon, det var inte ens hans första kyss som han delade med en kille, men känslan som spred sig inom honom var obekant. En känsla han inte upplevt förut men som fick honom att känna sig alldeles varm inombords. Det här var knappast någonting de skulle sysselsätta sig med om det inte vore för alkoholen i deras system. Det här skulle aldrig hända om det inte vore för att båda två var onyktra. Men det kändes bra. Matt skulle inte ångra sig. Väl? Han föste in alla orostankar i en mörk vrå i huvudet innan han stängde dörren, hade inte tid för sådant. De skulle få bekymra honom under morgondagen istället. Efter en stund särade han på läpparna för att låta tungspetsen stryka över Charlies underläpp innan han stack in den i den mörkhåriges mun.

Det fräschaste stället att ha deras första kyss på kanske inte är ett dansgolv fylld med stupfulla ungdomar. Som tränger sig runt omkring. Men ångrar Charlie sig? Inte det minsta. Han nafsar försiktigt till i Matts underläpp när han kännrr tungspetsen mot sin. Utan att behöva tänka en extra gång öppnar han läpparna, bjuder in den varma tungan. Charles är inte direkt oskyldig, verkligen inte. Men den här känslan, som bubblar upp inom honom och värmer kroppen, får honom att bli desperat, den är alldeles ny. Han har aldrig känt den förut, det är som en brinnande löpeld inne i hjärtat, slingrar sig i blldädrorna. Fingrarna pillar med de blonda lockarna, stryker tummarna över kindbenen.

Efter en stund avslutade Matt kyssen. Inte för att han misstyckte, varför skulle han ens göra det när det här utan tvekan var det bästa han varit med om under hela kvällen, utan för att han behövde hämta andan. Och för att han inte längre ville stå där på dansgolvet och trängas med alla andra ungdomar. Han ville komma därifrån, få vara ifred med Charlie en stund. Bara tanken fick det att förväntansfullt pirra till i hans mage. Han slickade sig lätt om läpparna innan han såg in i brunettens mörka ögon.
"Ska vi gå någonstans.. mer privat?" förslog han med ett rart leende som spelade på läpparna.

Hjärtat dunkar hårt i bröstkorgen på Charlie när den jämnårige drar sig tillbaka, avslutar deras lilla hettande stund. Han lutar sig tillbaka, öppnar ögonen och granskar ansiktet framför sig medan en svag liten rodnad stiger sig över de fräkniga kinderna. Kvällen har inte riktigt gått som Charles planerat, först hade han lovat sig själv att inte försvinna in på dansgolvet, sedan lovat att han åtminstone inte ska hitta på något dumt. Men det här hade han knappast förväntat sig när han steg in i huset, att få stöta på Matthew och att detta skulle ske. Som en spegelbild slickar även han sig om läpparna, som att Matthews rörelser smittar av sig. Så mycket för att bara ta en drink...
"Läste du mina tankar?" skämtar han tyst, ett leende över de fylliga läpparna innan han tar tag i Matts egna hand.

Hans blåa ögon glittrade då han under några sekunder betraktade Charles innan blicken riktades mot deras händer. Det kändes bra och rätt. Matt började bana sig fram mellan folkhavet och då han tagit sig upp för trapporna till övervåningen, tryckte han ner handtag efter handtag för att hitta ett rum där de skulle få vara ifred. Under några ögonblick hann han smått frustrerat tro att de skulle få nöja sig med husets städskrubb, men till hans glädje öppnades dörren till ett rum och ett par smet strax därefter skrattandes ut för att snabbt försvinna därifrån. Matt var inte sen med att ta med sig till Charles och låsa dörren efter dem. Lättad över att det problemet äntligen var löst lät han sin blick långsamt vandra upp längs med den mörkhårige killens kropp och bet sig slutligen löst i underläppen.
"Så, var blev vi någonstans?"

Charlie kan inte undgå att skratta till åt kärleksparet som skrattandes tassar ut ur det nu lediga rummet, tjejen med de högklackade skorna i handen. Det verkar som att de haft tur, det hade inte sett ljust ut för dem då nästintill alla rum verkade vara upptagna av ungdomar fyllda med hormoner. Blicken glider ner mot de sammanflätade händerna, det är någon konstig euforisk känsla som hjärtat sprider ut i kroppen. Värme, välkomnande. Charles har aldrig känt det förut med någon, det är en sån krävande och drogpåverkade känsla. Dock kan den nätta, väldigt lulliga sjuttonåringen inte riktigt komma på vad det är för något. De mörka, stora ögonen glider över Matt, nu när de är ensamma känns det hela mycket mer verkligt. Blicken fastnar i de blåa, glittrande ögonen och Charlie sväljer hårt, försöker att hålla det diskret. Jösses, han kommer att bryta alla löften han lovat sig själv att inte göra under kvällens gång, bara ett glas hade utvecklat sig till mycket, mycket mer. Men det är ett bekymmer för morgon dagen, han orkar verkligen inte tänka efter längre, för det känns så jävla rätt. Istället för att svara på Matthews fråga låter han sin ena hand glida över den andres tröja, fingrarna fäster sig om dem innan han drar honom intill sig och låter läpparnas önskan gå i uppfyllelse, de liksom skriker efter uppmärksamhet.

Även om situationen de befann sig i var ganska märklig, kändes det bra att vara där med honom. Armarna han hade placerade om Charles greppade honom lite hårdare mot sig, inte så att det skulle göra ont, utan bara så han faktiskt skulle känna att han verkligen var där. Det kanske kändes lika overkligt för Charles som det gjorde för Matthew. Fingrarna letade sig snart tillbaka till det mörka håret och ögonen slöts snabbt av ren reflex. Greppet om den mörkhårige hårdnade ytterligare en aning, inte alls medvetet då kyssen djupnade. Ett nöjt litet läte slank ur honom. Det var en alldeles underbar känsla. Charles gjorde honom galen och det på ett bra sätt.

Vilken självbehärskning Charlie har, alldeles utmärkt utan några minsta problem. Ironin är drypande, kvällens beslut visar klart och tydligt att han inte har någon koll på sig själv, visar att han är mer enkel än han trott. Sjuttonåringen brukar lugna sig med faktumet att han aldrig skulle ligga med någon under en fest med alkohol i systemet, att han aldrig skulle vara så lättillgänglig. Som sagt, kvällen bevisar motsatsen. Hjärnan går i högvarv, men den här ändå inte förstått riktigt än. Fingrarna glider över tyget på Matthews tröja per automatik, knäpper upp den medan kontakten mellan läpparna blir allt djupare, nu är det hans tur att låta tungspetsen stryka sig över den andres underläpp. När Charlie fått upp tröjan låter han sina fingrar glida upp mot den andres nacke, så avskyvärt fantastiskt. Varmt, behagligt. Matthews händer känns som eld mot huden.