rollspelare & wolfy prs

Då hon fortsatte prata blev han lite paff. Inte för att han tyckte illa om hennes öppenhet men mer för att det var överraskande. Han hade inte trott att hon kände sig så bekväm i hans sällskap att hon kunde prata om sådant här. Men det var också en bra sak om de kunde samtala med varandra om allt eftersom det skulle underlätta deras kommande äktenskap och förhållande överlag enormt.
”Jag hoppas du kommer trivas här,” log han, menade varenda ord.

Estelle tittade på honom och log svagt, det var snällt sagt av honom och hon antog att det var uppriktiga ord. Hon vände blicken mot utsikten igen och fuktade sina läppar.
"Jag tror jag kommer göra det, men jag måste få veta. Varför ogillar drottningen mig?" frågade hon med ett litet skratt. Hon ville hemskt gärna veta vad exakt hon hade gjort för att förtjäna drottningens ogillande blickar.

Nico ryckte på axlarna.
”Jag vet inte.” Han hade ingen aning om varför prinsessan gjort sig förtjänt av hans mors ogillande blickar. Kanske hon kände sig hotad av den unga damen? Eller så kände hon sig fortfarande förnärmad över att kungen bara bestämt sig för henne istället för att ens överväga de andra alternativen, som den unga drottningen i England. Det skulle ha varit en större allians. ”Ta det inte personligt, det finns inte många som hon tycker om.”

Estelle nickade lite och skrattade lite, drottningens ogillande tog hon inte alls som personligt. Det kändes som en naturlig sak för en mor att ogilla ens svärdotter i början. Prinsessan hade inget emot en liten utmaning, ifall det blev så att hon skulle stanna för gott.
"Har du någonsin älskat någon? Eller kanske älskar du någon nu?" frågade hon nyfiket, visste att det var en ganska direkt fråga och att det kanske var en dålig sak att ställa sin framtida man.

Han satt tyst en lång stund och tänkte på hennes fråga. Älskade han någon? Han kände kärlek för sina föräldrar men det var ju förstås inte på det sättet hon menade. Han var ju bara sexton år gammal. Visste man vid den åldern vad kärlek var? Uppenbarligen hade han inte upplevt riktig kärlek eftersom han inte kunde svara på den frågan.
"Nja.." svarade han tillslut och lyfte blicken för att se på henne igen, "jag vet faktiskt inte." Han insåg själv att det lät ganska dumt men så var det. "Älskade du honom?" Nico syftade självfallet på Carlos.

Estelle bet sig på läppen och ryckte lätt på axlarna innan hon vände blicken mot honom. Hon visste inte riktigt om hon hade älskat Carlos så mycket, då hon trots allt befann sig med Nico i hopp om ett äktenskap.
"Jag tror att man växer in i att älska varandra efter några år och jag tror att på det sättet älskade jag honom men det var inte en episk kärlek som finns i sagor." sade hon och log svagt. Det var självfallet att det var den episka kärleken som hon hoppades på att få uppleva en vacker dag.

Han nickade långsamt. Så hon hade inte heller fallit pladask för någon, aldrig blivit förälskad på det djupaste och mest passionerade sättet. Alla människor hade inte turen att få möta sin själsfrände. Speciellt inte de med kungligt blod i sig.
”Och hur känner du för mig?” Nyfikenheten lös i hans ögon - ville absolut veta hur hon kände om honom, om hon trodde att hon någon gång skulle kunna älska honom.

Estelle rynkade på pannan åt hans fråga och rodnade svagt. Hon visste inte riktigt vad hon skulle svara, det kändes som en stor fråga och hon ville tänka igenom sitt svar men hon kunde ju inte stå där tyst hur länge som helst.
”Du är vänlig, stilig och jag har inte hört något negativt om dig. Jag tror inte det kommer vara svårt att älska dig, om och när vi gifter oss.” Sade hon tillslut innan hon nyfiket höjde ett ögonbryn. Hon ställde nyfiket samma fråga tillbaka.

"Hovets inre cirkel gör mycket för att skandaler ska hållas hemliga." Han blinkade med ena ögat. Nu hade han inte direkt varit inblandad i någon skandal, inte någon som han ville tänka på åtminstone. Han vände blicken till vattnet igen då han förstod att hon ville att han skulle besvara samma fråga men om henne.
"Vi är båda unga. Det finns inget som säger mig att jag inte skulle kunna älska dig med tiden."

"Jaså? Ge mig ett exempel på en skandal." skrattade hon och kollade nyfiket på honom. Hon nöjde sig med hans svar, han hade ju rätt. Hon log svagt och satte sig ner i det mjuka gräset efter en stund, kändes ändå som att de skulle stanna där en stund och bara prata.