Hogwarts (privat)

När de började röra sig lade Grace handen på sitt högra lår. Dryckerna brukade verka omedelbart, men vissa gånger tog det längre tid. Hon försökte att inte tänka på det utan fokuserade på att ta sig dit de skulle, klassrummet. Det var skönt att slippa trapporna, men framförallt andra elever.
”Ännu värre om hon har dem nära” muttrade Grace när Gareth avgjorde diskussionen med sitt påstående. Det var ju faktiskt värre om dessa hypotetiska vänner fanns i närheten, för det betydde att de kunde lägga förbannelser igen, och antagligen mycket värre saker. Fanns det inget protokoll när man anställde lärare? Tydligen inte, annars skulle inte Mills få ha jobbat på skolan, det var Grace säker på. Med tanke på Mills bakgrund och hat mot Grace, och tydligen andra elever, så var hon inte den mest passande att jobba med ungdomar. Dessutom visste Grace att Mills ogillade mugglarfödda och mugglare, vilket gjorde det hela ännu värre. Grace sneglade på Gareth. Hon var säker på att han var renblod, och hon hade hört att han kom från en fin släkt. Hon undrade hur han tänkte angående blodsstatus, och om det hade någon betydelse att han satt ihop med ett halvblod. Antagligen handlade det säkert bara om att det var Grace som han satt ihop med, de hade ju inte tyckt om varandra från första början.

Grace tänkte precis fortsätta konversationen angående huruvida Mills kunde ha vänner i närheten, när de var framme vid klassrummet som var till för undervisningen i trolldomshistoria. Hon hade redan börjat låta hjärnan vandra till någon annanstans, eftersom hon ändå inte hade tänkt lyssna på lektionen som var helt onödig för henne som bara var tidsslösande. Men situationen var ju som den var, och då var det bara att bita ihop. De skulle nog inte vara där så länge, med tanke på att det hade tagit längre tid än beräknat att gå fram och tillbaka till sjukhusflygeln. Graces tankar landade på flaskorna i väskan, och det oroande henne lite att de inte hade hjälpt som vanligt. Hade Madam Pomfrey gjort det fel? Antagligen inte. Plötsligt fick Grace en isande känsla i magen. Madam Pomfrey fick många av sina drycker från trolldrycksläraren. Visste Mills om att Grace hade ett stadigt flöde av drycker från sjukhusflygeln? Förhoppningsvis inte.

Gareth nickade utan att vända blicken mot Grace. Ja om det nu var så att Mills var dödsätare och hade mäktiga vänner skulle det bästa vara att ha de så långt bort som möjligt. Men det kanske inte var så, allt kanske var ett stort missförstånd. De kunde inte gå omkring och prata om det sähär! Grace verkade inte bry sig om allvaret i att anklaga en lärare för att vara dödsätare och förbanna rektorn. Det var ingenting att prata högt om. Inte ens om det var sant. Faktum var att det bara gjorde saken värre.
Gareth behövde inte oroa sig för att konversationen skulle fortsätta, för de var äntligen framme vid klassrummet. Han hade varit lite väl positiv gällande hur lång tid det skulle ta och gå dit. Det var lite mindre än en kvart kvar på lektionen. Men det fanns ändå tid kvar att lära sig.
Han gick in i klassrummet. Binns verkade inte märka att dörren öppnades utan fortsatte ostört att undervisa. Det fanns bara två elever i salen. Till Gareths lättnad var ena Sonia. William måste ha lyckats få tag på henne! Hon lös upp när hon såg Gareth och Grace komma och la ögonblickligen ner sin fjäderpenna, för att tydligt visa att hon inte längre tänkte föra Gareths anteckningar. Hon satt långt bak i salen och Gareth satte sig snabbt bredvid henne och började så tyst som möjligt plocka upp sina skrivdon.
“Vad bra att ni kom! Dethär har varit hemskt.” Hon såg inte det minsta förvånad ut över att se Grace, utan log vänligt mot henne. Gareth hade inte väntat sig annat. Han skulle blivit både besviken och förvånad om Kai inte berättade för henne vad som hänt.
“Förlåt, och tack!” viskade Gareth ursäktande.
“Ingen fara.” Även om hon lät ärlig när hon sa det vittnade hennes trötta och lite uttråkade uppsyn om att det inte hade varit helt utan problem. “Jag ska hälsa från Kai att han försökte ta sig hit, men gick vilse på vägen. Han sa att han hade en annan idé på hur han kan hjälpa.”
Gareth nickade skeptiskt. Vad Kai än planerade skulle det med största sannolikhet inte hjälpa. Hade de tur skapade de inte heller några nya problem.
Den andra eleven i klassrummet var en tjej från hufflepuff. Hon var väldigt trevlig och hade berättat för Gareth att hon ville börja forska inom historia när hon lämnade skolan. Hon brukade alltid vara uppmärksam på lektionerna, men till och med hon såg uttråkad ut. Istället för att skriva ner vad Binns sa kastade hon illa dolda nyfikna blickar på nykomlingarna. Gareth gjorde sitt bästa för att låtsas som om allt var helt normalt och började skriva ner vad Binns sa. Lektionen handlade om ritualer som människor gjort i afrika för flera tusen år sedan för att få sina odlingar att växa bättre. Inte ens Gareth kunde påstå att han fann det särskilt intressant. Inte för att det stoppade honom från att uppmärksamt ta in varje ord Binns sa.
Sonia satt kvar bredvid honom, utan att verka ha någon plan att gå. Hon såg ut att helt ha slutat lyssna på Binns.

Grace var inne i sina egna tankar, så hon hann knappt med när Gareth i princip rusade in och satte sig bredvid Sonia. Var han så benägen att hinna lyssna på de sista tio minutrarna? Tydligen. Det var tur att Graces reflexer var bra, för det hade nog sett ganska roligt ut om Gareth hade trillat på grund av det osynliga rep som fanns mellan dem bara för att Grace stod stilla. För en sekund ångrade hon att hon hade hängt med så fort. Grace besvarade Sonias leende när hon satte sig, vilket på något sätt bekräftade att Sonia visste om hela situationen. Det var skönt, för de slapp berätta det igen, men också för att Sonia verkade vettig och Grace gillade henne.

Grace tittade sig omkring i rummet och såg Hufflepuffeleven som satt och verkade inte vara jätteintresserad av lektionen. Grace visste precis vem det var, Erica, för Grace och Gryffindorlaget hade krossat henne och Hufflepufflaget i den senaste Quidditchmatchen. Det var tur att det var vinter, för Grace hade inte kunnat hantera förtrollningen om det hade varit Quidditchsäsong. Hur hade hon kunnat förklara det för sina lagmedlemmar? Det hade inte gått.

Efter bara ett par minuter dryftade Graces tankar bort på annat. De återvände till funderingarna huruvida Mills var den som försåg Madam Pomfrey med drycker, och om hon i så fall visste vilka elever som fick vilka drycker. Grace hade svårt att tro det, det måste väl ändå ha varit någon form av sekretess mellan Madam Pomfrey och eleverna? Grace hoppades innerligt på det. Hon vände blicken till Binns och sedan till Sonia.
”Hur kan man ens välja det här ämnet frivilligt?” viskade hon och lade huvudet i händerna och placerade armbågarna på bordet. Hon kunde inte ens stå ut med ämnet i tio minuter.

Gareth antecknade i en sådan hastighet att det var imponerande att bläcket inte skvätte omkring hans fjäderpenna. Men som allt annat med Gareth var hans skrivstil prefekt. Hans bokstäver var små och prydliga, utan minsta av bläck skvätt eller ojämnheter.
Han brukade alltid läsa på i förväg, men det var numera sällan han hann göra det ordentligt. Han hade skummat igenom kapitlet i trolldomshistoria, så han kände igen en del av vad Binns pratade om, men inte tillräckligt. Om han visste att han skulle missa lektionen skulle han läst på ordentligare!
Bredvid honom satt Sonia och rev slött i en bit pergament.
Gareth blev irriterad över att Grace började viska. Kunde hon inte visa lite respekt i alla fall? Hon behövde inte tycka det var kul eller lyssna, men hon kunde väl i alla fall hålla sig tyst. Lektionen var ändå slut närsomhelst.
“Jag vet inte”, viskade Sonia tillbaka. “Jag kommer ha huvudvärk i flera veckor efter dethär. Det är till och med värre än det var i femman!” Hon verkade inte oroa sig för att Gareth skulle höra henne, men slängde en blick mot Erica för att försäkra sig om att hon inte uppfattade samtalet. Det verkade hon inte göra.
Att Sonia viskade var inte lika störande. Hon hade ju faktiskt hjälpt honom. Tack vare henne hade han ändå anteckningar han kunde titta tillbaka på och inte hamna helt efter. Allt Grace hade gjort var att ha skjutit upp viktiga ärenden och gjort honom sen, hon var den sista som borde klaga.
En annan anledning till att Sonia inte störde honom var för att han var van vid att stänga ute både henne och Kais viskningar. Efter att ha suttit bredvid dem på nästan alla lektioner i fem och ett halvt år, och ofta pluggat vid dem på raster och kvällar hade förmågan att inte låta sig distraheras av dem varit livsavgörande. För Gareth var hennes röst en naturlig del av bakgrunden istället för en distraktion.
Han höll tillbaka instikten att kasta Grace en irriterad blick och försökte istället glömma bort att hon var där. På ett sätt ville han verkligen att lektionen skulle ta slut så hon kunde sluta sitta där och viska. Men på ett annat sätt önskade han att lektionen skulle hålla på en hel vecka. De kunde bli fria lagom till att straffet var avklarat utan att behöva oroa sig för att gå omkring ihopbundna.

Grace flinade åt Sonias svar. Hon beslöt sig för att vara tyst resten av minuterna lektionen pågick, mest för att fundera på sin egen lektion hon hade senare. De verkade ha haft tur med schemat, eftersom Gareth tog många kurser som Grace, och de som de inte tog tillsammans låg på olika tider ändå, så även om de satt ihop så skulle ingen av dem behöva missa något. Men det gjorde ju inte situationen de befann sig i mindre irriterande, tyvärr. Grace spenderade resten av tiden med att stirra på en fläck på väggen. Efter vad som kändes som år tystnade Binns och tackade för sig. Erica reste sig upp och gick ut genom rummet utan att ens kasta en blick på de andra tre eleverna som satt i rummet. Grace höjde på ögonbrynet men kunde inte bry sig mindre. Hon vände sig till Sonia istället.
”Wow. Om det var så här tråkigt under 15 minuter förstår jag inte hur du orkade spendera de föregående 45 minuterna här, och dessutom anteckna under tiden. Du borde få ett pris eller något” sa hon och flinade. Det var synd att Grace och Sonia inte hade hamnat i samma umgängeskrets egentligen, för Grace hade en känsla av att de hade kunnat bli bra vänner. Nu pratade de ju faktiskt bara för att Grace råkade sitta ihop med Sonias vän. Men vänskaper kunde faktiskt spira under värre omständigheter. Hon undrade svagt hur Sonia och Gareth hade kunnat bli vänner från början, de kändes som om de var väldigt olika. Men så var det ju även med Grace och Eric, de var också rätt olika, även om olikheterna kändes mer påtaglig mellan Gareth och Sonia, i alla fall Enligt Grace.

Hon kastade en blick på Gareths anteckningar, och de var lika prydliga och raka som hans uniform och sätt att vara. Kunde snubben göra någonting annorlunda? Antagligen inte. Hon lutade sig bakåt i stolen och väntade på att Gareth skulle göra sig redo att gå, om han inte nu ville sitta kvar och göra annat. Eric brukade alltid sitta kvar en stund och kolla igenom sina anteckningar, och eftersom Gareth kändes som om han låg på samma plugghäst-nivå som Eric så kanske han gjorde samma sak. Grace drog upp sin väska som klirrade till och placerade den i sitt knä. Hon ville egentligen gå upp till Gryffindortornet och lämna sina saker, men med tanke på hur omständligt det var för henne just nu så fick hon helt enkelt överleva. Grace hoppades på att Gareth och Sonias andra kompis, Kai, mirakulöst skulle komma inspringandes klassrummet med lösningen på deras problem, men det var förmodligen högst osannolikt.

När Binns pratat klart tog Gareth fram sin trollstav och kastade en formel för att bläcket skulle torka snabbare. Han var alltid noga med att inte lägga anteckningar som inte torkat i väskan. Inte nog med att det förstörde väskan, en hel lektions värt av anteckningar skulle också förstöras. Det var en hemsk tanke. Just denna gång skulle det i och för sig bara vara några minuters anteckningar.
Sonia puttade över sina egna papper till honom. Han kastade en blick på den innan han packade ner dem. Hon verkade ha ansträngt sig, men de kunde inte mäta sig med Gareths egna anteckningar.
Sonia skrattade.
“Inte jag heller. Jag trodde aldrig skulle behöva komma hit igen efter femma.” Hon sträckte på sig och knäckte ryggen. “Och det känns som om jag borde få det, men om man fick pris för att anstränga sig på hemska lektioner så prisutdelningen bli vääääldigt ojämn.” Hon gav Gareth ett retsamt leende och klappade honom menande på axeln. Gareth himlade diskret med ögonen. Han önskade lite att Sonia ogillade Garce lika mycket som han själv, men han antog att det var praktiskt att de två kom överens. Då behövde han inte vara ensam med Grace i alla fall. Och Sonia skulle antagligen få det att se lite mer naturligt ut när Garce och Gareth alltid höll ihop… Men det skulle inte behövas länge! De skulle bli fria och någon skulle straffas för allt de blivit utsatta för, och kanske för vad som hänt med rektorn.
Gareth undrade vad hans vänner skulle säga om teorin med att rektorn var under en förbannelse. Med tanke på att de dagen innan pratat om hur de hoppades att de skulle slåss mot drakar i skötsel och vård av magiska djur dagen innan skulle de säkert inte ha några problem att tro det. De var inte direkt de mest realistiska och seriösa personerna. Han hoppades de i alla fall var smartare än Garce och inte gick omkring och mer eller mindre öppet pratade om det.
Gareth packade noga ner sina saker i väskan, och trollade bort allt kvarvarande bläck på sin penna. Han var van så det gick ganska snabbt. Medan han började bli redo för att gå försvann Binns genom vägen och de blev ensamma i klassrummet. Tur att Erica inte velat diskutera lektionen idag. Fast hon måste ju insett att det skulle varit värdelöst i alla fall, med tanke på hur sen han var. Det var inte likt henne att gå utan att ens säga hejdå.
“Så vad har hänt?” frågade Sonia och tittade mellan Gareth och Grace. “Varför sitter ni typ ihop med varandra?”

Grace betraktade Gareth lilla ritual när han prydligt lade ner sina saker i väskan. Hon undrade om de ens rörde sig i väskan när han gick eller om de låg blickstilla då också. Det var verkligen intressant hur olika elever hanterade sina prylar. Grace var också försiktig med dem, men allt hade ju faktiskt en gräns. Tydligen inte för Gareth. Han verkade lika stel när Sonia skämtade med honom som när Grace hade försökt göra det. Han var alltså ingen humortyp, det var inte Graces skämt som var problemet.

När Binns försvann genom väggen var det som om någonting släppte i rummet, som om det nu var fritt att prata om vad som helst. Precis som Sonia gjorde. Grace kliade sig i nacken och skrattade till lite.
”Det kan ha varit så att jag var ute i slottet efter midnatt, sånt som händer så lätt” sa hon skämtsamt och flinade. Hennes flin försvann snabbt och hon blev mer allvarlig.
”Tyvärr var Professor Mills det också, och hon hatar mig över allt annat på den här jorden. Tydligen hatar hon Gareth också, för hon tyckte det var en bra idé att straffa oss båda för någonting jag gjorde. Hon la en förhäxning över oss och nu kan vi inte gå mer än tre meter från varandra utan konsekvenser” sa hon och suckade. Grace hade ju någonstans i kroppen dåligt samvete över att Gareth hade behövt ta smällen för någonting hon gjorde, men hon försökte att inte tänka på det på det sättet, eftersom det var Mills som var en idiot från början. Vilken lärare som helst hade gett henne straffkommendering, men Mills var tvungen att ta steget längre som den galning hon var.

Gareth hade packat klart och var redo att gå, de hade en ganska lång rast så det var ingen brådska, men han ville ändå inte ta det för lugnt. När han inte var fri att röra sig hur han ville kunde tidsramarna plötsligt ändras drastiskt. Tanken på att komma sent till en lektion där läraren faktiskt skulle märka det gjorde honom nästan illamående. Och att Grace då var med skulle inte göra saken bättre.
“Så hon band ihop er för för att du var uppe lite sent…?” frågade Sonia oförstående. Hon vände sig mot Gareth. “Asså jag vet ju att hon inte gillar dig... Men hon kan väl inte straffat sig utan anledning? Gjorde du också nått mot reglerna?” Hon verkade skeptisk.
“Självklart inte!” sa Gareth snabbt. “Hon sa att jag som prefekt och Grace partner i skötsel och vård av magiska djur arbete borde ha koll på henne, vilket är det dummaste jag har hört.” Han lät inte lika stel när han pratade med Sonia, utan var mycket mer naturlig, och lite uppgiven. Det var så otroligt dumt, och ändå kunde de inte göra mycket för att stoppa det. Eller de fick i alla fall inte göra saker för att ändra situationen. Det kunde säkert hitta en motbesvärelse, men det skulle antagligen bara förvärra deras straff om lärarna kom på dem. För allt Gareth visste kunde lika gärna finte göra dem fria och det var inte svårare än så, men de kunde ändå inte utföra formeln, för de fick inte.
“Bra att du inte gjorde nått, jag skulle bli så besviken om jag missade det”, sa Sonia retsamt. Gareth himlade med ögonen, men på ett mindre allvarligt mer överdrivet sätt. Sonia och Kai försökte ofta lura med honom på en del mindre tillåtna aktiviteter. Inget allvarligt direkt, men Gareth var ändå fast besluten att följa regler. De hade lyckats lura honom ett fåtal gånger, vilket de alltid tyckte var otroligt roligt. “Men dethär kan ju inte vara okej att göra mot elever. Har ni pratat med lärarna? Vad sa dem?” fortsatte Sonia fundersamt.

Grace flinade lite åt Sonia och Gareths konversation. Det verkade som om han brukade vara Herr Prefekt även på fritiden, med tanke på att Sonia var förvånad att Gareth hade gjort något som bröt mot reglerna. Däremot verkade han en mer avslappnad Herr Prefekt, vilket faktiskt gjorde Grace lite smått irriterad. Varför var han så stel och tråkig med henne? Hon hade inte gjort honom något. Förutom att sätta honom i situationen de nu befann sig i, vill säga. Hon vände sig till Sonia.
”Vi har försökt prata med dem, och de tyckte att allt var i sin ordning” sa hon och himlade med ögonen, ”hela grejen om att varje lärare får lov att straffa elever som bryter mot reglerna och att rektorn redan visste om det och bla bla bla” sa hon och suckade. Hon lämnade ute hela deras teori om att rektorn kunde vara under en förbannelse. Visst att Grace kunde prata om det i en tom korridor, men det kanske inte var så bra att sprida runt det till andra elever, inte ens Sonia som verkade vara Gareths närmaste vän. Inte ens Eric visste om deras teori, även om Grace gärna hade gjort det för hon anförtrodde honom med allt.

Hon ställde sig upp, det var ändå dags att gå snart. Hon försökte hålla inne en grimas när hon lade tyngden på sitt högerben, och vände sig till både Gareth och Sonia.
”Vi borde väl gå nu, det tar ju en stund att ta sig fram såhär och vi har ju nästa lektion tillsammans” sa hon och funderade på fredagens schema, och stönade rakt ut.
”Trolldryckskonst, med vår favorit” sa hon och suckade och drog handen över ansiktet. Precis vem hon kände för att träffa just nu, psykopaten Mills. Det var i alla fall ingen dubbeltimme, och efter det så hade de hela helgen på sig att lösa problemet, och förhoppningsvis skulle Mills få sparken. Det hade varit fantastiskt att se henne lämna skolan för att aldrig mer komma tillbaka, då hade faktiskt hela ”sitta-ihop-fenomenet” varit värt det.

Sonia såg fundersamt på Grace. Hon verkade vänta på en fortsatt förklaring, men det kom inte. Gareth var förvånad över att Grace inte nämnde något om hur det fanns misstankar om att rektorn var under en förbannelse. Hon hade ju inte haft något problem med att gå omkring och skrika om det i korridorerna där vem som helst kunde höra (även om det just då varit tomt), så varför tvekade hon över att berätta för en av de få personerna de faktiskt kunde lita på? Gareth ville verkligen säga till Sonia att det fanns potentiella misstankar att något inte låg helt till med rektorn. Han skulle inte ens behöva nämna ordet förbannelse, hon skulle förstå ändå.
Trots att han inte såg någon mening med att hålla det hemligt höll han tyst om deras misstankar. Han ville ju faktiskt uppmuntra att Grace att inte gå omkring och öppet anklaga folk.
“Det låter ju inte helt normalt”, sa Sonia.
“Nej”, höll Gareth med. Sonia gav honom en frågande blick. Han tänkte förklara hur samtalet med Moireach hade gått till ordentligt. Som saken att hon inte alls verkade tycka allt var i sin ordning, men att rektorn sagt att de skulle fortsätta med straffet. Graces version var en ren och skär lögn. Varför ljög hon för hans vänner för? Han tvekade en sekund. Av artighet borde han vara tyst, men av ogillandet för Grace och önskan om att Sonia skulle förstå vad som faktiskt hänt fick honom på andra tankar. “Vi pratade med Moireach, hon sa att hon verkligen ville stoppa straffet, men att rektorn pratat med lärarna och förbjudit det.”
Han gav Grace en kall blick när han reste sig upp. Hon skulle inte komma och tala osanning om lärare, särskilt inte framför hans vänner, om saker som angick honom.
Gareth hade nästan glömt att de hade trolldryckskonst under dagen, eller i alla fall vad det innebar. Han stelnade till. Han hade en känsla av att Mills inte skulle göra det lätt för dem att hålla hemligheten om att de satt ihop. Att sitta ihop med Grace var illa, men att sitta ihop med henne när hela skolan visste det var så otroligt mycket värre. Det fanns definitivt folk i klassen som skulle se till att det spriddes.
“Helt ärligt borde ni skolka”, sa Sonia. “Det skulle jag gjort.” Om Gareth någon gång skulle skolka skulle det vara idag. Men han tänkte absolut aldrig skolka, inte ens nu. Dessutom skulle det säkert bara leda till ett värre straff.