wolfy & rollspelare prs

Jonathan följde tjejen med blicken då hon försvann iväg mot köket. Restaurangen svämmade inte över med folk så han hoppades att det inte skulle dröja en evighet innan maten serverades. Inte för att han handen någonting emot sällskapet utan snarare för att han inte hade tid att sitta hur länge som helst, han skulle behöva ge sig av så småningom innan någon av beskyddarna gick ett steg för långt och efterlyste honom i högtalarna. ”Berätta om dig själv,” bad han och knäppte händerna framför sig på bordet.

Cleo följde hans blick och höjde sedan ena ögonbrynet. Hon log smått och lutade sig närmre honom över bordet.
"Jag tror du är mer intressant så du får nog börja." log hon stort och bet sig löst på underläppen utan att släppa honom med blicken.

Jonathan himlade med ögonen. Han skulle inte vilja påstå att han var något vidare intressant. Vad skulle han ens kunna berätta för henne utan att nämna något om hans egentliga liv? Hon skulle inte förstå. ”Du måste vara mer exakt om vad du vill veta,” sa han för att vinna mer tid.

Cleo log smått och la huvudet på sned en stund.
"Varför väntade du på mig om du har flickvän? Jag hade inte väntat på nån så länge om jag hade pojkvän liksom." log hon och ryckte lätt på axlarna. Hon drack lite vatten och lutade sig bakåt i stolen.

Hennes fråga förvånade honom en aning eftersom han inte varit beredd på att hon eventuellt skulle ställa den. Men det var ju förståeligt att hon var nyfiken på saken.
”För att hon inte egentligen är min flickvän.” Jonathan lutade sig tillbaka mot ryggstödet. ”Inte på ett seriöst sätt alltså. Du gjorde ett bra intryck på mig, du gav mig en känsla av att vilja lära känna dig. Får du aldrig såna intryck av andra?”

Cleo rynkade på pannan och skrattade till. Hon skakade lite på huvudet och la armarna i kors.
"Så du köper smink för flera hundra för din flickvän som inte riktigt är din flickvän?" flinade hon roat och höjde ena ögonbrynet. Hon log sedan lite och bet sig på läppen. "Du är den första som jag känt så om typ..."

”Jag bryr mig om henne,” svarade han kort. Svårare än så var det inte. Trots att hans ”flickvän” inte brydde sig något vidare om honom så ville han hennes bästa. Men han var glad om det roade henne.
”Menar du att du skulle ha väntat i ett par timmar tills jag slutat jobba om rollerna vore ombytta?”

Cleo nickade lite och granskade honom lite snabbt, tyckte det var ganska gulligt. Hon rynkade sedan på pannan och kollade på honom en stund.
"Nej, jag hade nog frågat om ditt nummer i butiken eller glömt typ mitt kort eller något sånt dumt typ." skrattade hon och log stort mot honom. "Jag har inte tålamod till att vänta."

Hennes svar fick honom att dra på munnen. Lättare hade han kanske kommit undan om han frågat om hennes nummer, men han tyckte helt klart att det hade varit värt att vänta på henne. Han skulle knappast sitta här annars.
”Är det för sent att fråga om ditt nummer nu?” frågade han förhoppningsfullt.

Cleo skrattade till och la generat handen över sitt ansikte. Hon skakade lite på huvudet och tog sin mobil, hon låste upp den och räckte över den så att han kunde lägga in sitt nummer.
"Men jag fattar inte... Kan jag stöta på dig eller inte?" undrade hon med ett flin på läpparna. Hon satte upp sitt hår i en hästsvans och granskade honom lite snabbt.