[PRS] Step brothers

Edward nickar stolt och ser på sin pappa som reser sig upp för att ta hand om disken innan efterrätten.
"Vilket bra team," säger han och sträcker på sina trötta ben ännu en gång innan han ställer sig upp. Han tar sin, deras tallrikar och tar med dem till diskbänken.
"Var maten okej?" hör han sin pappa viska i hans öra. Han gör en tumme upp.
"Det blev okej, men nästa gång kan jag hjälpa dig liten," flinar han som svar.

Läste "dödsbänken" först o ba whut xD

"Så är det du som brukar laga mat här eller?" frågar han med en nickning åt Edwards håll, då han hört vad de pratat om.
"Inte för att tränga mig på men..."

hahah åh fuck, nej nej nej

Edward ser på sin pappa som skrattar nervöst.
"Ja, Eddie lagar alltid maten här, det är tur det," säger han och rufsar till sin sons lila lockar. Edward ler enkelt innan han börjar ställa ner disken i diskmaskinen.
"Övning ger färdighet," han pekar på sig själv medan han vänder blicken mot Derek. "Men pappa ville vara romantisk så han bestämde sig för att laga den ikväll," Edward klappar sin pappa på axeln.

Derek skrattar rill och kastar en blick åt sin mors håll.
"Mamma gillar det iallafall", bekräftar han och en djup rodnad kryper upp på den nämndas kinder, vilket får mr Baker att se mycket nöjd ut med sig själv.
"Men", fortsätter han med en blick åt Eddie's håll "så är jag ganska säker att jag är pizza och pasta-experten här", säger han bestämt och låter sina tänder blinka åt Edwards håll.

Edward ser upp på sin pappa som ler stolt, det brukar inte hända om det inte gäller jobbet. Han börjar undra om hans pappa faktiskt hittat den rätta, brödernas mamma var ju helt klart inte.
"Pasta är inte något att vara expert på," säger han innan blicken åker till Derek. "Pasta är hur enkelt som helst att laga, och pizza är jag rätt säker på att jag är bättre på, i vilket fall som helst." Edward skjuter upp sina shop kozy glasögon på näsryggen och låter ena ögat blinka mot sin styvbror.

Derek putar med underläppen och vänder bort huvudet från Edward för att dölja sin rodnad.
"Nu är det dags för efterrätt!" Säger Mr Baker glatt och med ett enkelt leende svassar han fram till familjens kylskåp och lyfter ut en cheesecake.
"Mina baknkngsskills är lite limtied", säger han och smilar ursäktande. "Men hoppas det smakar", fortsätter han lättsamt.
Dereks mor tar försiktigt den första biten innan hon skjuter vidare cheesecaken mot Derek och Eddie.
När de båda sträcker sig efter tårtspaden och Eddies hand faller på Dereks skjuter blodet upp som kanoner i den sistnämndes kinder och han drar åt sig den.

Det förvånar Edward lite, hur Derek viker undan med sin blick och hur en stark röd färg gör sin väg upp mot hans kinder. Edward hade inte förväntat sig att se den längre generad på grund av en wink och en liten stöt med armen. Men, han tar det som något bra. Då vet han iallafall att han kan göra honom generad. Med ett leende på läpparna sätter han sig ner på en stol, den här gången mittemot Derek. Eftersom att Tony snott till sig Edwards tidigare plats på kökssoffan.
"Du gjorde ett bra jobb, kanske bara lite smulig," säger den yngre sonen och rufsar till sin pappas mörka lockar.
"Vad tycker du Alessandra?" frågar mannen och tittar på kvinnan mittemot sig. Edward känner hur hans fötter möter någon annans, och antar att det är Dereks eftersom att den längres ögon for upp mot honom.

Derek hör modern svara något i stil med "jag kunde inte ha gjort pbättre själv" men han fokuserar mer på att förhindra blodet som hotar att skjuta upp som kanoner i ansiktet.
Varför är jag så jävla generad? frågar han sig själv. Han känner hur Edwards fot rör hans och möter den något kortares blick. Derek höjer frågande på ögonbrynen, vilket får det att rycka till i Edwards mungipor.
Edward skiftar vikten på stolen, vilket resulterar i att bdas fötter är precid bredvid varandra. Hur Eddie lyckas göra så och samtidigt delta i diskussionen är ett mysterium för Derek, men han fattar iallafall situationen nu.
Han sträcker på sig så att det knakar i ryggen och i processen stryks hans fot mot Eddies.
Two can play a game, right?

Ännu en gång så förvånar den en aning längre killen Edward. Eftersom att Derek blivit generad när deras händer snuddat vid varandra, hade man kunnat tro att han skulle slå bort den mindres fot och ignorera honom. Men så fel Edward hade. Han låter sin blick glida mellan sin pappa och Ms Chavrone, deras kemi är nästan omöjlig att ignorera. Edward låter skeden enkelt göra sin väg mot hans mun med en bit cheescake.
"Ni är ju som gjorda för varandra," säger han med ett enkelt leende på sina läppar. Det är hans tur att bli generad när deras fötter fortsätter att stryka sig mot varandra. Det är så jävla fel, tycker ena sidan av sjuttonåringen, men han försöker att ignorera den tanken. Hans blick åker tillbaka mot Derek och han låter ett nervöst skratt sippra ur hans mun. Eftersom att de andra skrattar åt det enkla lilla skämtet, så märker de inte hans nervösa ton.
"Visst är vi det," svarar hans pappa och tar en klunk av det röda, dyra vinet han sparat för ett speciellt tillfälle som denna. Edwards händer faller ner mot hans knä medan han pillar med ringarna. Det är hur enkelt att bara avbryta footsieleken under bordet, men han har ärligt talat ingen lust att göra det.
"Så, Ms Chavrone," börjar Tony medan han tuggar på cheesecaken han har i munnen. "Hur träffades ni två turturduvor om jag får fråga?"

En svag rodnad kryper upp på Ms Chavrones kinder och Derek inser att han ärvt det från modern.
Eller kanske inte ärvt, det kanske bara är något man får som vana när Alessandra är ens mor.
"Jo alltså", svarar hon trevande och sneglar mot mr Bakers håll.
"det är väl en historia i sig", muttrar mr Baker, vars öron fått en svagt mörkare färg än vanligt och han ler, nästan besvärat.
Derek vänder blicken till sjuttonåringen mittemot sig och hans mungipor vrids uppåt.
Eddie är generad och Derek blir både nöjd och förvånad. Han hade bara trott att det var som en lek för Edward, men kanske har han fel?