Feminism för feminister
Forum > Off Topic > Feminism för feminister
Användare | Inlägg |
---|---|
binchild
Elev |
Skrivet av Solkatten: Det känns bara som att alla som använder det uttrycker är mer för "mer kvinnor! Mindre män!" typ. Alltså det kanske inte är så egentligen och alla som använder ordet menar det säkert inte och det kanske bara är jag men det känns på riktigt så. Liksom tjejgrupper som tex dansar vill lyfta upp kvinnor och säger att de är allt för girl power. Alla snackar om att lyfta upp kvinnor men ingen snackar om männen?? Det kanske inte egentligen behövs och vi kvinnor kan ju se män som eventuella våldtäktsmän men ändå. Ist trycker man ner dem och feminist menas med jämnlikhet mellan könen. Man använder inte girl power som att kvinnor är bättre... ingen är bättre ok. Nu kanske det bara är deras sätt att lyfta upp kvinnor men det är inte särskilt bra IMO. Tänk om män börja använda man power eller något?? Det fungerar inte liksom. Jag vet inte det bara känns lite sådär när alla snackar om girl power fast det kanske inte är så.... Hur som helst är allt snack girl power bara så dumt. Fast problemet är inte att de säger det, problemet är att de känner att de behöver göra det över huvud taget. Det är inte tjejers fel att de känner att de behöver varandra för att vara starka. 14 aug, 2017 12:00 |
Borttagen
|
Skrivet av Solkatten: Skrivet av Borttagen: Skrivet av Solkatten: Förlåt men alltså kan alla "feminister" bara sluta använda ordet girl power. Så töntigt. Jag gillar heller inte uttrycket, men vad menar du med att sätta feminister inom citationstecken? Har man diskvalificerats från den feministiska rörelsen genom att slänga sig med saker som "girl power"? Det känns bara som att alla som använder det uttrycker är mer för "mer kvinnor! Mindre män!" typ. Alltså det kanske inte är så egentligen och alla som använder ordet menar det säkert inte och det kanske bara är jag men det känns på riktigt så. Liksom tjejgrupper som tex dansar vill lyfta upp kvinnor och säger att de är allt för girl power. Alla snackar om att lyfta upp kvinnor men ingen snackar om männen?? Det kanske inte egentligen behövs och vi kvinnor kan ju se män som eventuella våldtäktsmän men ändå. Ist trycker man ner dem och feminist menas med jämnlikhet mellan könen. Man använder inte girl power som att kvinnor är bättre... ingen är bättre ok. Nu kanske det bara är deras sätt att lyfta upp kvinnor men det är inte särskilt bra IMO. Tänk om män börja använda man power eller något?? Det fungerar inte liksom. Jag vet inte det bara känns lite sådär när alla snackar om girl power fast det kanske inte är så.... Hur som helst är allt snack girl power bara så dumt. Well. Jag är definitivt för "Mer kvinnor! Mindre män!" Är jag en feminist som är för jämställdhet? Absolut. Men poängen med feminism är ju att det råder en könsmaktsordning, så för att nå målet krävs att kvinnor lyfts och att män lämnar plats. Jag gillar heller inte uttrycket girl power, men det är väl mest för att det känns som ett lite kokett, fnissigt uttryck, "oss tjejer emellan" liksom. Varför skulle man ens behöva göra skillnad på "power" och girl power? Det får det att låta som att kvinnor är exkluderade i det ursprungliga ordet. Men oavsett så är det här inte tråden för att kritisera "feminister" utan att det finns någon särskild tanke bakom, det duger den vanliga feministtråden till. Du inleder dessutom på ett väldigt provokativt och nedsättande vis precis som du gjorde i Vegan och vegetarian-tråden. Vart vill du komma med det egentligen? EDIT: För att undvika missförstånd - det är givetvis okej att ifrågasätta och diskutera saker inom den feministiska rörelsen, men i den här tråden ska det då ändå utgå från grundpelare inom feminismen. Det är inte tänkt att handla om huruvida feminism är bra eller dåligt eller om feminister är töntiga eller inte. 18 aug, 2017 21:58 |
binchild
Elev |
Har lyssnat en he del på feministisk poesi på senare tid och rekommenderar verkligen en författare som heter Blythe Baird! Hennes dikter är kraftfulla och så otroligt ärliga i varje aspekt och hon är en helt fantastisk talare. Här nedanför är min favoritdikt av henne och det finns många fler på YouTube!
24 sep, 2017 18:06 |
Borttagen
|
Hej. Hur känner ni inför intressen eller livsstilsval som kan dömas ut som "ofeministiska"? Själv är jag definitivt för att kunna ifrågasätta varför vi göra vissa val som kvinnor i livet utan att för den sakens skull utsätta enskilda individer eller döma ut dem. Samtidigt så skäms jag så mycket ibland över de val jag gör och vill liksom bli omtyckt av andra feminister och kända feminister som jag tycker är så coola och fria och allt sånt där, men som jag misstänker skulle tycka att en del av det jag gör är förkastligt. Och jag kan samtidigt se varför de valen skulle kunna vara potentiellt skadliga - men vissa saker kan en ju bara inte avstå från, för att det känns så bra att göra dem (för min del att träna pole dance, att jag har en pojkvän, att jag sminkar mig ibland, ägnar mig mycket åt hudvård). Vissa kanske bara tycker att hela spörsmålet är löjligt, men kan någon förstå min kluvenhet här?
7 feb, 2018 08:49 |
Atira
Elev |
Skrivet av Borttagen: Hej. Hur känner ni inför intressen eller livsstilsval som kan dömas ut som "ofeministiska"? Själv är jag definitivt för att kunna ifrågasätta varför vi göra vissa val som kvinnor i livet utan att för den sakens skull utsätta enskilda individer eller döma ut dem. Samtidigt så skäms jag så mycket ibland över de val jag gör och vill liksom bli omtyckt av andra feminister och kända feminister som jag tycker är så coola och fria och allt sånt där, men som jag misstänker skulle tycka att en del av det jag gör är förkastligt. Och jag kan samtidigt se varför de valen skulle kunna vara potentiellt skadliga - men vissa saker kan en ju bara inte avstå från, för att det känns så bra att göra dem (för min del att träna pole dance, att jag har en pojkvän, att jag sminkar mig ibland, ägnar mig mycket åt hudvård). Vissa kanske bara tycker att hela spörsmålet är löjligt, men kan någon förstå min kluvenhet här? Det där är en intressant fråga! Vi påverkas ju av normer/strukturer hela tiden som säger till oss hur en kvinna "ska" vara! Såna normer går ju absolut att ifrågasätta eller diskutera! Saker man bara gör.. gör man det för att man vill eller för att samhället har fått en att inte ifrågasätta utan att bara följa ett visst beteende liksom?? :o Men samtidigt så känner jag bara: Varför är det fel att göra något som anses kvinnligt och "ofeministiskt"? Varför är det något att skämmas för? Jo, för att allt som är kvinnligt fortfarare ses som något lite sämre, för att saker kvinnor tycker om och uppskattar anses oviktigt. Eller iaf inte lika viktigt som något en man uppskattar. Så länge du gör de valen för att DU vill det och känner dig bra av det och mår bra av det så tycker jag inte du har något att skämmas för. ^^ Dina INTRESSEN och val borde och ska värderas lika högt som en mans. Även om de råkar följa normen. Och jag slår vad om att du har många andra intressen och åsikter också - det du räknade upp är ju inte hela dig som person. Sen, hur kul är det att sätta förbud på vad man får och inte får göra som människa? Att för att vara en feminist så "får" man inte göra vissa saker? Att för att vara feminist så "måste" man klä sig på ett visst sätt eller inte raka sig under armarna.. Är väldigt tveksam till det. Så länge man är medveten om de normer som finns och hur de kan påverka en så tycker jag det räcker så. Sen det där med att ha en pojkvän är ofeministiskt.. Finns det inga feminister som är straighta alltså?? Då är jag one of a kind isf, eftersom jag är både och. x) Den grejen tycker jag lät väldigt konstig. :o 7 feb, 2018 20:51 |
Borttagen
|
Skrivet av Atira: Skrivet av Borttagen: Hej. Hur känner ni inför intressen eller livsstilsval som kan dömas ut som "ofeministiska"? Själv är jag definitivt för att kunna ifrågasätta varför vi göra vissa val som kvinnor i livet utan att för den sakens skull utsätta enskilda individer eller döma ut dem. Samtidigt så skäms jag så mycket ibland över de val jag gör och vill liksom bli omtyckt av andra feminister och kända feminister som jag tycker är så coola och fria och allt sånt där, men som jag misstänker skulle tycka att en del av det jag gör är förkastligt. Och jag kan samtidigt se varför de valen skulle kunna vara potentiellt skadliga - men vissa saker kan en ju bara inte avstå från, för att det känns så bra att göra dem (för min del att träna pole dance, att jag har en pojkvän, att jag sminkar mig ibland, ägnar mig mycket åt hudvård). Vissa kanske bara tycker att hela spörsmålet är löjligt, men kan någon förstå min kluvenhet här? Det där är en intressant fråga! Vi påverkas ju av normer/strukturer hela tiden som säger till oss hur en kvinna "ska" vara! Såna normer går ju absolut att ifrågasätta eller diskutera! Saker man bara gör.. gör man det för att man vill eller för att samhället har fått en att inte ifrågasätta utan att bara följa ett visst beteende liksom?? :o Men samtidigt så känner jag bara: Varför är det fel att göra något som anses kvinnligt och "ofeministiskt"? Varför är det något att skämmas för? Jo, för att allt som är kvinnligt fortfarare ses som något lite sämre, för att saker kvinnor tycker om och uppskattar anses oviktigt. Eller iaf inte lika viktigt som något en man uppskattar. Så länge du gör de valen för att DU vill det och känner dig bra av det och mår bra av det så tycker jag inte du har något att skämmas för. ^^ Dina INTRESSEN och val borde och ska värderas lika högt som en mans. Även om de råkar följa normen. Och jag slår vad om att du har många andra intressen och åsikter också - det du räknade upp är ju inte hela dig som person. Sen, hur kul är det att sätta förbud på vad man får och inte får göra som människa? Att för att vara en feminist så "får" man inte göra vissa saker? Att för att vara feminist så "måste" man klä sig på ett visst sätt eller inte raka sig under armarna.. Är väldigt tveksam till det. Så länge man är medveten om de normer som finns och hur de kan påverka en så tycker jag det räcker så. Sen det där med att ha en pojkvän är ofeministiskt.. Finns det inga feminister som är straighta alltså?? Då är jag one of a kind isf, eftersom jag är både och. x) Den grejen tycker jag lät väldigt konstig. :o Ja alltså den grejen är väl en av de mest extrema - men det finns ju en del som lever som lesbiska av politiska skäl. Och det finns en vetskap hos mig om att jag och min pojkvän aldrig kommer att vara jämställda och att det finns vissa saker han aldrig kommer att förstå, och det gör mig verkligen sorgsen ibland. Och jag kan förstå strategin, att ta avstånd från den struktur som skadar oss och ägna oss åt andra kvinnor istället. Hade jag varit singel hade jag kanske satsat mer på det - men nu gillar jag ju den här människan liksom. Och jag tycker ju förstås att det vore orimligt att göra slut med min pojkvän för att bli sedd som en bättre feminist, men jargongen är ändå ofta ugh alla dessa kvinnor som slösar bort sina liv på män, hon som är så cool och smart och så ska hon vara tillsammans med en man osv. Och jag väljer ju förstås att göra det jag gör för att det får mig att må bra, men varför får det MIG att må bra och inte en man, generellt sett? Och ofta undrar jag om jag verkligen mår bättre i längden av det. Skönhetsvård kan ju liksom bli en fix idé där en aldrig blir nöjd utan istället blir besatt av att radera varenda liten por eller orenhet, medan en kanske inte bryr sig om det om en inte lägger så mycket tid på att pyssla med sitt utseende. Det är inte det att jag tycker att folk inte borde "få" göra det de vill göra, utan mer att jag överväger om vissa saker skulle vara bättre att avstå, rent politiskt. Eller personligt för den delen. Om det slutar vara norm att kvinnor sminkar sig liksom, det vore väl ett framsteg på många sätt, och då måste ju några personer våga gå emot normen till att börja med, tills det inte är något som längre förväntas av kvinnor. Eller att jag då blir en friare människa. Men ibland handlar det bara om min egen jävla ängslighet, att de ska tycka att jag spelar patriarkatet rakt i händerna för att jag tränar pole dance exempelvis som ju är väldigt förknippat med att visa upp sig och sexighet (sedan är en av anledningarna att jag tränar pole dance att det bara finns kvinnor i de grupper jag varit i och att det får det att kännas tryggt). Och min ängslighet kan gå så långt - jag tänker på om jag får en dotter i framtiden, och hon ser mig avlägsna alla oönskade hårstrån från min kropp och sminka mig. Det är klart att det kommer att påverka henne, och jag vill inte vara den personen som indoktrinerar henne i det. Ugh. Fattar om allt det här låter galet och konstigt, men jag känner att jag måste tillåta mig själv ibland att lufta den här typen av osäkerhet. 8 feb, 2018 08:16 |
Atira
Elev |
Skrivet av Borttagen: Skrivet av Atira: Skrivet av Borttagen: Hej. Hur känner ni inför intressen eller livsstilsval som kan dömas ut som "ofeministiska"? Själv är jag definitivt för att kunna ifrågasätta varför vi göra vissa val som kvinnor i livet utan att för den sakens skull utsätta enskilda individer eller döma ut dem. Samtidigt så skäms jag så mycket ibland över de val jag gör och vill liksom bli omtyckt av andra feminister och kända feminister som jag tycker är så coola och fria och allt sånt där, men som jag misstänker skulle tycka att en del av det jag gör är förkastligt. Och jag kan samtidigt se varför de valen skulle kunna vara potentiellt skadliga - men vissa saker kan en ju bara inte avstå från, för att det känns så bra att göra dem (för min del att träna pole dance, att jag har en pojkvän, att jag sminkar mig ibland, ägnar mig mycket åt hudvård). Vissa kanske bara tycker att hela spörsmålet är löjligt, men kan någon förstå min kluvenhet här? Det där är en intressant fråga! Vi påverkas ju av normer/strukturer hela tiden som säger till oss hur en kvinna "ska" vara! Såna normer går ju absolut att ifrågasätta eller diskutera! Saker man bara gör.. gör man det för att man vill eller för att samhället har fått en att inte ifrågasätta utan att bara följa ett visst beteende liksom?? :o Men samtidigt så känner jag bara: Varför är det fel att göra något som anses kvinnligt och "ofeministiskt"? Varför är det något att skämmas för? Jo, för att allt som är kvinnligt fortfarare ses som något lite sämre, för att saker kvinnor tycker om och uppskattar anses oviktigt. Eller iaf inte lika viktigt som något en man uppskattar. Så länge du gör de valen för att DU vill det och känner dig bra av det och mår bra av det så tycker jag inte du har något att skämmas för. ^^ Dina INTRESSEN och val borde och ska värderas lika högt som en mans. Även om de råkar följa normen. Och jag slår vad om att du har många andra intressen och åsikter också - det du räknade upp är ju inte hela dig som person. Sen, hur kul är det att sätta förbud på vad man får och inte får göra som människa? Att för att vara en feminist så "får" man inte göra vissa saker? Att för att vara feminist så "måste" man klä sig på ett visst sätt eller inte raka sig under armarna.. Är väldigt tveksam till det. Så länge man är medveten om de normer som finns och hur de kan påverka en så tycker jag det räcker så. Sen det där med att ha en pojkvän är ofeministiskt.. Finns det inga feminister som är straighta alltså?? Då är jag one of a kind isf, eftersom jag är både och. x) Den grejen tycker jag lät väldigt konstig. :o Ja alltså den grejen är väl en av de mest extrema - men det finns ju en del som lever som lesbiska av politiska skäl. Och det finns en vetskap hos mig om att jag och min pojkvän aldrig kommer att vara jämställda och att det finns vissa saker han aldrig kommer att förstå, och det gör mig verkligen sorgsen ibland. Och jag kan förstå strategin, att ta avstånd från den struktur som skadar oss och ägna oss åt andra kvinnor istället. Hade jag varit singel hade jag kanske satsat mer på det - men nu gillar jag ju den här människan liksom. Och jag tycker ju förstås att det vore orimligt att göra slut med min pojkvän för att bli sedd som en bättre feminist, men jargongen är ändå ofta ugh alla dessa kvinnor som slösar bort sina liv på män, hon som är så cool och smart och så ska hon vara tillsammans med en man osv. Och jag väljer ju förstås att göra det jag gör för att det får mig att må bra, men varför får det MIG att må bra och inte en man, generellt sett? Och ofta undrar jag om jag verkligen mår bättre i längden av det. Skönhetsvård kan ju liksom bli en fix idé där en aldrig blir nöjd utan istället blir besatt av att radera varenda liten por eller orenhet, medan en kanske inte bryr sig om det om en inte lägger så mycket tid på att pyssla med sitt utseende. Det är inte det att jag tycker att folk inte borde "få" göra det de vill göra, utan mer att jag överväger om vissa saker skulle vara bättre att avstå, rent politiskt. Eller personligt för den delen. Om det slutar vara norm att kvinnor sminkar sig liksom, det vore väl ett framsteg på många sätt, och då måste ju några personer våga gå emot normen till att börja med, tills det inte är något som längre förväntas av kvinnor. Eller att jag då blir en friare människa. Men ibland handlar det bara om min egen jävla ängslighet, att de ska tycka att jag spelar patriarkatet rakt i händerna för att jag tränar pole dance exempelvis som ju är väldigt förknippat med att visa upp sig och sexighet (sedan är en av anledningarna att jag tränar pole dance att det bara finns kvinnor i de grupper jag varit i och att det får det att kännas tryggt). Och min ängslighet kan gå så långt - jag tänker på om jag får en dotter i framtiden, och hon ser mig avlägsna alla oönskade hårstrån från min kropp och sminka mig. Det är klart att det kommer att påverka henne, och jag vill inte vara den personen som indoktrinerar henne i det. Ugh. Fattar om allt det här låter galet och konstigt, men jag känner att jag måste tillåta mig själv ibland att lufta den här typen av osäkerhet. Alltså förlåt men det där låter helt befängt. :O Man är väl tillsammans med någon för att man tycker om den personen, inte för att man vill vara "politiskt korrekt"?? Är folk då verkligen lesbiska på riktigt eller lever de så bara för att? Och hur delar man då inte upp människor? Detta får verkligen feminister att framstå som att de tar avstånd från alla andra och bara är med varandra! Hur blir samhället jämnställt genom att göra så?? Klart så kommer din pojkvän inte fatta alla delar med hur det är att vara kvinna, lika lite som du inte kommer förstå precis hur det är att vara man med deras förväntningar/normer som hör till det. Men det är väl det som är meningen? Att ni kan lära av varandra? Visst kan skönhetshets vara skadligt det håller jag med om och klart så är det inte bra om man känner att man måste sminka sig varje dag bara för att man är tjej/kvinna. Jag har inga problem med att gå ut utan smink. Men jag sminkar mig till jobbet: lite mascara, ljus beige ögonskugga och concealer under ögat. Att gå helt utan där skulle kännas konstigt det medger jag. Jag förstår din tankegång gällande både skönhets/hudvård och att dansa poledance, men helt seriöst: jag tycker inte det är något problem så länge det inte går till överdrift! Du får väl känna efter själv vad som är bäst för dig. Och vad andra extremfeminister tycker är bara att skita i. DU bestämmer hur du vill leva DITT liv. Någon annan ska inte få dig att nojja över det! 8 feb, 2018 09:04 |
TheHeirOfSlytherin
Elev |
Skrivet av Borttagen: Skrivet av Atira: Skrivet av Borttagen: Hej. Hur känner ni inför intressen eller livsstilsval som kan dömas ut som "ofeministiska"? Själv är jag definitivt för att kunna ifrågasätta varför vi göra vissa val som kvinnor i livet utan att för den sakens skull utsätta enskilda individer eller döma ut dem. Samtidigt så skäms jag så mycket ibland över de val jag gör och vill liksom bli omtyckt av andra feminister och kända feminister som jag tycker är så coola och fria och allt sånt där, men som jag misstänker skulle tycka att en del av det jag gör är förkastligt. Och jag kan samtidigt se varför de valen skulle kunna vara potentiellt skadliga - men vissa saker kan en ju bara inte avstå från, för att det känns så bra att göra dem (för min del att träna pole dance, att jag har en pojkvän, att jag sminkar mig ibland, ägnar mig mycket åt hudvård). Vissa kanske bara tycker att hela spörsmålet är löjligt, men kan någon förstå min kluvenhet här? Det där är en intressant fråga! Vi påverkas ju av normer/strukturer hela tiden som säger till oss hur en kvinna "ska" vara! Såna normer går ju absolut att ifrågasätta eller diskutera! Saker man bara gör.. gör man det för att man vill eller för att samhället har fått en att inte ifrågasätta utan att bara följa ett visst beteende liksom?? :o Men samtidigt så känner jag bara: Varför är det fel att göra något som anses kvinnligt och "ofeministiskt"? Varför är det något att skämmas för? Jo, för att allt som är kvinnligt fortfarare ses som något lite sämre, för att saker kvinnor tycker om och uppskattar anses oviktigt. Eller iaf inte lika viktigt som något en man uppskattar. Så länge du gör de valen för att DU vill det och känner dig bra av det och mår bra av det så tycker jag inte du har något att skämmas för. ^^ Dina INTRESSEN och val borde och ska värderas lika högt som en mans. Även om de råkar följa normen. Och jag slår vad om att du har många andra intressen och åsikter också - det du räknade upp är ju inte hela dig som person. Sen, hur kul är det att sätta förbud på vad man får och inte får göra som människa? Att för att vara en feminist så "får" man inte göra vissa saker? Att för att vara feminist så "måste" man klä sig på ett visst sätt eller inte raka sig under armarna.. Är väldigt tveksam till det. Så länge man är medveten om de normer som finns och hur de kan påverka en så tycker jag det räcker så. Sen det där med att ha en pojkvän är ofeministiskt.. Finns det inga feminister som är straighta alltså?? Då är jag one of a kind isf, eftersom jag är både och. x) Den grejen tycker jag lät väldigt konstig. :o Ja alltså den grejen är väl en av de mest extrema - men det finns ju en del som lever som lesbiska av politiska skäl. Och det finns en vetskap hos mig om att jag och min pojkvän aldrig kommer att vara jämställda och att det finns vissa saker han aldrig kommer att förstå, och det gör mig verkligen sorgsen ibland. Och jag kan förstå strategin, att ta avstånd från den struktur som skadar oss och ägna oss åt andra kvinnor istället. Hade jag varit singel hade jag kanske satsat mer på det - men nu gillar jag ju den här människan liksom. Och jag tycker ju förstås att det vore orimligt att göra slut med min pojkvän för att bli sedd som en bättre feminist, men jargongen är ändå ofta ugh alla dessa kvinnor som slösar bort sina liv på män, hon som är så cool och smart och så ska hon vara tillsammans med en man osv. Och jag väljer ju förstås att göra det jag gör för att det får mig att må bra, men varför får det MIG att må bra och inte en man, generellt sett? Och ofta undrar jag om jag verkligen mår bättre i längden av det. Skönhetsvård kan ju liksom bli en fix idé där en aldrig blir nöjd utan istället blir besatt av att radera varenda liten por eller orenhet, medan en kanske inte bryr sig om det om en inte lägger så mycket tid på att pyssla med sitt utseende. Det är inte det att jag tycker att folk inte borde "få" göra det de vill göra, utan mer att jag överväger om vissa saker skulle vara bättre att avstå, rent politiskt. Eller personligt för den delen. Om det slutar vara norm att kvinnor sminkar sig liksom, det vore väl ett framsteg på många sätt, och då måste ju några personer våga gå emot normen till att börja med, tills det inte är något som längre förväntas av kvinnor. Eller att jag då blir en friare människa. Men ibland handlar det bara om min egen jävla ängslighet, att de ska tycka att jag spelar patriarkatet rakt i händerna för att jag tränar pole dance exempelvis som ju är väldigt förknippat med att visa upp sig och sexighet (sedan är en av anledningarna att jag tränar pole dance att det bara finns kvinnor i de grupper jag varit i och att det får det att kännas tryggt). Och min ängslighet kan gå så långt - jag tänker på om jag får en dotter i framtiden, och hon ser mig avlägsna alla oönskade hårstrån från min kropp och sminka mig. Det är klart att det kommer att påverka henne, och jag vill inte vara den personen som indoktrinerar henne i det. Ugh. Fattar om allt det här låter galet och konstigt, men jag känner att jag måste tillåta mig själv ibland att lufta den här typen av osäkerhet. Du kan ju självklart vara feminist och vara ihop med en man, feminismen förespråkar jämlikhet mellan könen, inte att de olika könen ska distansera sig från varandra. Jag tror att de flesta feminister inte kommer döma dig för att du är ihop med en man, och om någon mot förmodan skulle döma dig för det så har de ju egentligen ingen som helst grund för att göra det. Att sminka sig, gå på poledance, osv är ju inte fel om du gör det för att du tycker om det. Jag har faktiskt ett exempel som illustrerar detta: för något år sedan var Emma Watson med på omslaget till Vanity Fair och poserade då med ganska lite kläder på sig. Då blev hon anklagad av vissa för att inte vara feminist och för att hon "objektifierade sig själv", något som Emma Watson själv inte alls höll med om. Och skillnaden mellan hennes tidningsomslag och t.ex. reklamer där halvnakna kvinnor används för att sälja något riktat mot män är ju att Emma ville vara med på omslaget, ville visa upp sin kropp för att hon är stolt över den, och omslaget var inte riktat för att sälja till ett visst kön. Reklamer och omslag där kvinnor objektifieras skiljer sig från detta då kvinnan i reklamen/omslaget används för att skapa en illusion om att kvinnokroppen är till för mäns ögon. Så för att sammanfatta så är det klart du ska sminka dig och dansa poledance om du gör det för dig själv och inte för att andra tycker att du ska göra det. Vad gäller rakning/sminkning och ifall du skulle få en dotter så tycker jag att du kan fortsätta raka och sminka dig med gott samvete om det är det du vill göra, men att du kan förklara för henne att det är precis lika okej att vilja ha kvar håret eller att inte sminka sig. Låter detta vettigt? Sorry att det blev lite osammanhängande haha by my heel, i care not 8 feb, 2018 10:34 |
Borttagen
|
Tack för era svar! Känner att jag inte riktigt gör mig förstådd här, men det hänger ju inte på er utan mig själv. Det beror väl på vilka feministiska kretsar man rört sig i, men som sagt, jag kan förstå viljan att börja leva mer genom kvinnor. Inte genom att låtsas något, utan kanske genom att bejaka det som redan finns där. Och jag kan också se, ur mitt perspektiv, hur jag som kvinna behöver ge så mycket i alla former av relationer med män, och att innan de börjar ge tillbaka på samma sätt så kommer inte samhället att vara jämställt, vilket förklarar varför många väljer att ägna sig mer åt kvinnor.
Och varför var det just Emma som poserade för Vanity Fair i lite kläder på ett visst sätt och inte en man? Jag menar väl då att det kan vara svårt att separera det man vill från det som samhället pådyvlat en. Jag vill kanske sminka mig med mera FÖR ATT samhället pådyvlat mig det till att börja med - förstår ni? Och det där om en dotter - det är ju ändå rätt vedertaget att barn påverkas otroligt mycket av det man gör och inte bara det man säger, och det oroar mig. Usch. Jag vet inte, nu känns det bara som att jag luftat mina känslor på helt fel sätt och på fel ställe liksom. Önskar väl typ att någon kunde relatera till kluvenheten :s 8 feb, 2018 18:57 |
TheHeirOfSlytherin
Elev |
Skrivet av Borttagen: Tack för era svar! Känner att jag inte riktigt gör mig förstådd här, men det hänger ju inte på er utan mig själv. Det beror väl på vilka feministiska kretsar man rört sig i, men som sagt, jag kan förstå viljan att börja leva mer genom kvinnor. Inte genom att låtsas något, utan kanske genom att bejaka det som redan finns där. Och jag kan också se, ur mitt perspektiv, hur jag som kvinna behöver ge så mycket i alla former av relationer med män, och att innan de börjar ge tillbaka på samma sätt så kommer inte samhället att vara jämställt, vilket förklarar varför många väljer att ägna sig mer åt kvinnor. Och varför var det just Emma som poserade för Vanity Fair i lite kläder på ett visst sätt och inte en man? Jag menar väl då att det kan vara svårt att separera det man vill från det som samhället pådyvlat en. Jag vill kanske sminka mig med mera FÖR ATT samhället pådyvlat mig det till att börja med - förstår ni? Och det där om en dotter - det är ju ändå rätt vedertaget att barn påverkas otroligt mycket av det man gör och inte bara det man säger, och det oroar mig. Usch. Jag vet inte, nu känns det bara som att jag luftat mina känslor på helt fel sätt och på fel ställe liksom. Önskar väl typ att någon kunde relatera till kluvenheten :s Ja om det handlar om att undermedvetet bli påverkad av samhället så är det ju lite svårare att påverka själv, men om du genuint tycker att t.ex. smink är kul så tycker inte jag att det skulle vara icke-feministiskt att använda det, även om ditt undermedvetna drivits i den riktningen av samhället. Samma sak med att vara ihop med män; om du genuint gillar män så ska en ju inte behöva mota bort de känslorna för feminismens skull. Men eftersom du pratar om att bejaka det som redan finns där så kan en ju experimentera och se ifall relationer med kvinnor är något du tycker om. Men gör det isåfall för din egen skull, och inte för feminismens skull. Emma ställde upp i del intervjuer efter kontroversen som uppstod efter omslagsbilden och där sa hon väldigt tydligt att det var hennes val och att hon såg det som en frigörelse. Jag kan förstås inte läsa hennes tankar, och jag vet inte om hon säger det för att hon blivit undermedvetet påverkad av patriarkatet, men det verkade som att hon var väldigt glad och stolt över både fotograferingstillfället och själva omslaget, och det är väl ändå det som räknas? När det gäller hur barn blir påverkade så är det ju sant att de förmodligen påverkas i viss mån även av det man gör, men tyvärr påverkas de ju mycket av andra människor och av media, inte bara av föräldrarna. T.ex. så kan en ju välja att inte raka benen för att visa ens dotter att det är okej att som kvinna ha orakade ben, men det finns ju ändå en risk att barnen/ungdomarna i skolan säger att man måste raka benen, eller att hon ser en reklam om rakning på TV, och då kanske hon känner ett måste ändå. Därför tror jag att det är viktigt att prata med barnet och svara på ifall barnet har några frågor, och utöver det tror jag tyvärr inte att en kan göra så mycket mer. En skulle ju kunna försöka göra allt för att ens barn inte ska komma i kontakt med samhällets sneda krav på utseende och beteende, men i längden tror jag tyvärr att det är omöjligt att helt skydda ens barn från allt sånt. Sorry att jag inte relaterar helt, jag tror, som Atira skrev tidigare, att det nog räcker att vara medveten om normerna, men att en samtidigt gör sådant som en blir glad av, även ifall en del av ens intressen följer normen. by my heel, i care not 9 feb, 2018 00:25 |
Du får inte svara på den här tråden.