PG-13 PRS Frivolt Lazarus - Sheriarty

- Jag kan köpa ett på vägen hem, ska ändå ut!

Jim blev helt paff. Sherlock hade kallat hans lägenhet för hem. Hans hem. Var det deras hem nu?

Jim gick mot hallen, tog sin rock och gick ut. Sherlock såg honom genom fönstret. Han log för sig själv. Att han hade hittat en sån fin pojkvän. Och hans ärkefiende dessutom. Han log för sig själv. Tänka sig vad livet kan vända.

Han gick mot hallen, tog sin rock och gick ut han också. Han tänkte gå tillbaka till sitt egenliga hem och packa lite saker. Han ville ha dem hos Jim. Han hade en önskan att faktiskt flytta in där. Han hoppades bara att Jim skulle vilja detsamma!

Det hördes ett rasslande när Jim försökte låsa upp dörren, samtidigt som han försökte att inte tappa alla saker och kartonger han hade tagit med sig. Egentligen behövde han inte ha så många kartonger men han ville vara på den säkra sidan för att ingen skulle se vad det var han köpte. Efter att ha kämpat med nyckeln kom han till slut in. Han bar in alla kartonger, och ställde dem i en hög vid väggen i vardagsrummet. Han gick och låste dörren, och kom in i vardagsrummet igen, och började packa upp grejerna.

Efter att ha packat upp och gjort i ordning allting, log han för sig själv. Han hoppades att Sherlock skulle gilla det, men det är alltid så individuellt vad folk gillar och vill ha.
- Skulle han säga något negativt om en vit julgran så får han väl köpa en egen... - sa Jim för sig själv

Han byggde en liten pyramid av alla förpackningar med julkulor och pynt. Det är mycket roligare att pynta med någon, tänkte Jim. Sherlock får hjälpa mig.

Efter att ha sorterat och förberett allting, gick han till köket och tog ut en ask ur fickan. Förhoppningsvis skulle det bli en bra julklapp för Sherlock. Han visste inte vad han skulle köpa, men till slut fick han en idé. Han slog in asken, och log nöjt. Nu skulle han bara vänta på att Sherlock kommer hem. Idag ska de julpynta och bygga pepparkakshus.

Sherlock gick raka vägen hem till sig. Eller hem, det var faktiskt inte hans hem längre. Han råkade bara ha sina saker där, som han tänkt att han skulle hämta nu. Hans tanke var att flytta in, för gott, hos Jim! Han fick säga vad han ville, han skulle inte lyssna!

Han klev in genom dörren och möttes direkt av John som satt i en fotölj och läste tidningen! När han såg Sherlock kastade han tidningen på golvet, sprang fram och gav Sherlock en kram och sen ställde han sig en bit ifrån.
- Och var har du varit nånstans?
- Jag har flyttat. Och nu ska jag hämta mina grejjer.
John såg helt chockad ut. Flyttat? bara sådär?
- Jaha, och vart har du flyttat då?
- Jag har träffat nån och vi ska flytta ihop nu.

John såg ännu mer chockad ut.
- Jaha, se därja! Sherlock Holmes har hittat någon! Vem är det då om man får fråga?
- Jim!
- Jim? Jim som i Moriarty?
- Japp, precis!
Det tog flera minuter innan John ens kunde få fram ett ord. Så chockad var han.
- VA? ÄR DU OCH MORIARTY ETT PAR? SEN NÄR DÅ? VA HUR? DU OCH DIN ÄRKEFIENDE? HOOOW?
- Ja, vi är ett par. Han VAR min ärkefiende men nu är han min pojkvän. Vi träffades, råkade hamna i säng med varandra och vipps var vi ett par. Ja, du vet ju hur sånt funkar.

Medans han pratade sprang han runt från rum till rum och hämtade sina saker
-- Jag tar bara med mig det viktigaste, sa han medans han sprang fram och tillbaka. Möblerna får ni behålla, Jim har redan massor av dom! Och några av dom är dessutom mrs. Hudsons så skulle jag ta med dom skulle hon komma hem till mig och slå ihjäl mig med en stekpanna. Ja, underskatta inte den där tanten!

- Så, du bara sticker? John blev nästan lite ledsen.
- Ja, jag gör det. Men oroa dig inte. Jag kan komma och hälsa på. Och vi ses ute på fältet, för vi jobbar fortfarande ihop. Jag har inte sagt upp mig!

- Men får jag komma förbi er då nån gång?

- Jadå, men inte nu. Nu har vi fullt upp med julen och allt så vi har inte tid. Men sen kanske.

- Jul? Du hatar ju julen?

- Inte hatar, hataDE ! Jim fick mig på andra tankar. Hans jädra lussebullar är magiska, han måste lagt nån förtrollning över dom.
Nä, nu måste jag springa hem! Hejdå, hälsa Hudson!

Han sprng ut genom dörren och tog första bästa taxi och åkte hem.

Jim stod vid fönstret och kollade sin klocka varannan sekund. Tiden stod stilla, kändes det som. Han ville att Sherlock bara skulle komma hem nu. Samtidigt kände han hur hans hjärta slog dubbla slag så fort han tänkte på vad Sherlocks reaktion kommer bli. Han gick från fönstret för att koka lite tevatten.

När Jim höll på med att fixa te hörde han hur ytterdörren öppnades. I ett misslyckat försök att hinna till dörren råkade han knuffa tekoppen med sin hand, så teet spilldes över hans byxor. Sherlock hörde hur Jim svor i köket och gick dit för att kolla läget.

- Vad har hänt? - frågade Sherlock
Jim ställde sig upp och Sherlock skrattade när han såg den stora olyckligt placerade fläcken på Jims byxor. Något sa honom att Jim inte var lika road.
- Jag vill visa dig något! Men först - Jim kom fram till Sherlock och kysste honom. - Jag har saknat dig.
- Och jag har saknat dig - sa Sherlock efter att ha besvarat Jims kyss. Moriarty tog Sherlocks hand och ledde honom till vardagsrummet. Där fanns det några högar med kartonger fyllda med julpynt. Jim tittade på Sherlock och log.

Sherlock kysste Jim tillbaka! Han undrade vad det var han hade i kikaren denna gång.
När de kom in i vardagsrummet och han såg allt julpynt sken han upp!
- JULPYNTAA!! ÅH, DET HÄR HAR JAG LÄNGTAT EFTER SÅ LÄNGE!!!
Han tog tag i Jim och började hångla upp honom! I all hast råkade Sherlock snubbla och ramlade rakt ner i golvet. Han landade på rygg med Jim över sig. Jim log och Sherlock också!
- Vi kanske ska ta och pynta först innan vi börjar med sånt här, annars kanske ingenting blir gjort! Sa han och log!
- Du är dum i huvet! Sa Jim och kysste honom!

Sherlock öppnade alla kartonger med julpynt, och började sortera vad skulle gå var, vad skulle hängas var. Jim tittade med ett leende på när Sherlock med barnslig glädje sorterade alla ljusslingor.

- Jag undrar, började Jim, om du vill få din julklapp nu, eller senare? Du får bestämma. Den är i alla fall redan inslagen.
Moriarty log för sig själv när han såg att Sherlocks ögon lyste upp med nyfikenhet.
- Inte nu. Låt mig få försöka gissa några gånger först, svarade Sherlock.

Självklart, tänkte Jim. Sherlock skulle aldrig säga ja utan att få gissa först.

Sherlock satte sig ner i fotöljen och funderade en stund. Av någon anledning hade han ingen som helst aning om vad det kunde vara. Alla andra gånger hade han så lätt att läsa folk men Jim var annorlunda, som om han visste hur Sherlock fungerade och därför kunde göra det svårt för honom.

- Okej, jag erkänner! Jag har ingen aning om vad du ska ge mig! Men ingen julklapp förrän julafton.
Här, hjälp mig med ljusslingan!

Jim tog tag i ena änden av ljusslingan och tillsammans lyckades de he upp den i granen. Sherlock gick fram och kramade om Jim, och Jim vände sig om och kysste honom.
Plötsligt låg de i soffan, nakna i varandras famn!

- Jag tror det är första gången jag vill ha julafton - viskade Jim och kramade om Sherlock riktigt hårt där de låg i soffan - Det var verkligen så länge sen mitt liv kändes så... okej. Även om det är långt ifrån perfekt, så är det definitivt mycket bättre med dig här.

Sherlock log och kysste Jim.
- Vi borde kanske fixa lite middag - föreslog Sherlock. - Eller vill du hellre äta ute idag?

- Vi kan nog beställa hem annars? Orkar inte gå ut, men orkar inte riktigt laga mat heller... - svarade Jim - Förresten, fick du tag på pepparkakshus eller?