kawaiiposes och Majis lilla egna privatroll! Mohaha!

Efter lektionen så fortsatte David och jag prata.
"Såg du Crabbes min när professor Moneypenny kom ut med den där saken på huvudet!?" Frågade David samtidigt som han skrattade.
"Haha, ja! Han såg ju värre ut än en uppblåst fisk!" Sa jag och skrattade.
Vi fortsatte prata på, fast helt plötsligt mitt under samtalet kom Anastasia och drog iväg David, utan att han hann säga någon protest! Jag suckade djupt, den där kvinnan verkar man ha svårt att ha och göra med...
Jag gick till uppehållsrummet nu när det va rast och letade reda på mina böcker till nästa lektion, sedan satte jag mig i soffan för att slappa. Efter ett tag kom Hugo, Roses lillebror, in i rummet.
"Nämen hejsan!" Sa jag och log mot honom.
Han tittade bekymrat upp på mig. "Ha du sett min groda?"
Jag började fundera. "Menar du den jag satte mig på?"
Hugo såg chockerad ut. "Va!?"
"Haha! Jag skämtar, han är uppe i sovsalen!" Sa jag och flinade.
"Ibland förstår jag mig inte på vad Rose ser i dig..." Sa han med ett dolt flin.

Efter att vi hade gått en lång stund kom vi tillslut fram till sällskapsrummet. När vi kom in så satt Artur där.
ÅÅÅÅÅÅ!!! varför ska han alltid vara där jag är!?!?! Tänkte jag smått irriterat.
" Kom Anastasia.." Sa David och drog med mig till soffan där Arthur satt.
" Tjena mannen!! Du.. Sorry att den här lilla svampen drog bort mig förut när vi pratade..." Sa han och skrattade.

Efter ett litet tag kom David in med Anastasia. David ställde sig framför mig.
"Tjena mannen!! Du... Sorry att den här lilla svampen drog bort mig förut när vi pratade..." sa han och skrattade.
Jag började också skratta och svarade med en överklassröst: "Oh, kära sir, det gör inget! Flugsvampar tar upp mycket tid..."
David började skratta mer. "Haha, hur kunde du veta att det va en flugsvamp, sir?" Sa han med en liknande överklassröst.
"Fafafafa!" Skrattade jag med min överklassröst. "Jag kände det på stanken..."
David skrattade och blev röd i ansiktet.

Dom började skoja om att jag skulle vara en flugsvamp och jag jag kände att hur ilskan steg inom mig. När Arthur tillslut sa att jag stank, kokade ilskan över.
" HÅLL KÄFT!!! " Skrek jag och ställde mig upp och blängde ilsket på dom.
[ det blev inte så mycket..... ♥]

"Håhå!" Skrattade David fisförnämnt. "It's alive!"
"Nämen sir Frankenstein! Ha du börjat använda dina återuppväcknings metoder på svampar nu också?" Frågade jag med min överklassröst.

[Kort där med, men ser på tv xD ♥]

Dom fortsatte och fortsatte och jag kände att mina ögon började vattnas.
" Lägg av!!!" sa jag med en sprickande röst.

"Jaha... fen unga damen vill att vi ska sluta, då kanske vi bör göra så?" Sa jag och tittade på David.
Jag såg hur ledsen Anastasia plötsligt blivit, så då kanske vi borde sluta...
"Okej, kära sir!" Sa David, gav mig en snabb nick och sedan övergick han till sin vanliga röst. "Nöjd?" Frågade han och flinade mot Anastasia.
"Så du vet Anastasia, så va detta lite som en hämnd bara! Vi hade kommit överrens på lektionen..." sa jag, men David fortsatte.
"... Att efter du hade varit så otrevlig mot Arthur, min vän, och hans flickvän, så skulle vi göra så du fick känna på dig samma sak..."
"...Är vi kvitt?" Frågde jag och räckte fram handen och hoppades att hon skulle skaka den.

" Tror ni verkligen att jag bara tänker acceptera det!?!" Skrek jag och slog bort hans hand. "Ni sitter och förolämpar mig mitt framför näsan på mig!!!"
" Och förresten så var det han flickvän som började! Så hon om någon borde be om ursäkt!!" Ropade jag i Davids ansikte och pekade på Arthur. Tårarna började tränga sig fram när jag började tänka på att David hade tagit Arthurs sida istället för min. För att undvika att killarna skulle se mig gråta vände jag mig om och stampade ursinnigt ut genom dörren.

"Detta är inte likt henne..." sa David och suckade.
"Säger du det? Men det kanske finns en logisk förklaring till det...?" Frågade jag.
"Jo, en. Hon brukar bli så här varje gång hon ha den så kallade fel vecka!" Sa David och skrattade lite.
"Jaha, PMS..." mumlade jag. "Ja, det kan nog stämma, kommer ihåg en gång då Rose hade det, hon hade stor humörsvängningar då! Men, vår lektion börja snart, så vi ska kanske dra!" Sa jag och David och jag gick iväg till nästa lektion.

Jag hade sprungit iväg från sällskapsrummet och suttit mig i en av korridorerna. ...... Jäkla idioter........ Mummlade jag i mina tankar men avbröts av fotsteg som kom emot mig. Jag tittade upp för att se vilka det är och ser till min förfäran att det är Scorpius Malfoy och hans vänner.
" Vad äre med dig då Strongheart? " Frågade han lite halvt stöddigt.
" Inget som du har med att göra, Malfoy..." Väste jag tillbaka.
" Aaww, har du kanske lite pojkproblem? " Svarade han med en puttinuttig röst.
Ilskan började koka över och jag for upp på fötter.
" Malfoy!! Bråka inte med mig nu!! Jag vill inte få skit bara för att jag skadade en tönt som dig!!" Svarade jag argt.
Han tittade förvånat på mig och började skratta nästan direkt. " Vad skulle en liten svamp som du kunna göra mot mig!?" Sa han och skrattade ännu mer.
Ae, det var droppen!! Tänkte jag och sparkade honom i skrevet. Han vek sig dubbelt och trillade ihop på,knä.
" Det där!" Svarade jag, slängde med håret och promenerade iväg. När jag svängde runt hörnet möttes jag av Arthur och David.