Skattöns begynnelse. (Privat.)

"Självklart, kapten, om vad?" Frågar Råttan simpelt och väntar på vidare instruktioner.

"Om skatten" muttrar Alez.

"Jasså? Hurså?" Frågar Råttan som inte ser problemet ännu.

Alez börjar bli lite irriterad på Råttan men förklarar tålmodigt att hon inte vet vad skatten ska innehålla.

"Aha." Säger Råttan och börjar tänka över vad som skulle ge mest avund - en lite ovanlig tanke att börja med. Själv brukar hans ögon lysa otrevligt när han får syn på en... färgglad skatt. Men de är mycket svårare att gömma. "Blandat - jag föreslår en blandning av det som är dyrbart och det som är mindre viktigt, men självklart är det smart att inte ge ut allt på samma plats." Hans förklaringar är halvdana, men man kan nog förstå honom i vilket fall. "Guld och ädelstenar är väl den mest klassiska kombinationen?" Säger han frågande och klättrar instinktivt lite högre upp i repet.

Alez rynkar på pannan, hon hade förväntat sig något annorlunda. "Men... Jag vill inte ha den klassiska kombinationen, utan en ovanlig", sa hon tvivlande.

"Satsa på en skatt med ädelstenar. Det har iallafall inte jag sett någon gång." Säger Råttan med ett snett leende. "Eller så lägger vi i kartor där i." Det andra är på skämt, det borde väl kapten förstå.

Alez begrundar alternativen. En skatt med kartor i...? Ovanligt, hon hade aldrig sett det på sina fem år på havet.
Men tusentals skatter kartor, så blir det inget slöseri med diamanter eller juveler. Och Alez far hade lämnat kvar massor av kartor, som Alez inte hade undersökt ännu.
"Vilken strålande idé, mr Råtta", sa Alez med en bugning, innan hon sprang in i sin hytt.

Råttan ser efter henne, han vet inte vilken av idéerna som var bra och klättrar flyktigt upp i masten igen. Finner det hela en aning skrattretande på sitt eget lilla vis eftersom han misstänker att hon tog hans skämt på allvar.

Alez sätter sig i sin koj och tar fram alla kartor ur sin lilla skattkista. Hon väljer ut ett par kartor på måfå och tittar igenom dem.