~ [Private Roleplay] ~

Christian skakar på huvudet.
"Det är helt okej." Svarar han med ett smalt leende riktat mot Sebastian. Han måste ändå vara någorlunda i närheten om Alex behöver hjälp hem eller något liknande.

Sebastian nickade
"ja men då så, då kan vi ju lära känna varandra" sa Sebastian och log varmt. Han visste inte varför men han fann Christian intressant. Han drack en klunk av latten. Han undrade vad Christian egentligen tyckte om honom

"Antar det." Mumlar Christian nästan ohörbart innan han snabbt kommer på sig själv med att inte kunna föra ett ordentligt samtal om valfritt ämne - hur osocial får man vara? För att kunna komma på något att säga dricker han lite av latten. "Tack för latten." Säger han simpelt. Även fast det inte är mycket till början.

Sebastian skrattade lite
"du är inte den pratsamma typen va?" frågade han och lekte med fingret runt muggkanten. Han såg på Christian och hans blick fastnade på läpparna och tanken att han ville kyssa honom for genom hjärnan men han misstänkte att den andra inte skulle bli särskilt glad då. Han hade bara anat att Christian var gay, inte fått det bekräftat

"Inte vardagligt, tyvärr." Svarar Christian ursäktande. "Iallafall inte om det är ett givet ämne." Fortsätter han och möter Sebastians blick. Hans ögon som är ljust grå fångar hans uppmärksamhet i någon sekund innan han personligen gör ett försök till att slå bort blicken som lyckas till hälften när tanken på dem stannar där trots att sånt inte brukar hända. Men han har ju trots allt redan konstaterat för mig själv att Sebastian tilltalar honom. Men han har iallafall kunnat ignorera de andra.

"Det är inget att be om ursäkt för. Jag pratar antagligen mer än vad som är nyttigt så jag har kanske fått din talförmåga med" sa Sebastian skämtsamt och log sedan "vad är ett givet ämne då?" frågade han undrande och märkte att Christian kollade in honom men han sa inget

"Ofta något slags diskussionsämne som allt som oftast har något med skolarbete att göra." Säger han neutralt, så gott som eftersom det låter riktigt, riktigt, töntigt. Han måste erkänna att han inte är speciellt social förutom vid de - ganska få - diskussioner som ska uppstå i skolan när det gäller skola, naturvetenskap - allt det där han studerar.

"Ja då är jag nog fel person att diskutera med" skrattade Sebastian. "Skolan var aldrig min grej, jag gjorde...öh...annat" sa han ursäktande och tänkte på att han redan börjat langa då, men även tagit själv och playat runt. han var verkligen motsatsen till Christian och han kände sig så skyldig när han var med honom

"Jag skulle ärligt talat också vilja göra annat än skola." Svarar Christian utan att tänka efter riktigt. "Ehh... man blir ganska less efter ett tag." Förklarar han tafatt sitt uttalande. Även om han inte bara är less, han får nästan spyreflexer när han tänker på skolan. Han är övertrött på den och faktiskt är det enda som får honom gå dit är för att han vet att han inte kommer kunna försörja sig om man inte skaffar bra betyg och bra utbildning eftersom han aldrig skulle klara av gatorna med sitt sinnelag.

"Jag vet inte om min väg var den rätta, visst jag tjänar bra på det men den dagen jag åker fast ligger jag illa till" sa han leende, han var inte orolig över det egentligen.
"Ta och bli sjuk ett tag då" sa Sebastian för honom var det inte svårare än så