Hur kunde det bli så (privat roll)

Egrewia försöker somna om, men det är omöjligt. Drömmen var rörig, men ändå så verklig, och tänk om hon pratade i sömnen när någon gick förbi? Hon gick ut och för att avleda sig lånade hon en häst och red lite. AV någon anledning styrde hon hästen mot Teds hem.

Ted somnade med sin kudde över huvudet.

Egrewia såg in genom fönstret. Där låg Ted. Hållningen såg obekväm ut och Egrewia gissade att han inte kunde ligga bekvämt för att han hade ont där stenen träffade honom.
Egrewia tog över hans smärta. Hon flämtade lite. Det gjorde mycket mer ont än han visade, men snart vande hon sig vid smärtan och red därifrån.

Ted vaknade på morgonen och sträckte på sig.
Han grimaserade när det ilade i hans kropp.

Egrewia är fortfarande vaken. Hon gick till staden och är en av de första som är ute på gatorna. Hon väntar rastlöst på att folk ska komma dit så hon kan berätta sanningen för alla. Hon hoppas att Ted har bra läkkött, för hon har ont.

Ted kliar sig i nacken och suckar han drar handen genom håret och byter om.

Några alver har börjat komma till staden nu, men det är fortfarande för få. Dessutom tänker Egrewia vänta tills Ted också är där så hon kan be honom om ursäkt med en gång. Den märkliga drömmen hon hade under natten förvirrar henne fortfarande, och hon kan inte släppa den med tankarna.

Ted sätter sig på sin svarta hingst och ttravar till staden.

Äntligen har det kommit tillräckligt många alver till staden, men var håller Ted hus?

Ted suckar åt hästen.
En slö rackare.