One Way Out. [SV]

åhhå, vad spännande...

My rowling vad bra!

Naw, vad söta ni är!^^
Börjar skriva på nästa kapitel ikväll så att det blir klart till imorgon!

Oki

omg så bra :'DD lääääääängtar så för att få veta hur dom reagerar OwO heheh xd

JÄTTEBRA. :3

Älskar det här kapitlet!
Så sött.... ♥

Men OJJ då! Kolla vad som vart klart alldeles för tidigt!


Kapitel 11.
Draco Malfoy:

Han log och det hördes ett sus genom publiken när han böjde sig ner för att kyssa henne.

En stund senare i Slytherins uppehållsrum dunkade någon honom hårt i ryggen.
”Jag visste det!” tjöt Blaise Zabini. ”Jag visste det!”
”Exakt vad visste du?” frågade Draco honom med ett leende på läpparna.
”Jag visste det! Du och Granger är som gjorda för varandra! Jag visste det!”
Det gick inte att prata med Blaise på hela kvällen, eftersom vad man än försökte säga så skrek han ”Jag visste det!”. Men han var i alla fall ett bra sällskap. Alla andra gav honom arga blickar eller uppträdde kyligt mot honom.

Hermione Granger:

Det var en tyst kväll den kvällen. Andra pratade lågt med varandra, och hon var ganska säker på att det var om henne och Draco. Inte ens Harry, Ron eller Ginny pratade med henne. De såg bara förbryllade ut.
”Varför…” försköte Harry en gång, men Ginny hade armbågat honom hårt i magen, så han hade tystnat.
Ron såg däremot riktigt sur ut, och Hermione kunde inte lista ut varför. Visst, Draco hade mobbat de alla tre sen första årskurs, men det var framförallt Harry och Hermione han hade gett sig på, så Harry om någon hade rätt att vara arg. Men han verkade inte vara det.

Senare på eftermiddagen nästa dag:

Hon och Draco stod i uggletornet och hans darrande hand försökte knyta fast ett brev som var adresserat till Lucius och Narcissa Malfoy. Hermione puttade mjukt bort hans händer och band fast brevet själv. Sedan lät hon ugglan flyga iväg genom det öppna fönstret.
Draco var likblek i ansiktet och hans händer darrade lika mycket som förut.
”Det kommer gå bra.” viskade Hermione i hans öra. Hon omfamnade honom och efter en stund slutade hans händer att darra. De letade sig upp för henens ryggrad och tog tag om hennes nacke i ett mjukt grep. Hon lindade in fingrarna i hans hår och hennes läppar letade sig girigt fram till hans. Han kysste henne mjukt tillbaka.
Hon hade ingen aning om hur länge de stod där, hon visste bara att hon aldrig ville att det skulle ta slut.
Tyvärr avbröts kyssen snart nog, när ett par rosenkindade första års elever skrattande öppnade dörren till uggletornet. Hermione slutade genast att kyssa honom när hon såg flickornas glada leenden förvandlas till skräckslagna. De började genast stamma fram en ursäkt i en mun,
”Vi-vi… skulle bara…”
”Det är lugnt! avbröt Hermione. ”Posta era brev ni, vi skulle ändå gå.”
Draco log mot dem och de kilade skräckslaget iväg mot den andra våningen.
Hermione skrattade när Draco hade öppnat dörren för henne och lett henne ut i det kyliga solskenet.
”Såg du deras ansiktsuttryck?” flinade han.
”Ja.” skrattade Hermione.
”Som om jag skulle äta upp dem.” Draco log.
Hermione log tillbaka och de började gå upp mot slottet. Draco höll sin ena arm runt henens axlar hela vägen upp och hon sin arm runt hans midja. De andra fick säga vad de ville, men hon brydde sig inte. Så länge hon hade Draco var hon lycklig. Och hon hade definitivt tänkt behålla honom.

YAY!



dem är för gulliga!

Håller med Ginny
De är såååå gulliga^^