Hogwarts?!

AWSOME! XD asså videon... XD

Super! Mer!

^
^ men det är redan självklart att det är super!

Kapitlet var inte bara bra.


Det var supermegafoxyawesomehot!!!

Kap.9

Veckorna gick och jag blev sämre och sämre. Miry förstod inte vad som var fel, och jag sade ingenting. Men plötsligt fick hon nog, och en regnig höstdag så trängde hon in mig i ett hörn. Vi var i den tomma sovsalen och hade precis ätit lunch.
”Ellie… snälla säg vad som är fel. Jag kan hjälpa dig.” sade hon. Jag skakade på huvudet. ”Men El, fattar du inte att jag blir orolig?! Jag vill inte att min bästa kompis är ledsen. För då blir jag ledsen!” Hon blängde utmanande på mig och jag fick en klump i halsen.
”När jag… jag inte visste att jag var en häxa så gick jag i en vanlig mugglarskola. Det var hemskt. Ingen tyckte om mig och jag mådde uruselt. När jag började på Hogwarts så trodde jag att allting skulle bli bra men första kvällen, när jag skulle gå upp och sova så hörde jag dem… de pratade om hur… hur jag och ddu var så dåliga.” Mirys blick mjuknade och hon satte sig bredvid mig på sängen. Jag begravde mitt ansikte i hennes hår och snyftade. Efter ett tag började hon tala. ”Jag har aldrig i hela mitt liv träffat någon som dig, Ellie. Du är min bästa vän. De som dömer oss är så otroligt korkade, omogna, dumma, förstörda som det bara går! Det är inte oss det är fel på, det är dom och låter man sig nedbrytas av dem så har dom vunnit över en. Vi är starka tillsammans, El.” Jag blev så rörd över hennes ord att jag började gråta ännu mer.

Dagarna efter var lättare och roligare, och Miry stod alltid vid min sida. Tillsammans är vi starka, och kan stå emot blickarna och viskningarna. Allhelgonaaftonen började närma sig och slottet var utsmyckat med pumpor och levande ljus. Det var ännu en kall dag, då jag skyndade genom en kall korridor till förvandlingskonsten, då den lilla gruppen som suttit och pratat bakom ryggen på Miry och mig närmade sig. När dom såg mig så tvärstannade jag. De tittade på mig och en brunhårig flicka med små, gröna ögon steg fram och tog tag i min väska. Jag gjorde motstånd, men resten av gruppen slöts omkring mig och höll fast mig medan flickan tittade i min väska och drog upp saker. När hon packat ihop väskan igen så flinade hon åt mig och sade: ”Jag vet en väldigt fin trolldryck, Ellie. Vill du se den?” Jag skakade på huvudet och några i gruppen sade förtjust: ”Vad ska du göra Lowi?”

Hon tog upp ”ingredienser” ur hennes egen väska och hällde i dem i min väska. Grodlever, bläck, hår, pumpajuice, någon slemmig vätska som jag sett i en burk i fängelsehålan. Slutligen spottade hon i den tre gånger innan den gick laget runt. Alla spottade i den och hon stängde den och skakade den med ett belåtet flin på läpparna. Jag hörde hur det skvalpade olycksbådande. Sedan slängde hon till mig den och de svepte iväg. Jag andades häftigt och stötvis och sprang ner mot sjön, utan en tanke på förvandlingskonst.

Naw vad sött Men hemsk mobbing T_T

Jättebra kapitel, som vanligt! Synd att de mobbar henne...

Japp fast det blir bättre!

Eftersom förra kapitlet var så kort så ska ni få ett till...


Dunderidundundundundund…..

Kap. 10!!! *Applåder*

Jag satt ner vid sjön och tittade ut på de höga bergen när jag hörde någon komma bakom mig. Jag vände mig om med bultande hjärta, rädd att det var Lowi och hennes gäng men det var Harry Potter. Jag log och klappade på marken bredvid mig. Ett tag satt vi bara där och tittade på jättebläckfisken som då och då stack en jättetentakel ut ur vattnet. Sedan så sade Harry:
”Jag skulle vilja fråga dig en sak. Vi behöver en riktig försvar mot svartkonstlärare, för att förbereda oss för det som väntar där ute.” Jag nickade häftigt, jag hatade Umbridge. ”Så Hermione har bett mig att vara lärare. För en grupp elever, som… som tror på mig. Vad tycker du om det?” Mitt ansikte sprack upp i ett brett leende och jag sade: ”Jag tycker det är en jättebra idé!” Vi satt tysta en liten stund till innan jag bröt tystnaden. ”Jag, jag råkade spilla ut bläck i min väska. Vet du någon trollformel som tar bort det?” Han log, tog tag i min väska och riktade trollstaven mot den. Nu var den så gott som ny.

Vi fortsatte att prata vänskapligt med varandra innan jag ursäktade mig och sprang upp till slottet igen. Jag hade precis kommit fram till ”Den tjocka damens porträtt” och skulle säga lösenordet när den öppnades inifrån och Miry hoppade på mig. ”Vart har du varit??! Jag har letat överallt efter dig!” Hennes stora bruna ögon var oroliga och vi satte oss vid ett bord längst in i uppehållsrummet där jag viskande berättade vad som hänt. När jag var klar såg hon helt enkelt arg ut. ”De, dumma, falska, äckliga hundlortarna!” Skrek hon och det blev knäpptyst i rummet. Alla tittade mot henne. Miry samlade ihop sina grejer och stegade argt ut ur uppehållsrummet med mig i släptåg.

Hon slutade inte gå förens vi kommit ner till biblioteket. Där satte vi oss ner och försökte att plugga. Plötsligt kom jag på en sak och berättade viskande om det Harry sagt till mig nere vid sjön, om en hemlig grupp som tränade försvar. Miry tyckte precis som jag att det var en jättebra idé, själva tanken att göra någonting rakt under Umbridges fula näsa skulle bli roligt. Hon hade börjat följa med lärare på deras lektioner, det var faktiskt riktigt roligt att se.

Två timmar senare var jag klar med mina läxor medan Miry bara gjort halva av sin första. Men hon hade dagdrömt mycket, och nästa dag vaknade jag av hennes upphetsade röst som berättade om en plan…