En mugglare på Hogwarts

Kapitel 4

Chris stod som fastfrusen framför allas misstänksamma blickar. Han visste inte om han borde säga något eller om han skulle vänta på att någon kom fram till honom och visade honom vägen ut.
Det var fortfarande tyst i salen, men Chris lade märke till att McGonagall pratade med en gammal man. Mannen hade långt vitt skägg och halvmåneformade glasögon. Om han varit lite tjockare skulle Chris kunna tro att det var jultomten som satt där framme.
Den gamle mannen reste sig och gick emot Chris, men stannade några meter ifrån.
”Vad heter du?”, sa mannen högt och tydligt.
Chris kände att han började bli nervös, men han visste inte riktigt varför. Antagligen för att han inte kände den här mannen.
”Chris Thomson”, svarade han tillslut och mannen såg nu misstänksam ut.
”Hm… jag minns inte att det ska börja en Chris Thomson här”, han tog några steg närmare Chris. ”Följ med professor McGonagall till mitt kontor efter ceremonin, just nu kan du gå och sätta dig vart du vill”, sa han och log. Han gick tillbaka för att sätta sig på sin plats bland de andra lärarna och Chris gick genast och satte sig bredvid Dexter och Nova.
”Vad hände”, viskade Nova och Dexter i kör.
”Jag vet inte riktigt, men jag ska följa med professor McGonagall till den där mannens kontor senare”, svarade Chris. Han satt och viskade med Dexter och Nova om vad som hade hänt, och märkte efter några minuter att borden var dukade med mat.
Chris hoppade till lite och kliade sig i huvudet. Hur hade all mat kommit dit?
Han skulle just vända sig om och fråga Nova om hon visste, men just då utbrast Dexter ”äntligen”, och började ta för sig av maten.
Chris gjorde likadant. Han tänkte att om han ändå skulle sitta här ett tag så kunde han lika gärna äta, han var ju faktiskt hungrig.
Det fanns hur mycket som helst att välja mellan. Chris tog lite av varje av det han tyckte såg godast ut och provade en kycklingklubba, pressad potatis, korv, grillade grönsaker, såser av olika sorter och majskolv med smält smör till. Han kände sig mätt och belåten och hade även fått chansen att prata med några andra elever som satt mittemot.
Många av eleverna i salen hade tittat konstigt på honom och Chris förstod att det berodde mest på hans kläder. De var inte ett dugg likt det som alla andra hade på sig. Men han försökte att inte bry sig och riktade uppmärksamheten åt de två personer som satt mittemot och pratade med honom.
En av dom var en flicka vid namn Julie. Hon hade kortklippt blont hår med mörka slingor i, bruna ögon, runt ansikte och ganska så gäll röst.
Chris tyckte hon var väldigt trevlig och kände att han aldrig skulle hamna i en pinsam tystnad så länge hon var med.
Den andra var en kille som hette Andre. Han hade brunt hår, ett avslappnat uttryck i ansiktet och pratade långt ifrån lika mycket som Julie.
Alla verkade ha ätit klart och Chris kände sig tryggare i sällskapet. Det var inte lika många blickar på honom nu.
Chris fortsatte prata med Julie när all mat från borden försvann och ersattes av en massa efterrätter av olika sorter.
Den här gången tvekade inte Chris en sekund, utan han vände sig snabbt om mot Nova och frågade ”Var kommer maten ifrån!?!”
”Jag antar att det finns husalfer här någonstans”, svarade Nova automatiskt, som om det var hur normalt som helst.
”Aha okej… vänta VA?!!”, sa Chris förvånat. Hade han hört fel eller sa Nova ”husalfer”?


Så vad tycks? det var egentligen StrangePeople som skulle sktivit det här kapitlet, men hon kom inte på något att skriva sa hon, så jag skrev det åt henne

Fantastiskt som vanligt!

Kan inte göra annat än att hålla med!

JAG ÄLSKAR ER *tårar i ögonen* :3

jättebra

Bra *ny läsare* känn dig bevakad.

Så himla bra!!!!!

du borde ju bli författare

jätte bra!
Haha, stackars förvirrade Chris!

aa, han fattar ingenting... än så länge