Vamäxen Nessie

Kapitel 7
18:e juli!
Jag vaknade med ett ryck ur drömmen, som hade handlat om min förra födelsedag. Den gamla goda tiden... vänta nu det är ju min födelsedag hur kunde jag glömma det. Ja just det, vi hade jagat igår det hjälpte mig alltid att bli jätte trött på kvällarna så att jag kunde somna snabbare.
Jag hörde steg i trappan. Alice. Nej hon var inte ensam någon mer. Neville? Jag kunde aldrig riktigt vänja mig vid att han gick klumpigt, fast han var en vampyr. Och dom sjöng något, men jag var för trött för att orka bry mig. Nu var dom uppe. Mycket riktigt, det var Alice och Neville som kom in i nu mitt rum (gästrummet hade blivit mitt), och dom sjöng ”Happy Birthday” fast på svenska och dom hade med sig en kaka. Neville bär också paket.
”Grattis på födelsedagen, Nessie” sa dom i kör när dom slutat sjunga. Alice satt ner kakan och Neville satte ner paketen på min säng. ”Den här är från mig” sade han och gav mig ett blått paket. Alice måste ha talat om att det var min födelsedag i dag till honom.
Jag tog emot paketet som han gav till mig. Det var avlångt med ett rött band runt. Jag drog av paketpappret (är faktiskt inte säker på vad man kallar det) och där var en vit låda. Jag tog av locket på lådan och där låg ett halsband. Jag granskade det noggrannare och såg att det stod ett stort N på det. Jag höjde frågande på ögonbrynet. N som i Nessie eller N som i Neville?
”Gillar du det inte?” Neville hade granskatt mig och lät besviken.
”Såklart att jag gör! Det är fint!” var det enda jag kunde pressa fram. Jag menar det skulle låta dumt om man frågade ”N som i Nessie eller Neville?”
Jag tog upp ett annat paket och öppnade det. det var från Alice. Så snällt av henne var min första tanke. Det var en kamera. Jag öppnade all paketen vid sängen. Jag fick en ny bok, ett fotoalbum som var fullt med bilder av mamma och pappa, en mp3 och en ring sam hade varit mammas, vid det laget hade jag tårar i ögonen. Sedan hämtade Alice hat och skedar, så vi kunde äta upp tårtan.
”Den var jätte god!” utbrast jag och kände hur jag rodnade. Jag brukade inte bete mig så här! ”Är det du som har bakat, Alice?” frågade jag och försökte minnas när jag hade sett henne baka sist. Alice bakade ofta så det var svårt, hon bakade även om hon själv inte åt det. eftersom hon var en vampyr, så hon bakade till mig och Neville.
”Nej, det var Neville som hade med den.” sa Alice förvånat som om hon också ville veta svaret.
”Det var mamma som bakade den” sa Neville nerslaget. ”Jag visste inte om att hon skulle baka en tårta, jag svär!” tillade han snabbt när han såg våra frågande blickar.
”Konstigt, hon brukar aldrig baka. Hoppas den inte är förgiftad...” Alice hade en ton som var bara hälften skämt och hälften inte.
Resten av dagen flög förbi och vi spelade spel, pusslade och bakade mer. Neville hjälpte mig att sätta in låtar på min mp3 och klockan 8 gick han hem, helt utmattad. Jag var för trött efter det jag med och gick upp för att lägga mig och sova när...
-----------------------------------------------------------
Blev lite kort men...
Om ni gillar sätt gärna tummen upp, det är ju därför den är där trots allt...

Jättebra! =D

meeeeeeeeeeeer

den är så bra!

Tack kommer kanske mer ikväll, jag drog ut tand så jag hade svårt att vara på datan!

Har läst nu! Jättebra! ^^ Du skriv när du känner dig redo, vi väntar!

Kapitel 8
När jag kom på att det bara var ungefär 1-5 dagar innan man får brevet till Hogwarts. Skulle jag få brevet? Eller var det för stor risk att släppa in mig? Eller visste dom inte att jag var en Vamäxa? Frågorna snurrade i huvudet på mig. Mamma och pappa skulle bli så besvikna om jag inte kom in. Och jag ville göra dem stolta, var dom nu än var.
Nu kom Alice till mig.
”Vad är det, Nessie?” hon lät orolig på rösten och granskade mig som om hon väntade sig att jag hade någon skada. ”Nessie? Hallå?” jag hade inte svarat för jag visste inte vad jag skulle svara.
”Det är inget fel på mig” sa jag i ett försök att lugna henne. Men det funkade inte helt, men lite. Hon såg lite bättre ut nu. ”Jag mår fin fint! Jag måste bara gå och sova!” sedan sprang jag upp och lade mig ner och tryckte huvudet mot dynan. Sedan somnade jag.
Jag vaknade sent och kände hur varmt det var idag. En varm sommar dag, en dag som dom flesta skulle ha tillbringat på stranden. Men det kunde inte vi, för Alice var en vampyr och glimmade som en diamant i solen. Och folk skulle förstå vad hon var.
Jag kom på var det var för dag. 19:e juli 2011. Andra dagen efter min födelsedag. En dag som jag länge hade längtat efter den här dagen, dagen då man fick Hogwarts brevet *.
Jag gick ner till Alice och frågade i fall det hade kommit post.
”Nej, hade du väntat dig det? Har du vänner eller bekanta som skulle skicka ”grattiskort”?
”Nej... jag hade inga vänner förut ju. Men... jo... asså, det var allt jag fick fram.
”Vad? Är det nått du måste säga tveka inte!” men hur skulle jag säga det? Skulle jag bara vänta tills ugg...
Jag hann inte tänka mer, en uggla kom flygande mot oss. Den kommer flyga förbi, den kommer flyga förbi, tänkte jag. Men inombords så skuttade mitt hjärta för fult. Den kommer inte att fara förbi, ville jag nu tänka. Jag ville göra mina föräldrar stolta.
Och mycket riktigt den kom in genom fönstret, men Alice var på full fart att jaga iväg den.
”Nej, slut Alice! Sluta!” jag skrek åt henne i flera minuter innan hon förstod vad jag sa.
”Men varför skulle vi släppa in en uggla, Nessie?” frågade hon när hon äntligen hade slutat.
”För att det är en sak jag inte berättat” sade jag nerslaget. ”Mamma skulle ha berättat det här. Då skulle inte jag behöva göra det. jag vet inte varför hon inte gjorde det” mumlade jag. ”I alla fall så är det så att jag är en...”
”En vadå? Vad är det du inte har berättat? Varför bestämmer du att vi ska släppa in en uggla i vårt kök?” Alice hade massor med frågor och jag hade svaren. Det var bara att börja.
”Jo, det är så att jag är inte... hm... jag är inte bara en halvvampyr utan också... utan också en halvhäxa... Det vill säga jag är en Vamäxa!" Yes jag hade kunnat få ur mig orden! Nu kände jag lättnaden stiga.
”En vadå?” Alice var helt paff, alltså helt chockerad.
”En vamäxa, det betyder att jag är hälften vampyr, som du vet, och hälften häxa. Läs brevet vet ja.” det var mycket enklare än jag hade trott. Men jag måste ännu förklara mycket.
Senare på kvällen (hela dagen hade gått åt till att svara på Alice frågor) när Alice hade slut på frågorna och vi hade bestämt att vi skulle åka till Diagongränden imorgon, så gick jag upp för att lägga mig när jag kom på ännu en sak.
”Alice, vi hade en uggla förut, Dobby, kan vi bara fara vi vårt hus? Så jag kan ta med honom hit? Han kanske har brev, men inte har hittat hit!” sa jag och kollade frågande på Alice. Vår uggla Dobby hade aldrig varit bra på att hitta människor och hade därför väldigt svårt att lämna våra brev.
”Ja, såklart att vi kan! Det ska bli roligt att ha en uggla flygande i huset!” hon muttrade den sista meningen. Jag undrade om hon skulle kunna hålla sig från att suga ut blodet på den... Fast det skulle jag oroa mig för imorgon.
Jag gick upp för trappan och in i mitt rum. Jag lade mig på sängen och somnade direkt!
------------------------------------------------------------
*Jag visste inte säkert viket datum, så det blev såhär nu!
Kanske inte blev så lågnt idag heller. Men kommentera och sett tummen upp om ni gillar det.
Jag börjar få ont om ideer så skicka en uggla om du har en ide!

meeeeeeeeeeeeeeeer

*tummen upp*
Jag kan inte gilla fler inlägg idag '-' Men det var jättebra! =D

Ok, tack! Det kommer nog inte mer idag men kanske imorgon! Min syster kom just hem! Hon bor i lägenhet, sp jag tror att jag vill umgås lite...

okiiii