LärareXelev

Snape såg på henne då de kom ut och hon verkade tycka om det.
Han förstod det.

Hon gick ut i gräset och satte sig ner. Hon kände gräset mellan hennes fingrar och hon la sig på rygg. Solen stod högt och hon slöt ögonen. Hon skulle kunna spendera flera timmar så här kände hon.

Snape stod i närheten men lät henne vara ifred.
Han tittde själv ut över grunderna och en liten sorg dök upp i hans huvud.

Hon njöt över hur solen värmde hennes ansikte och lyssnade på alla ljud omkring henne

Snape suckade, skulle han efter mordet någonsin kunna se detta utan att få en smärta i bröstet.
Han fick det redan nu men visade det inte.

- Du missar verkligen något sir!

Ropade hon till professor Snape skämtsamt. Hennes ögon fortfarande stängda. Hon refererade till känslan av att ligga ner mot det gröna gräset

Snape svarade inte, utan bara stod kvar där han stod

Hon drog några djupa andetag innan hon satte sig upp igen. Hon öppnade långsamt ögonen och såg ut över sjön längre bort. Hon suckade av belåtenhet

Han såg bort på henne men sa inget.
Han hade inte heller något att säga.

Till slut så reste hon sig motvilligt upp från gräset. Hon gick bort till professor Snape medans hon borstade av sig grässtrån från hennes kläder. Hon ställde sig bredvid honom.

- Tack

Sa hon medans hon tittade ut över landskapet