kawaiiposes och Majis lilla egna privatroll! Mohaha!

Hugo förklarade vad denna mystiska sak var för mig och jag nickade ivrigt för att visa att jag lyssnade och förstod (ungefär) vad han menade. När vi kom fram till dörren öppnade han den och gjorde en gest för att visa att jag skulle gå före honom in i rummet.
"Du först" Sa han. Jag log och bockade som svar innan jag gick in i rummet. Vid ett av skåpen stod Herr Filch och iakttog oss med irriterade ögon.
"Mina herrar, välkomna till er kvarsittning" Hälsade han uttråkat. Jag nickade som svar och vände mig mot Hugo.

Filch väntade redan på oss i rummet. Han välkomnade oss och vände sedan ryggen mot oss. Jag kände Andrews blick på min högra sida och jag valde att möta den, men det varade inte länge. Filch började högt ta till orda.
"Alla troféer i detta rum var skapta för hand av dvärgar och husalver. För att hålla de i så bra och vackert skick som möjligt rengör vi dem en gång per månad. Det tar alltid lång tid, för att de ska behandlas så varsamt som möjligt och tas hand om för hand. Att våga förlita er med detta uppdrag förundrar mig, men att känna på äkta arbete är något ni bör uppleva". Filch fick fram alla dessa ord i ett svep samtidigt som han öppnade skåpet han stod vid och tog fram en av troféerna. "Ser ni denna trofé? Denna har funnits här i över 100 år och var vunnen av Hogwarts för vi blev utsedda till Europas bästa skola för häxor och trollkarlar. Troféer som denna måste ni värna om. Ni förstår, om något så som en litet fingeravtryck syns på den när jag kommer tillbaka, då kommer jag..."
Filch fastande på att gå in i detalj om vad som skulle hända med oss om vi råkade skada eller förstöra någon av troféerna. Jag valde att ta ett diskret steg närmare Andrew och våra arma vidrörde varandra.
"Jag känner att lyssna på Filch berätta om varför dessa troféer borde räknas som några av världens underverk är en större plåga och en effektivare kvarsittning än att faktiskt rengöra dem"
Innan Andrew hann säga något så harklade Filch sig högt.
"Weasley, du lyssar väl?"
"Javisst, förlåt, Mr Filch".
Filch ignorerade min ursäkt och skakade på huvudet. Han hukade sig sedan ner för att öppna undre dörren till skåpen och tog fram något slags rengöringsmedel. Han fortsatte sedan att demonstrera hur rengörandet skulle gå till och jag försökte fokusera på det, men kunde inte låta bli att med jämna mellanrum bli vagt distraherad av Andrews närvaro precis bredvid mig. När Filch avslutade demonstrationen suckade han djupt.
"Jag kommer återvända om 3 timmar, och om allt inte är rent och jag finner er i en liknande sits som igår, så kommer ni ångra att ni ens föddes".
Filch lämnade rummet och vi blev ensamma kvar. En tystnad föll över oss. Vi båda visste att vi behövde börja med arbetet, men något höll oss kvar här - sida mot sida. Filch hade nu påmint oss om vad som hade skett natten därpå och tanken på det fick det att pirra i min mage.
Jag vet inte vart jag fick modet ifrån, men jag svalde hårt och valde sedan att tyst yttra ett förslag. "Om Filch återvänder om 3 timmar och kommer då mörda oss eller nåt om han finner oss i en likadan situation som igår, vad sägs om att vi satsar på att avsluta det vi startade nu istället för att vänta?"

Hugo fick aldrig någon chans att hälsa på Filch och istället började vaktmästaren att predika om hur viktiga troféerna var. Mina tankar började direkt drifta iväg mot annat. Specifikt hashtaggar. Varför hette de det dem gjorde? Vilken mugglare kom på detta sorteringssystem? Borde jag skaffa en sån där "smartphone" när vi flyttar till London? De låter användbara... Jag kände hur Hugo flyttade sig närmre mig och viskade något men mina tankar var för viktiga för att lämna. Vilka slags färger fanns det av dessa manicker? Vem gjorde dem? Går dem att äta? Alla dessa frågor men så få svar.

Filch lämnade plötsligt rummet och jag blinkade mig ur min trans. Jag vände mig mot Hugo för att fråga om vad det var han hade sagt innan men innan jag ens hann öppna munnen sa Hugo tyst "Om Filch återvänder om 3 timmar och kommer då mörda oss eller nåt om han finner oss i en likadan situation som igår, vad sägs om att vi satsar på att avsluta det vi startade nu istället för att vänta?"
Mina kinder började hetta och det började pirra i magen. Sakta så nickade jag ja till förslaget.

Då Andrew vagsamt nickade till svar så fick jag en klump i magen. Detta tydde på att han ville kyssas igen, eller hur? Men en snytt av osäkerhet bakom det vilket betyder att jag måste ta initiativet, speciellt då jag var den som föreslog det, men... Att kyssa Andrew kändes så mycket enklare att göra med stjärnorna ovanför oss, mitt i natten och efter en form av dejt Andrew själv hade bjudit in mig till. Nu var vi fasta i ett dammigt troférum under tidig kväll och vi blev hittvingade som konsekvens av föregående natt. Jag hade sett fram emot detta, men kände nu en ny form av nervositet och press. Atmosfären var så annorlunda förra gången, kanske just situationen och atmosfären var det som hade gjort så att det gick så bra då. Om jag kysser honom nu kanske han kommer bli besviken, för då stämningen är annorlunda så försvinner magin som fanns i luften förra gången så det visar sig inte vara bra alls?
Jag klev närmare Andrew och andades in. Jag lyfte min hand och började dra den genom hans hår. "Ditt hår är väldigt mjukt, visste du det?" sa jag, delvis i ett försök att dröja ut på det hela. Jag ville så gärna minska mellanrummet mellan oss båda, men rädslan över att göra Andrew besviken klistrade fast mig där jag stod.

Hugo såg aningen nervös ut efter att jag hade nickat, som om han inte hade räknat med att jag skulle säga ja. Han klev närmre mig och började leka med mitt hår.
"Ditt hår är väldigt mjukt, visste du det?" Sa han tyst.
"Ja Mei har ofta påpekat det..." Svarade jag. Försiktigt lyfte jag mina händer till Hugos midja och drog honom närmre. Våra näsor rörde nästan varandra och jag kunde känna hans andetag.
"Är det här okej?" frågade jag och tittade in i hans ögon.

Med Andrews ögon fästa på mina, kändes det som att han stirrade in i min själ och såg varje osäkerhet jag kände. Med de enkla ord han lade till för att försäkra mig så försvann inte all osäkerhet, men däremot försvann mitt fokus på den. Att känna att han förstod vad som försigick i mitt huvud och inte ville tvinga sig på mig och betrygga mig om att detta är nåt vi gör tillsammans, så kände jag att den osäkerhet jag kände inombords inte var viktig. Jag var här med Andrew som jag gillade. Atomosfären med honom är i princip alltid en jag vill vara i och han har hittintills inte tytt på att det är något han inte håller med om.
"Det är mer än okej" svarade jag, fortfarande med en låg volym, men denna gång med ett leende. Jag valde att vända mitt huvud några milimeter mot sidan så våra näsor slutade att vara på gränsen till att vidröras och jag enklare kunde pressa mina läppar mot Andrews.

Min hjärna kortslöts lite när Hugo äntligen kysste mig. Nervositeten från den förra kyssen fanns fortfarande kvar och jag kände att jag inte var riktigt säker på vad jag höll på med. Jag lyfte min hand till Hugos nacke och började pilla med hans hår för att kunna distrahera mig från nervositeten.

Gåshud reste sig på mig när jag kände Andrews fingrar som började pilla med mitt nackhår. Jag valde att göra det tillbaka med min hand som fortfarande var fast i hans mjuka hår. Därefter satte jag min andra hand på hans kind och började varsamt smeka den. Jag kände igen hans beteende från gårdagen att även nu visste Andrew inte fullt hur han ska fortsätta ifrån detta, så jag valde att öppna min mun och samtidigt föra min tumme närmare mot änden av Andrews läppar för att diskret signalera att han också skulle göra detsamma. Gåshuden jag redan hade dubblerades när jag kände att Andrews mun öppnades och lite till. Jag sänkte handen jag hade haft i hans hår och greppade tag i kragen på hans skjorta. Att vara så här nära Andrew - att andas in doften och smaken av honom - fyllde mig med sådan obeskrivlig eurofi. Är det så här att vara hög? Varför började vi inte med detta tidigare? Ska man ta och hamna i trubbel oftare för att få chansen med egentid med Andrew?

[ I'm calling it here; Andrew is the sub in this relationship]

Hugo öppnade sin mun och pressade samtidigt sin tumme på hörnet av min för att visa att jag skulle göra likadant. Jag öppnade munnen och kyssen blev genast lite mer av allt; bättre, djupare och pirrigare. Allt fick mig att bli lite småvinglig och jag kände att jag skulle behöva en vägg eller ett golv att stötta mig emot. Jag flyttade mina händer till hans armar och tog tag och började sakta backa. Undrar hur länge vi kan hålla på utan att jag svimmar från för mycket fjärilar i magen? Förhoppningsvis en timme eller två.

Andrew drog med mig bortåt den bakre delen av rummet. När vi började röra på oss pirrade det till extra i magen och jag fnittrade till och valde att lägga till lite mer tunga. Handen jag hade vid hans krage sänkte jag ännu mer så den var vid hans bakre rygg. Vi backade två till steg, och på automatik så lät jag handen slinka in innanför Andrews skjorta, så jag kunde känna hans ryggs hud. Jag kände att han också hade gåshud och-
BANG
Andrews rygg, och då även min hand, stötte ljudligt till ett av troféeskåpen. Trots att jag ej ville göra det, så slet jag mig ifrån Andrews läppar och tog ett steg bak. Andrews plöstliga tyngd mot skåpet fick det till att stå ostadigt på tre ben, istället för alla dess fyra. Jag skyndade att greppa tag om skåpet på motsatt sida om Andrew.
"Andrew, kan du kliva ifrån skåpet, är du snäll?"