kawaiiposes och Majis lilla egna privatroll! Mohaha!

Herr Filch tittade chockerat på mig som om hans egna son hade gått emot honom. Jag ställde mig upp och la händerna bakom ryggen.
"God kväll herr Filch, jag vill bara säga redan nu att detta var min idé, så det enda brott Hugo gjorde var att komma hit." Sa jag. Filch tittade fram och tillbaks mellan oss och tog sedan tag i min arm.
"Din plan eller ej bryter ni båda två mot skolans regler och måste bestraffas, Herr Strongheart..." Svarade han och drog iväg med oss mot rektorns kontor. Skit.

Filch hade ett fast grepp om oss båda nu och drog oss mot McGoganalls kontor. Som Andrew sa så var det hans idé, men jag kunde inte låta bli att känna att allt var mitt fel så när jag fångade Andrews blick mimade jag ett "Förlåt". När vi kom in till rektorns kontor bemöttes vi av professor McGoganall iklädd sin tweed-mönstrade morgonrock.
"Okej, Mr Filch, vad är det som är så pass allvarligt så du väckt mig?"
Filch knuffade fram oss. "Jag fann dessa två unga herrar i astronomitornet. Mitt i natten."
"Ja, att du fann dem mitt i natten kunde jag räkna ut själv, med tanke på klockan. Men jahaja, det här är ju inte bra" sa McGoganall och klev närmare oss. Filch började hånle. McGoganall beskådade mig.
"Mr Weasley. Jag har varit mer chockad över bristen på möten i mitt kontor än jag är att finna dig här idag, det var på tiden, men..." McGoganall skiftar sin blick till Andrew. "Mr Strongheart. Jag måste medge att jag inte var beredd på att se dig här. Denna kombination är minsann intressant. Kan ni förklara er?"
Jag började öppna min mun, men McGoganall tystade mig. "Ursäkta mig, Mr Weasley, men jag är för tillfället mer nyfiken på att höra vad Mr Strongheart har att säga".

Rektor McGonagall bad mig förklara varför jag och Hugo hittades tillsammans. Jag tittade snabbt på Hugo och sedan på McGonagall.
"Ja min lillasyster introducerade oss för varandra för ett tag sedan... Och jag har hjälpt Hugo med hans läxor då och då... Och jag hade fått reda på att natten skulle vara molnfri så då tänkte jag att det kunde vara en bra chans att lära Hugo mer om astrolog-" Hann jag säga innan Filch avbröt mig.
"Ursäkta att jag avbryter herr Strongheart, men hur lär man sig om stjärnorna i varandras armar?" Frågade han med en blick som ifrågasatte min intelligens. McGonagall tittade på mig förvånat med höjda ögonbryn.
"... Vi blev just då distraherade från studierna... Men det har inte med saken att göra... Det här var min idé och endast min, så jag ber dig att ha det i åtanke när du ger oss våra bestraffningar... Som jag sa till herr Filch, Hugos enda brott var att han dök upp..."
McGonagall nickade på huvudet och vände sig sedan mot Hugo.
"Herr Weasley, har du något att tillägga?"

"Det Andr... Mr Strongheart säger stämmer, men som han mycket väl är medveten om så var det jag som valde att trotsa reglerna och gå och möta upp honom. Jag hade valet att inte lyssna på honom och slippa komma i skiten, men nej, jag bröt dem ändå, vilket jag skäms för, men så är läget. Så skona inte mig bara för att det var hans idé".
McGoganall gav mig en allvarsam blick, men trots det tyckte jag mig ana ett vagt leende på hennes läppar. Hon började gå framåt och tillbaka framför oss, som en militärgeneral.
"Det är värmer mitt hjärta att se att ni är så uppriktiga med situationen. Jag förstår att ni inte menade illa med att vara ute såhär sent, och att ni inte hade tänkt på att Mr Filch kunde finna er i varandras armar" hon stannade upp. "Men detta kan inte gå obemärkt förbi, så imorgon, vid klockan 18, ska ni samlas i trofésalen och göra rent alla troféer. Utan hjälp. Endast ni två ska göra det. Ensamma."
McGoganall fick det där vaga leendet på läpparna igen och vände sig mot Filch. "Tack för att du uppdaterade mig om detta, Mr Filch. Nu skulle jag gärna uppskatta om du kunde ta dessa pojkar till deras respektive sovsalar och låta mig återvända till min."
Filch nickade snabbt och tog tag i oss båda och drog oss ur kontoret. Han dumpade av Andrew först vid Ravenclaws elevhem och drog mig sedan till Gryffindors. När jag sedan lyckades smyga in till min sovsal och la mig i min säng kunde jag inte själv låta bli att le lite sådär försiktigt som McGoganall. Jag kommer få ensamtid med Andrew imorgon igen.

Efter en alldeles för kort natts sömn vaknade jag av att de andra killarna i min årskurs gjorde höga ljud ifrån sig. Jag kunde inte sluta tänka på Hugo och vad vi gjorde från att jag kom tillbaka till sovsalen tills för ungefär... en timme sedan, då jag somnade. Hugo kysste mig. Vi kysste varandra. Så förträffligt! Jag kunde inte göra annat än att le åt tanken. !!! Vi kommer vara med varandra ikväll!!! Så underbart!! Jag kan knappast vänta. Med ett stort leende steg jag upp ur sängen och började göra mig i ordning för dagen.

"Hugo, kan du chilla lite?"
Jag skiftade min blick från min armbandsklocka och bemötte min systers blick.
"Jag är chill" svarade jag.
Rose himlade med ögonen och skrattade dovt. "Jag känner att ditt ben motsäger dig".
Jag tittade ner på mitt ben. Mitt skakande ben. Jag skrattade kort och slutade skaka. "Förlåt. Jag bara är lite nervös för att klockan närmar sig 18, haha".
"Av det jag hört från farbror George så är straffet att göra rent troféer något av det chillaste man kan få, så ingenting att oroa sig för. Är det inte så att du nästan..." Rose tittade på mig med blicken hon alltid har nät hon vet. "...Ser fram emot det?"
Jag tittade blankt på henne. Jag hatar att medge att hon har rätt. "Vad... Vad menar du? Unga dam"
"Du skulle väl inte vara ensam att göra detta va?"
"Hur... Hur vet du det?"
"För du sa det innan att du och en till skulle göra detta och på nåt vis tror jag att personen du ska göra detta tillsammans med är någon vars närvaro du uppskattar"
"Varför tror du det?"
"Du skakar bara på benet när du ser fram emot något" Rose log. "Men klockan är halv 18 nu, så tar du och gå dit så du kommer i tid. Lycka till"
Jag öppnade munnen för att motsäga henne, men insåg att det inte skulle göra någon mening och det jag ville var ju inte att plugga med min syster, utan få så mycket tid som möjligt med Andrew. Så, jag gjorde som hon sa och försvann ner till troférummet. När jag kom ner för sista trappan bemöttes jag av de välbekanta bruna lockarna och jag tappade nästan andan.
"Hej!" ropade jag.

Jag tittade på klockan och suckade. Den var fortfarande bara lite över 5. Mei sneglade på mig och stängde boken hon höll på att läsa.
"Vad är det? Längtar du så mycket att få träffa honom igen?" frågade hon. Jag blev nog lika röd som Hugo efter det. Jag nickade aggressivt som svar och la mitt huvud på hennes axel.
".....Det känns som att mitt hjärta kommer explodera.... " mumlade jag och gosade mig närmare. Mei skrattade till och klappade mig på låret.
"Såja såja... Du kan väl gå runt lite i slottet och slösa lite tid? Dina läxor är ju klara så du är helt fri.." Föreslog hon. Jag nickade och svansade iväg. I en halvtimme gick jag runt i slottet tills jag stannade vid en trappa i närheten av troférummet. Några minuter senare hörde jag ett "hej" bakom mig och möttes av Hugos glada leende. Rött. Väldigt rött.
"H-hej!!!" Svarade jag lite för hastigt. "Vad tidig du är?... Eller är du i tid...?" Är han tidig eller i tid, jag måste veta!

"Öh... Jag vet inte? Jag tror jag är tidig, men sen jämfört med dig. #inception" sa jag och gjorde en inre facepalm. "Okej, jag vet inte varför jag just sa det där... Med hastaggen... Vilket du troligen fattade vad jag åsyftade... Och jag vet inte ens om den var passande till det jag sa... Jag vet ingetning längre... Aaah, förlåt....... #awkward".
Denna gång gjorde jag en ytlig facepalm. "Okej, glöm allt jag sa. Låt oss bara gå in i troférummet för vi båda är i tid på ett sätt, yay" sa jag och och började gå framåt utan att titta på Andrew. Jag förstod knappt vad jag precis gjorde och hur pinsam jag är. Han dömmer mig säkert så hårt

Hugo började prata på om mitt dilemma men sa helt plötsligt något om en hash tagg? Vad är detta för fenomen? Inception? Jag förstår inte alls, är det här något mugglare håller på med? Det kanske har något att göra med det där stället internet som alla pratar om... Det låter som ett väldigt farligt ställe... Undrar om Hugo kan berätta om det... Undrar om det är fint väder där...?
Helt plötsligt gick Hugo förbi mig mot troférummet och jag följde snabbt efter.
"Öm.... Hugo... Vad är en hashtagg?" Frågade jag medans vi gick.

"Öh... En hashtag är en symbol som typ ser ut som en fyrkant. Den används av många mugglare till att typ... beskriva bilder och med dessa ord enklare kunna finna bilderna... Eller nåt... Fattar du?" sa jag och skakade på huvudet. "Jag suger på att förklara saker, så det skulle vara et tmirakel om du förstod mig, haha"
Vi kom fram till dörren till troférummet. Jag öppnade den. "Du först" sa jag och sträckte galant ut min arm i dörröppningens riktning.