19 år senare (Privat Roll)

"Men det kommer bli bra, om lång tid, på något sätt?" sa Roxanne oroligt och mötte Jezebels ögon. "Du mår ju bra? Eller hur? Fast minnerna är kvar." sa hon undrande och satte sig trött i en fotölj. Allt var så jobbigt och förvirrande och allt var hennes fel, precis som Scorp sa allt var hennes fel.

Jezebel mötte Roxannes blick
"Jag vet inte. alla människor är olika" sa han sorgset "Man säger att tiden läker alla sår och jag hoppas det är så" sa han och log lite "Jag mår så bra som jag kan. Cassian visade mig vägen ut, men han lät mig finna den själv. Ni kan inte tvinga honom att hitta den vägen ni anser rätt" sa Jezebel
"Men jag vill inte se honom sån här" sa Albus sorgset
"Klart du inte vill men du får lära dig att ta till tåls. ge honom tid" sa Makoto. Scorpius lyssnade på dem. han gillade inte vad han hörde. Jezebel hade rätt, men sen hade han fel med. Scorpius trodde inte hans sår skulle läka och han kände sig hemsk som tillfogade dem andra så mycket skada

Roxanne nickade och ställde sig upp. "Då går vi, han behöver vara själv, kanske barani och Al kvar?" säger hon ser på de tre och Al, de var säkert bäst för Scorp hon skulle bara förstöra allt igen och hur som helst hatade han henne.
Hon försvann med de övriga ut och satte sig tyst i en fotölj framför brasan och stirrade in i elden.

Scorpius hatade sig själv för att han sårat Roxanne men hon var tryggare så här.
"Al kan du gå med?" sa Scorpius lågt och Albus såg på honom
"Scorp, varför?" sa Albus sorgset
"bara gå" sa Scorpius och Albus gick sorgset ut ur rummet
"Du sårar dem" sa Makoto och satte sig ner på sängen
"Jag vet" sa Scorpius sorgset "men jag vill bara skydda dem" sa Scorpius
"Vi förstår det men du kan inte skydda dem jämt" sa Ebony
"Jo det kan jag" sa Scorpius och satte sig upp "Jag tänker försvinna ett tag och då låter min familj dem kanske vara" sa han

Albus kom och satte sig vid henne. Hon bara såg sorgset på honom, det syntes att han hade gråtit.
En efter en försvann alla hem till sig bara George och Harry kvar.
"Vi bör nog åka hem nu." sa hennes far vänligt tog hennes hand och transfererade henne hem utan motstånd likså gjorde Harry med Albus.

Scorpius lutade sig mot Jezebel som höll om henne
"Men hur kommer det sig att du inte har skickat iväg oss?" frågade Makoto
"för ni vet hur verkligen ser ut och ni kan försvara er på ett annat sätt" sa Scorpius, det var inte hela sanningen, han brydde sig om Ebony, Jezebel och Makoto det gjorde han men inte lika mycket.
"Vi finns här för dig" sa Makoto leende och tog fram fyra glas med Whisky och log "Jag stannar över natten"
"Tack" sa Scorpius och såg på de andra
"Vi måste tyvärr åka men vi kommer tillbaka i morgon" sa Jezebel och Ebony nickade och de transfererade sig bort och Scorpius log mot Makoto och tog en klunk av whiskyn

Roxanne kom hem till sig och försvann direkt in på sitt rum och låste dörren. Hon ville vara själv, hon orkade inte med allt deltagande alla förstående blickar som inte alls förstod. Hon la sig på mage golvet och bara stirrade tomt fram. Hon avskydde sig själv, Scorpius hatade henne och hon avskydde blotta tanken på Fenrir, på hennes kropp och honom med henne.
Hon var rädd för vad som skulle hända med henne. När det var fullåne ville Bill bara käka rått kött, en kvarleva av att Fenrir rivit honom när han ej var förvandlad. Vad skulle hända henne?

Scorpius tömde glaset och gäspade
"Jag tänker försöka sova" sa Scorpius trött och såg på Makoto
"Vart i huset vill du ha ett rum?" frågade han honom
"Jag hade tänkt sova här så jag var säker på att du mådde bra men välj du" sa Makoto och Scorpius log lite
"Sov du här i fall du vill men i så fall får vi dela säng" sa han bara och ryckte på axlarna och orkade inte tänka på det utan la sig bara trött i sängen och kollade in i väggen och Makoto la sig och tittade åt andra hållet och de somnade

Hon orkade inte resa sig upp och lägga sig i sängen och vad spelade det egentligen för roll? Vem har sagt att man ska sova i sängen? Hon drog om sig filten och kröp ihop, slöt ögonen och hoppades på sömn, men trodde inte på det.

Scorpius vaknade och satte sig skrämt upp och Makoto vaknade och såg på honom
"Scorpius det är okej" sa Makoto och höll om honom
"Nej det är det inte" sa han lågt och kände tårarna börja rinna och Makoto torkade dem
"Det går över" sa han och la dem båda ner. Makoto la armen runt Scorpius "sov nu" sa han lågt och Scorpius slöt ögonen och försökte somna om