[PRS] Theida & yehet
Forum > Quidditchplanen > Rollspel > [PRS] Theida & yehet
Användare | Inlägg |
---|---|
krambjörn
Elev |
JAG LIDER MED DIG HÄNDER DEM BÄSTA :'((((((((
17 jun, 2018 21:10 |
Theida
Elev |
Ray kollar förvirrat mot Anthony. "Vadå ge falska förhoppningar? tror du jag ljuger för dig nu eller? kan du inte ens lita på din barndomsvän längre?" säger han smått irriterat även om Anthony kanske hade haft rätt. Men Ray själv visste fan inte ens hur han kände, det enda som poppade upp i hans huvud var bara att övertyga Anthony om att han hade fel och att Ray visst hade talat sanning. Då kanske allt bara skulle lösa sig, På nåt sätt.
Ray följer efter Anthony ut i hallen och kollar på honom när han tar på sig sina skor med skakiga händer. "Jaha, så du ska gå nu? Vart då om jag får fråga?" suckar han. 17 jun, 2018 21:19 |
krambjörn
Elev |
Anthony tittar sårat på sin vän, känner hur de hårda orden borrar in sig i hans hjärta. Han sluter sina ögon, försöker att andas i tystnad och drifta bort.
"Det hela är bara för bra för att vara sant Ray. Du kanske inte ens förstår själv att det du gör är av medkänsla, vad vet jag.." mumlar sjuttonåringen, vill att hans mor ska hålla om honom. Irritationen växer i Anthony, men han känner sig alldeles för tom för att säga något, för att höja rösten. Han har fan ingenting kvar längre. "Antar att det blir fosterfamiljen," viskar han hest. "Du behöver nog vara själv hur som helst, komma på hur du egentligen känner." 17 jun, 2018 21:26 |
Theida
Elev |
Ray kollar lite snopet mot honom. "Men snälla Anthony.." suckar han. "Du kan inte alltid bara rymma från allt jobbigt. Men jaja, gå då. Ha så kul hos din jävla fakefamilj". Egentligen har han ingen aning om varför hans humör helt plötsligt bara sjönk, Men nu gjorde det det och han hade svårt att kontrollera det. "Jaja, bara lämna mig här då" säger han medan han korsar armarna och ger Anthony en skarp blick.
17 jun, 2018 21:44 |
krambjörn
Elev |
Anthony stirrar tomt på Ray, känner ur irritationen tar över och käkarna spänns. Blicken mörknar.
"Bara så att du vet, jag önskade ingen jävla gång att hamna i en fakefamilj. Enda anledningen för att jag går Ray, är för att du uppenbarligen inte känner likadant, och jag orkar inte tänka på hur patetisk jag är som tvingar dig att ha så mycket medkänsla. Men visst, jag ska ha svinkul hos dem och lämna dig ensam, precis som du gjort flera gånger mot mig." Anthony snapar, låter orden strömma ur honom med en viss kyla i dem, och han orkar inte be om ursäkt. Han orkar inte se på Ray någon mer gång, för det är över. Utan att säga något mer går han ut ur hallen, och stänger dörren efter sig med en smäll. 17 jun, 2018 21:50 |
Theida
Elev |
Ray öppnar munnen för att svara Anthony men hinner inte få fram något innan Anthony går och stänger dörren med en smäll. Han suckar tyst. "Jaha, vad gör man nu då?" funderar han tyst för sig själv medans han går och sätter sig i soffan. Han drar upp benen och lägger sina armar runt dom. Just nu var han bara så förvirrad. Han kände likadant, eller? Förut hade han varit säker men nu när Anthony börjat tvivla på honom så hade han börjat tvivla på sig själv med. Kanske hade han bara gjort det av medkänsla ändå. Anthony kanske hade bättre koll på om han hade gjort det av medkänsla eller inte, än vad Ray själv hade.
17 jun, 2018 23:00 |
krambjörn
Elev |
Det är alldeles tyst i villan, en liten lapp sitter uppsatt på kylskåpet där det står att de bara är och handlar. Kanske de förväntat sig att Anthony skulle komma dit. Ögonen är fyllda med tårar, hjärtat gör ont. Han försöker att andas, att lugna ner sig. Men det finns ingen mening med det, för ingen älskar honom längre. Hur dumt det må än vara, så kryllar huvudet med självhat, förakt och saknad. Anthony undrar hur brodern mår. Hur mycket lättare det kommer att bli för Ray i hans försvinnande, hur han kanske får träffa sin efterlängtade mor uppe i himlen. Anthony är inte troende, men det är en befriande tanke. Benen för honom upp mot trapporna, låter sig själv byta om till ett par finare kläder, slänger mjukisbyxorna han lånat Ray på golvet. Han stirrar tomt på kläderna en kort stund, låter fingrarna glida över skärpet innan han ställer sig upp på stolen. Känner hur själen är alldeles utmattad, redan borta. Det är bara kroppen som behöver förlora sitt liv nu. Med en knut runt halsen, och ett stadigt tag i taket, låter han stolen falla åt sidan, och kroppen falla till sin död.
17 jun, 2018 23:10 |
Theida
Elev |
Han drar benen ännu närmare sig och böjer ner huvudet för att gömma ansiktet. Tankarna bara snurrar helt. Vad fan skulle han göra? Kommer Anthony någonsin tro honom, även om han talar sanning? och hur fan ska han någonsin veta om han faktiskt gillar Anthony eller om han bara gjort det av medlidande?
Ray reser på sig från soffan, tar upp en cigg ur paketet på bordet som han stoppar i mungipan och tar tändaren i handen. Han öppnar den gnisslande balkongdörren och väl ute tänder han sin cigg och drar sakta ett bloss. Han saknade Anthony. Ray hade bara låtit honom gå, och han insåg nu att det kanske inte var det smartaste. Han hade inte direkt verkat ok. Men det var ju helt klart försent nu. 18 jun, 2018 00:14 |
krambjörn
Elev |
"Har han någon familj, någon som behöver veta vad det är som hänt?" frågar Doktorn med en seriös min över ansiktet. Han har läst Anthonys filer, och vet att modern är död och fadern försvunnen ur barnens liv. Men mer än det vet han inte, vart brodern är tillexempel.
"Det är brodern..William. Jag vet dock inte om det är optimalt att berätta för honom nu." svarar fostermamman, som gömmer sina tårar för allmänheten. Allison sitter i tystnad, känner hur hjärtat svider. Hon har inte fått gå in till Anthony än, de säger att hans kondition är kritiskt, att han är i en koma. Om inte familjen kommit hem när de gjorde, skulle han vara helt borta. Tårarna kväver henne. "Det är Ray, han är en barndomskompis," berättar hon med ett litet leende, kommer ihåg hur Anthony sovit över hos den äldre över natten. Allison undrar vad det är som kan ha hänt. Doktorn ser på henne, ger henne hans uppmärksamhet. "Jag kan ringa och berätta för honom.." Allison söker upp dennes nummer, då hon själv inte har det sparat på sin mobil. Tårarna är salta, glider in i hennes mun medan hon för luren mot örat. Det tar en liten stund innan hon hör att någon svarar på andra sidan. "Ray?" frågar hon, skakig röst men försöker hålla det för sig själv. Hon kommer inte kunna prata klart annars. "Var Anthony med dig inatt?" det var en dum fråga, så hon harklar sig för att gå rakt på sak. "Fosterföräldrarna hittade honom i sitt rum." 18 jun, 2018 00:36 |
Theida
Elev |
Ray hör sin mobil tinga inifrån lägenheten och fimpar sin cigg för att gå in. Han hinner knappt ta upp mobilen och svara innan han hör en skakig röst. "Ray?" Undrar personen men lämnar inget mellanrum för honom att svara utan fortsätter direkt "var Anthony med dig inatt?" Undrar hon och Ray svarar lite smått frågsamt "ja" medans personen återigen fortsätter. "Fosterföräldrarna hittade honom i sitt rum". Ray stannar upp en stund och känner hur en orolig klump bildas inom honom. "Hittade honom i sitt rum?.. har något hänt" säger han oroligt medans han tänker på hur Anthony hade betett sig innan han hade dragit. Han hade inte verkat speciellt mentalt stabil men Ray hade låtit honom gå ändå. Tänk om något allvarligt hade hänt. Och tänk om det varit Rays fel..
18 jun, 2018 01:02 |
Forum > Quidditchplanen > Rollspel > [PRS] Theida & yehet
Du får inte svara på den här tråden.