LärareXelev

Snape såg på henne och sa.
- Vad tusan håller du på med?
Jag tänker inte sova i sängen.

Han drog sig försitigt bort från henne och sa.
- Fotöljen är min och sängen är din, eller jag kan få fram en madrass, jag orkar ändå inte gå till min kammare just nu.

Hon ryckte undan sina händer.

- Jag försökte bara hjälpa till...

Mumlade hon och gick mot sängen. Hon la sig ner med ryggen vänd mot honom. Varför kunde han inte låta henne hjälpa honom?

Snape svalde och såg på henne och sa.
- Jag ber om ursäkt Miss Garrick, men du ska ha sängen.
Men tack, jag uppskattar ändå din hjälp.

Han fick fram en madras och la sig ner på den och suckade tungt.

Hon nickade men var inte säker på att han såg det i mörkret. Hennes hjärta pumpade snabbt och hon andades djupt för att få ner pulsen. Hon kände sig väldigt varm men sa inget om det till Snape då hon inte tänkte störa honom mer. Hon blundade och försökte sova utan att tänka på värmen i hennes kropp

Snape hade sett hennes huvud nicka, även om det bara var konturerna av det innan han la sig ner och kände att det var konstigt att han av alla människor skulle siva i samma rum som en elev.
Han hoppades att hon inte skulle säga någo till någon, men konstigt nog visste han på något sätt att hon inte skulle det.

Hon lät mörkret omsluta hennes och hon somnade

Snape sov hårdare nu på grund av den missade sömnen från natten innan och flyttade sig lite på madrassen men vaknade inte.

Hon sov djupt då hennes kropp desperat behövde vila och hon tänkte inte neka den det

Snape ryckte till lite där han sov men vaknade inte

Hon vaknade sömnigt och ville med ens somna om igen. Hon grymtade lite och vände sig om så att hon såg ut över rummet. Professor Snape sov fortfarande på madrassen och hennes tankar gick på föregående kväll. Hon suckade och satte sig tyst upp. Hon var fortfarande trött men inte alls lika trött som hon var gårdagen. Dock var hon varm som om en ugn skulle varit inom henne. Hon gnuggade sig i ögonen och tog sig för pannan. Hon kunde inte riktigt känna om hon hade feber eller inte. Hennes mage kurrade och hon var så hungrig att hon mådde illa. Hon hade trots allt inte ätit någon middag igår.
Hon såg ut genom fönstret och såg att det var ljust ute, men ännu morgon. Hon reste sig upp och smög bort till dörren. Hon ville inte väcka professor Snape men behövde en nypa frisk luft. Hon påmindes om larmförtrollningen han berättat om men hon behövde känna vinden. Plus, hon visste inte om den funkade nu när han sov. Hon öppnade dörren snabbt och stängde den med samma fart. Hon gjorde det dock tyst som en mus och började gå igenom korridorerna