19 år senare (Privat Roll)

"Var lite svårare? Det låter på dig som att jag är ett olydigt barn." flinade Roxanne mot Jezebel men nickade mot Scorpius.
"Ja, jag mår bättre." sa hon och log, hon mådde fortfarande inte bra, men det var ju inget han behövde få veta. Och huvudsaken hon mådde bättre, för det gjorde hon verkligen.
De följde efter Scorp in i matsalen och Roxanne förundrades hur stort det var. Julpynten var fortfarande kvar och den stora julgranen med. Roxanne innsåg att det var juldagen idag. Den dagen om året hon brukade gå till kyrkan, varför visste hon inte bara hennes tradition.
Hon innsåg att det var julafton igår....den värsta i hennes liv.

"Du är ett olydigt barn" flinade Jezebel och Ebony bara himlade med ögonen.
"Det glädjer mig att höra" sa Scorpius och log mot Roxanne, han förstod att allt inte var bra men nu pratade hon i alla fall.
"Hur hittar du här?" frågade Makoto
"Jag är uppväxt här och när man flyr lär man sig snabbt vart man kommer till återvändsgränder och inte" sa Scorpius leende och gick in i matsalen där allt redan var dukat och de slog sig ner. Scorpius tittade upp på bilderna av hans släkt som hängde runt i salen. han tog fram staven och kastade lågor mig tavlorna men inget hände. han misstänkte att de skulle vara skyddade mot magi och skada. Han tog lite mat men gav upp att ens försöka svälja
"Ont?" frågade Jezebel och Scorpius nickade bara och reste sig upp och gick fram till brasan och fåtöljerna som stod i ett av hörnen och slog sig ner. han menade inte att vara oartig men han var inte på humör för att vara artig och sällskap. han lutade sig trött tillbaka i stolen

Roxanne bara suckade och himlade med ögonen åt Jezebel och satte sig sedan till bords. Hon såg oroligt efter Scorp men de skakade på huvudet. Kanske bäst att låta honom vara, hon lägger på lie mat och får som vanligt kväljningar när hon ser det. Det skedde så automatiskt, mådde hon dåligt så blev inte maten bra heller. Men hon tar en av apelsinerna och skalar den och börjar långsamt äta klyfta för klyfta, även om det bar emot.

Scorpius funderade på hur han skulle kunna skydda sina vänner på bästa sätt? kanske skulle han bryta kontakten med dem? men det ville han inte göra heller. han ville inte behöva lämna dem. han skakade på huvudet, kanske skulle han som så många gånger innan tänkt döda sin familj, men det gick inte heller för de var för många. det bästa var antagligen att ta sig igenom det bara.
"Sir?" sa Tilly och stod framför honom med en kopp te i handen
"Tack Tilly" sa han vänligt och alfen log.
"Sen har du gäster vid grinden. familjen Weasley och Potter" sa Tilly och Scorpius nickade
"släpp in dem bara" sa han enkelt utan att göra en ansats till att resa sig "hälsa dem att jag inte är i stånd att vara artig just nu" sa han och Tilly försvann

Weasleys och Potters kom in, inte bara deras familjer utan hela släkten. Roxanne vinkar glatt åt dem men när Fred vill ge henne en kram backar hon undan och skakar lätt på huvudet. "Jag vill inte, inte ännu." säger hon allvarligt men ler smått åt dem. Fred ser oroligt på henne och hennes föräldrar utbyter blickar. "Det är okej, lovar." ljuger Roxanne och ler lätt.

"Scorpius mår du bra?" frågade Teddy och satte sig hos honom. Scorpius var uppriktigt förvånad över att han tilltalade honom alls
"Jag mår så bra som det förväntas av mig" svarade han bara trött "det är inte mig ni skall oroa er för" sa han enkelt och Tilly tog med Teddy tillbaka till dem andra och Scorpius log han kunde höra dem andra men han var ändå ensam till Makoto kom och satte sig hos honom
"Jag vet att du har ont Scorpius" sa han lågt och la en hand på hans lår
"Det är inte så svårt att förstå" svarade Scorpius
"Men förneka det inte för de andra. De är oroade för dig särskilt Albus och Roxanne" sa Mokoto
"Jag vet det, men om de oroar sig för mig är de mindre vaksama på annat" sa Scorpius enkelt
"Vi får lösa det här så du kommer undan din familj" sa Mokoto och log

"Ja, säger du det så." ler Fred. "Du pratar i alla fall, det är ovanligt för dig att hålla tyst så länge." skrattar han roat och Roxanne ser på honom, hon tycker inte att det är något att skämta om, inte det minsta.
"Förlåt." säger Fred och Roxanne nickar och ler och sätter sig sedan i fönstret och ser ut.

Scorpius slöt ögonen och Tilly la en filt över honom, han var utmattad men han hade heller inte sovit ordentligt på snart två dygn och han skulle inte göra det ordentligt på ett bra tag. Makoto kramade hans axel lätt och gick sen bort till de andra för att presentera sig och prata med dem om hur de skulle behandla dem. Scorpius var glad för det för verkan han, Al eller Roxanne skulle berätta hur de egentligen mådde och då var det bra att ha nån annan som kunde göra det.

Roxanne lutade sig mot väggen och såg ut på det snöiga landskapet. Hon älskade fönster som man kunde sitta i. Fred kommer fram och ger henne en filt. "Tänkte om du frös." ler han och Roxanne ler och niskar. Hon speper om sig den och fäster blicken ute igen.

"Hur är de med dem?" frågade Harry
"Ge dem tid" sa Jezebel och Scorpius grimaserade när någon rörde honom och han tittade upp och såg på Molly
"Hej lilla vän, du verkade behöva något att äta" sa hon vänligt och satte sig bredvid honom
"Jag är inte hungrig" sa han men hon gav honom tallriken
"Nonsen ät nu" sa hon och Scorpius suckade och tog en sked och Molly såg glad men han kunde inte svälja och han ställde bort tallriken