Lupple Och SagaG

Natalie tittade på alla.

Oskar var riktigt sur men också lite rädd för den där Joshua fas det tänkte han inte vissa.
Men han hade i alla fal kommit på att vision antagligen fans sparat på molet men det kunde han inte kolla förens han skadat en ny mobil.

De yngsta hade svårt att behålla någon skiftning, ena stunden var de människa och nästa var de vargar.
Joshua skiftade form, till varg- ställde sig på alla fyra och morrade högt och ylade vilket fick dem alla att tystna. Han stirrade på dem och ganska snart var de alla vargar.
Och samtalet fortsatte i tystnad- mycket lugnare.

Hon satt bara där helt tyst.
Det bökade bli sent.
Hon försökte att inte jässpa.

Det tog kanske ytterligare en timme till innan de var klara och han pressade sitt varghuvud mot hennes axel, försiktigt och slängde med huvudet bortåt för att visa att de behövde gå tillbaka till henne.

Hon förstod inte vad han menade.
- jag förstår inte vad du menar, sa hon.
Hon var väldigt tröt men tack och lov var det fredag så hon skulle inte behöva gå upp tidigt dagen där på.

Han greppade försiktigt tag om hennes tröja med sina tänder och drog försiktigt med henne bortåt och började gå. Han såg mycket bättre i denna form och han ville inte möta några överraskningar.

Hon följde honom.
Hon undrade var dom skulle.

Ganska snart, eller ja minst trettio minuter senare stannade han till vid gläntan i närheten av hennes hus. Han skiftade form och såg på henne, log svagt. " Det är sent." Viskade han och kramade om henne. "Gå hem, sov." Viskade han och smekte hennes kind sakta.

- jag går hem nu på två villkor, sa hon.
Hon tittade på honom.

Han såg på henne med ett snett leende. "Okej, vilka är dina villkor?" Frågade han och bet sig lite i läppen, studerade henne.