PRS Medi & Vidomina

on såg på honom och lade huvudet på sned och nickade. Når de var framme så klev hon ut och tog sig in och började gå mot rummet och öppnade utan att knacka, satte sig i stolen och såg upp i taket. Sa inget utan svalde bara hårt.

Caspian följde efter henne i hastiga steg och stannade då de kommit in i rummet. Sherman mötte de med en trött blick, lika irriterad som vanligt. Inget verkade rucka hans irritation."Ni är här.", konstaterade Sherman och såg mot Caspian och Alice. Caspian nickade. "Förlåt om vi är sena.", sa han, men fick inget svar. Sherman vände sig åt Alice då hon satt sig ner i stolen.
"Du ser återställd ut efter operationen.". Han sträckte sig efter henne och kände på hennes mage och rörde sig upp mot hennes bröst. "Din kropp verkar ha återhämtat sig.". Han släppte taget om henne. "Du kommer inte att känna av operationen. Jag och Jules har planterat ett föremål hos dig som hjälper dig att återhämta dig efter ett bett av en vampyr. Din helningsprocess är snabbare och bättre."

"Men varför kunde du bara inte ge mig en spruta? Vad händer om den går sönder?" Hon såg på honom och såg på det stora såret och skakade på huvudet.
"HUr fick ni plats med den?" Hon såg upp på honom. Sedan vände hon sig mot Caspian.
"Jag kanske inte åldras, kanske inte dör så om den går sönder är det illa."

"En spruta som skulle ersätta denna förmåga som apparaten.. det skulle ta för många återbesök, på det här sättet slipper du det.", sa Sherman och gick sedan fram till Alice. "Jag ska undersöka dig. Säg till om du känner något.". Han rörde med handen över hennes hand och arm och tryckte sedan åt med sin hand för att märka någon reaktion. Han kände i hennes ansikte och nöp henne i hakan och pannan, för att utmärka någon reaktion.
Caspian hade försvunnit in till sitt kontor och lämnat Alice kvar med Jules och Sherman som sällskap.

"Jag känner något." Hon såg på honom och knep ihop ögonen.
"Hur kan man nypa någon i pannan?" Hon såg på honom och skakade på huvudet.
"Det gör lite ont i nacken med det är för jag sovit konstigt bara."

Sherman lutade sig tillbaka i sin stol och iakttog henne. "Det är i sin ordning. Du kan gå nu, Jag behöver inte se mer. Jag kallar på dig ifall du behövs.". Han ställde dig upp och började gå tillbaka mot sitt skrivbord. Caspian kom fram från sitt kontor och gick fram till Alice. "Kom, jag tror att vi måste lämna Sherman ifred. Rion väntar nog på dig.". Han ledde henne ut ur kontoret och vidare ut ur byggnaden för att sätta sig i farkosten igen. "Din plats är inte under vattenytan än, tror jag.".

Hon tog sig ur stolen och gick efter Caspian och nickade.
"Nej det tror jag inte heller. Det ska bli så skönt att ta sig hem..." Hon stannade upp och vände sig om.
"Måste göra en sak först." Hon sprang in igen och knackade på hos Mary och öppnade dörren.
"Mary?"

Mary öppnade dörren till arbetsplatsen och möttes av synen ifrån Alice. "Alice..! Vad gör du här? Gick det bra hos Sherman?" Hon log mot henne och ledde henne in i rummet för att sedan sätta sig ner vid sitt skrivbord igen. Verkade stressad och upptagen av annat jobb.

Hon gick efter och såg på henne.
"Jag ska antagligen åka hem när jag kommer tillbaka till huset. Så jag ville säga hejdå." Hon sträckte ut armarna och log.
"Jag kommer tillbaka men för nu."

Mary kramade om Alice hårt. "Jag kommer att sakna dig.", sa hon och strök henne över hennes rygg innan hon lossade på greppet och mötte hennes blick. "Vi ses igen, jag lovar det.". Mary log mot henne och öppnade sedan dörren från kontoret för att visa henne ut ur byggnaden. "Seså, Rion väntar säkert på dig.".