LärareXelev

Snape såg på henne och visste att han var hård, men det var konstigt nog inte för att han ville henne illa.
Utanför att han brydde sig och han fick fram en fotölj från tomma intet och satte sig ner i den och slog upp 3 kapitlet och började läsa högt.

Hon lyssnade till hans ovanligt lugnande röst medans hon tittade upp i taket. Hon kände hur hennes ögonlock blev tyngre och tyngre och hon zoomade ut under hans läsning. Hon ryckte till och återvände sitt fokus till läsningen.
Hennes ögon började svida och hon bestämde sig för att stänga de. Skata men säkert försvann hennes medvetande in i mörkret och professor Snapes röst blev mer och mer distant tills hon inte längre kunde höra den

Snape såg på henne och såg att hon somnat och han kollade var han var och kastade en formel på boken så att han skulle märka om hon tog den i fall han somnade och han slöt ögonen själv och efter en stund så somnade även han.

När hon vakande till så var det mörkt ute och för en stund så glömde hon vart hon var. Hon tittade åt sidan och såg professor Snape sova i fotöljen. Hon tittade på honom och log smått. Försiktigt och tyst så reste hon sig ur sängen och tassade bort mot den sovande läraren. Hon hämtade en filt och innan hon skulle lägga den på honom såg hon att boken fortfarande låg i hans knä. Hon tig upp den och la filten över honom. Hon la sedan boken på bordet och tassade bort till sängen igen, där hon långsamt la sig ner igen

Snape hade märkt via förtrollningen men den hade inte hindrat henne bara såg till att han märkte det.
Men han hade nte öppnat ögonen, inte så att det märktes.
Men började hon trots allt läsa så skulle han defentetivt märka.
Men han lutade bara huvudet lite åt sidan och somnade om igen,

Hon låg där och tänkte en stund och hennes sista tanke innan hon somnade var att hon var så glad över att ha hamnat i Slytherin. Hon somnade på sidan med ett leende på läpparna

Snape sov vidare och so så djupt att han inte märkte när han föll ner på golvet när han hade rört sig lite för mycket i fotöljen.

Hon ryckte till av en duns och hennes puls ökade. Hon spärrade upp ögonen och tittade runt i rummet tills hon såg orsaken av dunsen. Professor Snape hade ramlat ner på marken. Hon reste sig långsamt upp och funderade på hur hon skulle lösa det här. Om hon hade varit duktig nog skulle hon ha frammanat en madrass under honom men detta kunde hon inte. Hon bestämde sig för att han skulle fp sova i söngen snabbt då han gjort så mycket för henne. Men frågan återstod. Hur skulle hon få dit honom. Hon kunde definitivt inte bära honom, eller levitera honom. Men hon kunde inte lämna honom på det kalla betong golvet.

Hon hukade sig ner bredvid honom och rörde lätt vid hans axel.

- Professor Snape? Du har ramlat.

Viskade hon för att väcka honom. Hon tänkte leda honom till sängen och själv ta fotöljen. Och hon tänkte inte acceptera ett nej från honom.

Snape ryckte till dån något rörde vid axeln och han öppnade ögonen och s.a
- Vad...är problemet?

Han kollade sig omkring och sucade och sa.
- Gud vad pinsamt, ramla ner på golvet så här..

Hon sjyssade honom vänligt och försökte dra lite lätt i honom.

- Nej nej, bara två steg så kan du sova igen.

Hon försökte leda honom mot sängen och prata lågmält