The ones that love us never really leave us ~ (SV) (Marodörerna)

Jättebra!!!

Superbra

...och här kommer då sista biten av kapitel 65!

’’Oj oj, Pettigrew’’, sa James när han lade märke till läppglanset på Peters haka. ’’Vem är den lyckliga tjejen?’’

Peter blev röd och torkade bort kladdet. ’’Hon var fin. Men jag åker gärna hem med er.’’

’’Stanna’’, sa James. ’’Jag vet att du vill. Du verkar nykter nog att transferera dig. Om du lovar mig att inte dricka mer kan vi med gott samvete lämna dig till mer hångel.’’

Peter rodnade ännu mer. ’’Är det säkert?’’

’’Jag lovar’’, sa Lily. I samma sekund sladdade hennes vän in på parkeringen. Lily hämtade ett gammalt kvitto och en penna från bilen, och krafsade ner sin adress. ’’Håll reda på den, nu. Jag vill inte behöva söka igenom hela ön efter dig, all right?’’

’’Jag lovar’’, sa Peter och kramade henne. ’’Ni är bäst.’’

’’Lycka till, Pete’’, sa James. ’’Andvänd skydd.’’

Peter hjälpte Lily och James att få in Sirius i baksätet, och de satte sig på var sin sida om honom. På den korta vägen hem satt Lily och Jennie, hennes vän, och sjöng med till alla gamla hits som James aldrig hade hört. När de rullade in framför tegelvillan som James kände igen som Lilys hus tackade Lily Jennie så mycket för tjänsten och de hjälptes alla tre åt att få ut en nu halvsovande Sirius ur bilen och in i huset.

’’Han verkade inte så packad när jag såg honom!’’ sa Lily oförstående.

’’Sirius reagerar alltid en halvtimme för sent’’, sa James bittert. ’’Var ska vi lägga honom?’’

’’Vi får aldrig upp honom för trappan’’, sa Lily.

’’Sirius? Hallå, vakna?’’

Sirius öppnade ögonen några sekunder. ’’Hallå, snygging!’’ Sen stängde han dem igen.

’’Jag bär honom’’, sa James, och innan Lily hade protesterat hade James slängt upp sin vän över ryggen. ’’Led mig.’’

Lily sprang i förväg upp för trappan och tog undan överkastet i gästsängen. James drog av sin väns skor och tröja, och välte sedan ner honom i sängen.

’’Han klarar sig, va?’’

’’Jadå.’’ James drog undan håret ur Sirius ansikte och lät blicken dröja kvar. ’’Han klarar sig.’’

Han satte sig på knä bredvid sängen. ’’Tramptass, du säger till om du behöver något, va?’’

Sirius mumlade bara till svar. James gav sin väns axel en sista tryckning och vände sig sedan mot Lily som var i full färd med att veckla ut en gästsäng och ta ut sängkläder från gardroben. James hjälpte henne att bädda åt Peter, och sen smet de ut och lämnade dörren på glänt.

Fortfarande rusig själv av alkoholen tillät James sig själv att slappna av när han visste att de hade fått Sirius i säng. ’’Var ska jag sova, då?’’ log han. Lily log tillbaka, drog med honom in i sitt eget rum, stängde dörren bakom dem, höll honom emot den och kysste honom igen.

Hans skjorta åkte av, och hennes klänning. De landade i sängen, men sen kom de inte mycket längre. James fick inte nog av hennes läppar, av känslan av hennes lena hår, av henne. I flera timmar så kysstes de bara. James kände att det mesta av alkoholen försvunnit, men hans huvud snurrade ändå när han tittade på Lily. Sen grenslade hon honom och tog av sin behå och James kunde inte komma sig för att säga någonting för herregud vad hon var vacker och perfekt och hur underbart hon log mot honom. Lekfullt drog hon av hans underkläder innan hon tog av sina egna, och hon kysste honom över hela hans kropp innan hon satte sig över honom och lät honom tränga in i henne. Han drog täcket över dem båda och höll henne nära medan hon rörde sig med flämtande andetag i hans öra.

Alkohol eller situationen visste han inte, men han höll inte länge. Hon låg kvar på hans bröst i flera minuter, de båda andfådda, innan hon gled ner tills hans sida. Han lät sina fingrar vandra upp för hennes ben och med skakande och försiktiga händer rörde han vid henne - hon bet sig i läppen och nickade uppmuntrande, och han fortsatte tills hela hennes kropp spände sig och hon lät höra ett dämpat ’’James!’’

De kysstes tills de båda somnade. Det hade redan börjat att bli ljust igen.

Jättebra ♥

Super!

Jag gråter? Den här biten:

''Jag älskar dig’’, sa James, och det var då han visste att hon var den rätta, att hon var den han ville gifta sig med, skapa familj med; få fyrtioårskris, bli gammal och dö med. Han var bara sjutton år, men han visste att det var hennes ansikte han ville vakna till varje dag för resten av sitt liv. Men det sa han inte. ’’Jag älskar dig’’, upprepade han istället.

Så. jävla. sorgligt. Det är inte okej. Nope.

Och Sirius. Finaste Sirius ♥

Hela det här kapitlet var så så bra. Jag har inte ens ord. Bara tårar.

♥

ehh i cant do this anymore because sirius is my everything and i just cant see him like this and i cried a little when i read this (or cried alot)

Nej men guuuuuud vad bra♥ Jag gråter♥

Nice

Wow säger jag bara!