19 år senare (Privat Roll)

( Ja, jag vet hur det är D: Meningarna blir helt fackade -.- )

Roxanne såg på Jezebel, Det senaste halvåret. Det var den tiden hon börjat umgås med honom, och det var hennes fel att allt blivit som det blivit. Hon visste varken om det var bra eller dåligt, just nu verkade det bara vara dåligt, hon hade gjort det värre. Men kanske i långa loppet skulle det bli bra? Hon visste inte så hon slog ner blicken och vägrade möta deras blickar medans hon lyssnade på resten.
Hon nickade, självklart skulle hon finnas där för honom om det kunde hjälpa. Det visste hon inte dock, hon hade en förmåga att göra fel saker, att göra dem värre.

(Ja men lr hur xD)

De såg på Roxanne
"Scorpius berättade vad du gjorde och även om det känns som om det var ett misstag har du nog i slutändan räddat livet på honom" sa Jezebel "Hans föräldrar hade tillslut antingen knäckt honom och då hade han varit levande död eller så hade han dött på riktigt. till skillnad från mig kan han inte döda sin far" sa Jezebel
"Så tro inte att du bara gjort fel Roxanne" sa Ebony "Scorpius är egentligen inte arg på dig, han är som sagt bara rädd. han vet inte vad han skall göra. han är rädd för era liv" sa hon och Jezebel nickade
"Så ta inte på dig skulden" sa Jezebel leende och log

Roxanne nickade. "Och varför kan han inte det då? Han hade förtjänat det." sa hon alvarligt men undrande. Hon hade tyckt att hela hans familj förtjänade det, men tydligen inte Scorpius?
"Och varför ger di sig på oss? Mig och Al, är det för att lättare komma åt honom eller?" sa hon undrande även om hon förstod att det var svaret. Hon höjde blicken och såg på Jezebel, "Jag vet att jag inte borde...men jag tar på mig skulden ändå. Du sa att mycket hade hänt det senaste halvåret, det vill säga tiden jag umgåtts med honom. Han mår sämmre än någonsin och har hur ont som helst, så jo, det är mitt fel." säger hon och försöker låte lätt på tonen.

Jezebel tittade på Roxanne
"Jag och Kain hade bara en familjemedlem att döda. vi kunde lägga ner rivaliteten mellan oss och döda honom. hans anställda gav då upp men Scorpius har en hel släkt att slås mot. så även om hans föräldrar dör kommer han inte få frid. han vet vet och just därför gör han inget för att stoppa dem eftersom det blir värre" sa Jezebel
"Det är nog det och sedan för att de vill lägga skulden på någon annan och ni är trotts allt Potter och Weasley" sa Ebony olyckligt "De ansåg att ni fått honom att byta sida, de förstår inte det de själva fick honom att byta sida."
"Jag menade inte att något av det var ditt fel" sa Jezebel "Han har haft den värsta sommaren på länge och de har satt spår, sen har han fått dig som vän och Albus som pojkvän, allt är nytt för honom och ta inte på dig skulden, det passar dig inte" sa Jezebel allvarligt
"Nej du har inget att ta på dig skulden för, när du har det har du rätt att anklaga dig själv" sa Ebony "Scorpius valde att skydda er, det är inte erat fel utan hans familjs fel!"

Hon nickade när hon lysnade på deras förklaringar, det lät trotts allt vettigt även om hon inte gillade det, men det var så.
Sen suckade hon, himlade med ögonen och såg på Jezebel. "Och exakt hur kan du veta vad som passar mig? Du känner mig inte ens." sa hon med en aningen irretation i rösten. För de orden hade hon hört till leda. Det passar sig inte, för en Weasley...blablabla Därför hade hon gjort sig själv till en tillsynes perfekt Weasley. En alltid glad, alltid lycklig och alltid leende person.
Men hon nickade åt Ebony, "Ja, antar att ni har rätt."

Jezebel log
"Jag tror du börjar hitta tillbaka till dig själv" sa han bara utan att kommentera det. han gillade att han lyckats få henne att tänka på annat och reagera på saker som störde henne
"Klart vi har rätt, vi har alltid rätt" skrattade Ebony och log "Ge honom tid så kommer han kanske berätta för er en dag" sa Ebony leende

"Mmm, tror jag med. Tack." sa hon till dem båda, hon mådde mycket bättre nu. Inte så avtrubbad som hon kände sig innan. Visst hon hade fortfarande minnerna, blåmärkerna och såren..men ändå hon kände sig så mycket bättre. Att tala med människor som förstod henne, utan att nedvärdera, det kändes skönt.
"Tror jag så mycket jag vill om." flinade Roxanne lite svag tillbaka mot henne och log.

Jezebel och Ebony log de visste att det var svårt men att det blev lättare med tiden
"Du behöver itne tro bara veta" sa Ebony leende och ställde sig sen upp
"kom så går vi och ser om Scorpius har vaknat och om Albus och Mokoto är tillbaka" sa Jezebel leende

"Okej, då vet jag att du talar osanning." flinar Roxanne och ställer sig upp och följer med de andra två ut och möter Al och Mokoto i korridoren. Al ser ut att må mycket bättre och han ler svagt mot henne. De öppnar dörren och går in till Scorpius rum.

Scorpius sätter sig upp och ställer sig bakom dörren med staven beredd när han hör dörrhandtaget dras ner
"Scorpius det är bara vi" sa Jezebel och stannade i dörren och Scorpius klev fram bakom dörren
"Sorry" sa han och gick tillbaka till sängen och sjunk utmattat ihop
"Scorp har du sovit alls?" frågade Albus oroligt och satte sig vid honom och tog hans hand
"Ja lite" sa han bara lågt och såg på dem "Men ni ser ut att må bättre" sa han leende åt sina vänner
"Ja Makoto hjälpte mig att förstå" sa Albus leende och Makoto log och Scorpius såg på de andra
"Ja Roxanne var lite svårare men jag tror hon fattade tillslut" flinade Jezebel utan att egentligen säga vad de pratat om och Scorpius bara nickade
"Men Scorpius finns det någon mat i huset?" frågade Ebony
"Ja men så klart" sa han och reste sig upp och vinglade till och Albus tänkte säga något "Börja inte ens!" sa Scorpius bara och gick före mot matsalen