When the dark arrives

Hehe, tack, tack ;3
I detta kapitlet finns det ett ord som inte någon av mina skrivprogram har i ordlistan - och det är framåtstridig. Ja, jag tror att bokstäverna säger det mesta, så jag hoppas att ni förstår vad jag menar. ^^
--------------------

Kapitel 8.

Hinah blickade ut över det avlånga bordet som tillhörde Ravenclaw då den lilla gruppen av vänner kom in i Stora salen. Hon hoppades att få se skymten av en svarthårig kille i hennes egen ålder. Hon verkade inte vara den enda. När Hinah sneglade åt sidan på Liz löpte vännens ögon över hela bordet, fram och tillbaka.
"Inget", mumlade hon tillslut då de själva satte sig vid bordet. "Den enda svarthåriga pojken jag såg var han från tredje årskursen..."
"Samma här", svarade Hinah, men hon hörde själv att hon inte lät lika besviken som Liz. De valde att släppa ämnet och Hinah tog för sig av frukosten.

Första lektionen var trollkonsthistoria - den långtråkigaste lektionen av dem alla. Professor Binns var alltid så svår att hålla uppmärksamheten på i en timme. Trots detta kämpade Hinah sig igenom lektionerna. Och nu när det var GET-examen skulle hon behöva koncentrera sig ännu hårdare.
När hon och hennes vänner kom in i klassrummet var de flesta bänkar redan upptagna. Hinah letade med blicken efter en ledig plats där hon kunde sätta sig. Liz pep plötsligt till.
"Hinah, Mel - titta där!" hon viskade fram orden, men de lät för uppspelta för att kunna tas som försiktiga. Det var så mycket prat i rummet, så ingen märkte ändå av det mer än Hinah och Mel.
Liz pekade diskret mot en bänk längst bak i klassrummet. Där satt en pojke med bortvänd blick. Det såg ut som om han studerade väggen eller drömde sig bort i tankar. Det rufsiga, kolsvarta - nästan blänkande håret la sig spretigt över hans öron och ramade in det svagt mangaformade ansiktet. Kindbenen var tydliga och gjorde så att denne verkligen såg ut som en tonåring, eller en ungdom. Han satt med hakan i handen, med armbågen placerad på bänken. Ställningen fick luggen att täcka för hans ögon. Han - den före detta Durmstrangeleven som börjat i deras årskurs - såg inte alls ut som Hinah hade väntat sig. Hon hade tänkt sig en lång och lätt muskulös kille, med kort hår och avlångt ansikte. Tänk vad tre korta beskrivningar kunde framställa.
"Hm, han ser inte ut som jag trodde att han skulle göra..." sa Liz med fejkad fundersamhet. "Han är mycket sötare!" Hon gav ifrån sig ett kort skratt och utan förvarning försvann hon bort mot bänken där pojken satt.
Hinah såg efter henne en stund och log lite för sig själv åt hennes framåtstridiga personlighet. Mel ryckte lite i hennes arm och nickade bort mot en bänk lite längre fram. De satte sig där istället. Hinah gillade inte att sitta så långt fram när det var Trollkonsthistoria. Då var risken att bli upptäckt om hon inte brydde sig mycket större, men kanske var det positivt den här gången. Vid en sådan här sittplats kunde man nog lättare koncentrera sig.
Det var i alla fall värt ett försök...

Efter lektionen sprang Liz ifatt Hinah och Mel som sakta börjat gå bort i korridoren.
"Där är du", började Mel lite retligt. "Ett tag trodde jag att du hade fastnat i klassrummet med drömprinsen." Hon skrattade lätt och Hinah kunde inte låta bli att le över det hela.
Liz ryckte lite på axlarna.
"Det är som killarna sa", sa hon kortfattat, men fortsatte då hon fick några frågande blickar från sina vänner. "Han är tystlåten av sig. Fick bara ut att han hette Trey..."
Trey. Hinah smakade på namnet. Ovanligt, men hon skulle inte säga något om ovanliga namn. Hon bestämde sig för att gå i Mels spår - behålla den lite retsamma stämningen. Det var så typiskt Liz att förälska sig i en massa killar hela tiden.
"Så han är inte så förtjust i att prata... Då passar ni nog inte ihop, Liz, så mycket som du pratar hela tiden." Hon log skämtsamt mot sin vän som himlade lite med ögonen.
"Jag tänker ju inte bli ihop med honom", sa hon rätt självsäkert. "Inte än i alla fall..."
Hinah skrattade lättsamt, men struntade i att föra dialogen vidare. De var tvungna att skynda till nästa lektion. Spådomskonst. Något hon aldrig varit riktigt förtjust i.

Du borde verkligen satsa på en författarkarriär..
Super bra kapitel! ♥

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

bra skriv mera!

Agree !

Wow, jättebra, mer när du har tid!

Tar en paus i español-pluggandet för att skriva det här lilla inlägget. Tack för era varma kommentarer!
--------------------

Kapitel 9.

Dagen flöt sakta på och kvällen välkomnades med öppna armar. Första dagen hade passerat och de hade redan fått ett par läxor att göra. Hinah satt i ena fåtöljen i sällskapsrummet och läste i en bok om trolldrycker. De skulle välja ut en speciell trolldryck att jobba med de kommande veckorna, och då fick det inte vara någon de redan gjort och inte heller fick den vara för lätt. Mel satt i soffan bredvid och verkade skumläsa igenom några sidor i en gammal bok om spådom. Sällskapsrummet var relativt tomt för en gångs skull. De flesta hade redan gått upp till sina sovsalar; antingen för att lägga sig tidigt eftersom det blev sent förgående dag, eller också för att komma in i avskildheten ett tag.
"Inget!" Liz slog sig ner i soffan jämte Mel med en lätt besviken min. "Ingen minsta sak."
Hinah såg upp från sin bok och mötte frågande Liz blick.
"Jag har försökt luska ur lite mer information ur Trey, men han gillar att leka hemlighetsfull." Hon tog tag i en bok som låg på bordet framför soffan, en av Mels läxböcker, och bläddrade otåligt igenom den.
Både Hinah och Mel satt tysta. Hinah hade inget att säga. Man kunde inte direkt tvinga någon att berätta om sig själv. Efter en stund suckade Liz och slängde tillbaka boken på bordet.
"Ta det lugnt med den där", sa Mel lite smått irriterad - antagligen över Liz beteende. "Den är gammal och ömtålig."
"Jag har skickat upp Will och Jeremy till sovsalarna. De ska försöka prata med Trey", sa Liz plötsligt som om hon inte ens hört vad Mel sa.
Hinah rynkade lite på näsan.
"Vad ska de prata med honom om då?" frågade hon lite skeptiskt. Liz ryckte bara på axlarna.
"Det spelar väl ingen roll", sa hon kort och hennes dåliga humör verkade smitta av sig. Hinah kände hur hennes tålamod led mot sitt slut.
"Vad är då grejen med det hela?" gav hon ifrån sig och höjde på ena ögonbrynet.
Liz suckade igen, den här gången lite mer uppgivet - som om hon insett hur dumt hon betedde sig.
"Jag vill bara inte att han ska vara så... undvikande. Jag menar; det är som om han vill vara ensam."
Det blev tyst en kort stund och Hinah bet sig löst i läppen. Hon ville förklara för Liz att alla har olika personligheter och alla har rätt till sina egna åsikter, men detta var så uppenbart och hon visste att Liz redan visste om det. Det skulle vara som att prata med ett oförstående barn.
"Då kanske du borde lämna honom ifred?"gav Mel som förslag. Det märktes att hon försökte lätta på stämningen lite.
Liz ryckte på axlarna igen utan att möta sin väns blick, bara tittade rakt fram in i brasan.
"Ja, han kanske bara är lite blyg", försökte Hinah. Hon ville få slut på konversationen, men visste att det skulle vara omöjligt såvida man inte fick Liz på andra tankar.
"Nej, han är inte blyg", konstaterade Liz självsäkert. "Han gillar bara inte att någon försöker bli vän med honom. Han är helt enkelt otacksam!"
"Nu är du väl lite väl hård?" snäste Mel fram. "Han kanske inte känner att han passar in här ännu. Han är ju trots allt från Durmstrang."
"Det är ingen ursäkt", muttrade Liz och lutade sig bakåt mot ryggstödet på soffan.
"Jag tror att Mel har rätt", sa Hinah med en stämma hon hoppats skulle lätta upp stämningen lite mer - få den att övergå till en lugn och rofylld istället för irriterad och spänd. "Det tar nog en tid att komma in i det här. Han vill säkert bli lämnad ensam till en början."
"Om några dagar kan du säkert prata med honom som vilken annan kille som helst." fortsatte Mel snabbt, med en ny retsam röst - som hon alltid fick då hon på ett eller annat sätt påminde Liz om hennes ständiga tjat om killar. Denna verkade ha en viss inverkan på flickan.
"Vi får hoppas det", suckade hon och försökte sig på ett ursäktande leende. "Ska vi gå upp och lägga oss? Annars somnar jag i soffan."

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

bra! skriv meraa -.^