En mugglar-älskande Slytherinares dagbok [SV]

Tack för alla snälla kommentarer! Gillade den om duschen... Aja, här kommer kapitel 9!



Kap. 9. - Direkt fortsättning -

- William! Flämtade Samantha förvånat.
-Hej! Sa William glatt.
- Var det du som skickade ugglan? Frågade Samantha och höjde på ögonbrynen.
- Öh... Jaa... Sa William och rodnade medans han kliade sig på nacken.
- Okej... Var det något speciellt du ville? Frågade Samantha efter en pinsam tystnad. William blev röd som en tomat och svarade
- Öh... Jo... Det är lite svårt att förklara, men... Jo, alltså, jag liksom... Är... Lite... Kär i dig. De sista tre orden mumlade han. Samantha frös till. Hon kände att hon rodnade, och hon började nu bli otroligt varm innombords. Hon hade stor lust att bara springa därifrån så långt bort hon kunde, men det gjorde hon inte.
- Jaha. Viskade Samantha för hon var nog alldeles för chockad för att prata högt. Hon fattade inte att William var kär i just henne. Efter två dagar. Allt kändes bara konstigt. Och hon visste ju att Tess gillade honom. Hon tittade in i Williams blåa ögon. Hon sa lite tyst
- Jag måste nog gå nu. Hon vinkade lite stelt, och började snabbt gå därifrån. Hon ville glömma allt. Börja om, utan William, John och Tess. Men det kunde hon ju inte. Nu kunde hon inte hålla sig, hon brast i gråt. Hon grät tyst, men mycket. Hon började springa. Hon sprang, men hon visste inte vart. Hon såg plötsligt en toalett dörr, som hon slängde upp och gick in i toan. Det var klart inte en särskilt populär toa, den var helt tom och så sprutade det svagt från vattenkranen. Plötsligt hörde Samantha ett snyftande från ett av båsen. Samantha blev rädd och upphörde att tänka på vad som hade hänt, men tårarna strömmade fortfarande ner för kinderna.
- Är det någon där? Ropade Samantha. Hennes röst ekade över toan. Plötsligt flög en genomskinlig figur ut ur ett av båsen.
- Såklart det är! Men du bryr dej ju ändå inte. Fräste figuren och snyftade ännu mer. Samantha kände sig nu mer rädd än ledsen.
- Men vem är du? Är du ett spöke? Frågade Samantha chockat.
- Vad skulle jag annars vara!? Sa figuren argt.
- Jag heter Myrtle. Men i denna hemska skola kallas jag för Missnöjda Myrtle för att jag gråter så mycket. Och ingen vill komma till denna toalett just för att jag är här! Snyftade spöket.
- Jaha... Sa Samantha tyst, och hon ville helst gå därifrån. Hon började sakta gå mot dörren innan Myrtle skrek
- Lämnar du mig nu också?! Hemska människa! Hon började tjuta ännu mer, men Samantha brydde sig inte om det. Hon gick därifrån. Hon gick och gick med bestämda steg ner mot Slytherins uppehållsrum. Men hon blev stoppad vid ingången av Tess.
- Var har du varit? Sa hon upprört.
- Jag, Stephanie och Hanna har letat som galningar efter dig!




Bra/Dåligt?

bra meera:]

braa! mer när du har tid

meeeeeeer så bra ♥♥♥♥♥

MEEEEEEEEEER MEEEEEEEEEEER MEEEEEEEEEEEER!!!!

olala drama ♥!

Ooo Superb!

hahaha!

Ny läsare. Toppenbra! Mer. *Bevakar*

mera lisa!