Malfoy, Lovegood och Den Gyllene Trion [SV]

XD mer!!

Mer,längtar:-D

Mer!

jätte bra,, meeeer!

No Jätte hätte bäst MER!!!1

Draco

'Jag kan inte fatta det. Kan. Inte. Fatta. Det.'
Var det enda jag tänkte när McGonagall visade oss vårt nya rum.
En säng. Hmpf.
"Hoppas det går bra. Godnatt Mr Potter, mr Malfoy." sa hon och försvann sedan.
Dörren till rummet låg gömt bakom en stor staty, så den syns inte, för dem som inte pekar på den med sin trollstav och säger: Mobiliarbus .
"Så... vad ska vi göra nu då?" frågade Potter.
"Jag tänker sova." svarade jag och gäspade, påväg till sängen.
"Inte jag." sa Potter och drog tillbaka mig.
"Sluta" fräste jag. "Jag vill sova!" Jag drog så mycket jag kunde, men lyckades inte.
När han plötsligt slutade kämpa emot, ramlade båda ihop på sängen.
"Tack." sa jag torrt.
"Lika bra att vänja sig." svarade han.
"Och inte kunde man få två täcken." , tänkte jag högt. Potter flinade.
"Säkert du som vill ha det såhär." Han slog till mig med min egen arm. Jag slog tillbaka och kröp in under täcket.
"Fast... vi måste försöka vara vänner." mumlade jag till honom. "För Lunas skull."
"Gillar du henne?" frågade han hånfullt.
"Nej!" snäste jag. "Men... du gillar henne va?"
"Ja, som vän." svarade han.
"Då måste vi försöka, för hon försöker få oss att bli vänner."
Potter skrattade. "Efter flera år av hat."
Jag sa inget.
"Varför blev du så tyst, Malfoy?" frågade han retsamt.
"Kalla mig inte det, snälla." svarade jag. Harry vände på sig, så att han låg med ansiktet mot mitt. Jag var nära på att ramla ur sängen, men Potter fångade mig.
"Till slut måste vi ligga på varandra för att få plats." sa jag.
"Men ärligt talat. Varför vill du inte bli kallad Malfoy?" frågade han.
Jag blundade, tog ett djupt andetag och bestämde mig för att säga sanningen efter alla dessa år.
"Jag har aldrig hatat dig, Harry. Jag har varit avundsjuk på dig." sa jag och öppnade ögonen, och såg in i hans gröna.
"Avundsjuk på mig?" frågade han förvånat. Jag nickade sakta.
"Jag har aldrig velat vara en Malfoy." sa jag, och kände något rinna nerför min kind.
"Men... varför avundsjuk på mig?" frågade han.
"Men för guds skull Harry! Du har allt. Vänner som skulle ge livet för dig. Folk som bryr sig om dig. Du har aldrig blivit tvungen att bli en Dödsätare. Du har mod. Du... du kan ge ditt liv för dina vänner." sa jag. "Du vet inte hur det var att bo med mina föräldrar, att ens ha dem som föräldrar. En högt rankad Dödsätare som far."
"Du.. du var tvungen att bli Dödsätare, annars skulle du dö." konstaterade Harry. Hans ögon var sorgsna. "Det du gjorde mot mig... det var för att du var avundsjuk, och inte kunde göra något annat."
Hans ögon tårades.
"Förlåt" sa jag.
"Förlåt." svarade han.

Meera!

MERA!!!
den är bäst!!!

aaaah mera!
Jag sitter och håller andan hela tiden! den är såå bra!

super ! meer