Maffia blood PRS Vidomina & Medi

"Du svarade inte på min fråga. Vad menar du med snäll? Jag tycker inte de varit speciellt snälla i fråga." Sa hon och började peta i maten. Genast hade hon tappat sin matlust och hon såg surt på honom.
"Kan vi komma till saken så jag kan få komma hem?"
Hon såg kvinnan och stanande upp. Nu när hon såg på de båda kunde hon känna igen dragen hos sig själv. Kvinnans skönhet hade hon fått men vissa av mannens drag satt i henne med.

"Roman vi pratar ikväll. Du och jag." Kvinnan hade bitit ihop innan hon satte sig.
"Så.. vad är ditt namn vännen?" Hon hade en varm och vnlig röst nu när hon tilltalade Flora.

Roman viftade med handen åt Floras håll. Den frågan var inte relevant.
"Okej, okej, saken.." Han såg upp på Flora.
"Jag tagit hit dig för att jag helt enkelt tänker göra dig till en del av familjen igen." Han pausade en sekund. "När det är dags ska du få veta mer om din familj och vad vi gör. Jag tror du kommer ha stor nytta av oss och vi av dig. Du är här för att jag behöver din hjälp. Och du kommer att hjälpa till, det vet jag." Han sträckte sig efter vinglaset och smakade på drycken. "Vad gäller din.. situation.. så ska vi se till att du har det så bra som möjligt.", sa han och syftade på hennes protes.

Hon lyssnade och färgen i hennes ansikte försvann. Allt började snurra och hon skakade på huvudet.
"Om.... om jag inte vill då?" Frågade hon och tog tag i bordet för att inte svimma.
"Min hjälp vad är det du pratar om? Du övergav mig som bebis för vadå? Du kan inte komma flera år senare och ta mig tillbaka. " Hon var nu fruktansvärt blek och slutade hon prata kändes det som hon skulle svimma.

"Tyvärr är det inte ditt val, Flora.", sa Roman och vände sig sedan till maten på hans tallrik. Spetsade en bit kött med gaffeln och förde den till munnen för att smaka på den. Han tuggade och svalde.
"Jag kan göra mycket. Och det kan du med." Han sträckte sig efter glaset för att skölja ner tuggan.
"Har du hittat ditt syfte i livet? Jag tycker du ska ta till vara på den chans du har fått nu. Hos mig, och hos oss, finns många möjligheter."

Blicken blev suddig och tårar började rinna ner för hennes kinder.
"Du kan inte bestämma över mig. Jag tänker inte hjälpa dig.." Hon såg på honom och sedan nickade.
"Ja det har jag. Jag vill skapa proteser till människor. Jag vill att alla ska kunna få kunna leva som alla andra." Hon hade tappat matlusten och sköt undan tallriken och såg på honom.


Vincent såg oroad ut och såg mot sedan mot Logan.
"Vad ska vi göra?"

Roman åt glatt på av maten han hade kvar på tallriken. Verkade inte särskilt påverkad av samtalsämnet eller Floras reaktion.
"Det var fint av dig.", sa han utan att titta åt hennes håll.

"Vaddå göra? Det är väl upp till Roman? Eller hade du någon annan idé?" Logan såg från Roman till Vincent.

Roman tog till orda igen. "Här, Flora, är min hustru -Ilise. Hälsa på varandra, vet jag."

"Jag SKA göra det. Du har kidnappat mig och jag tänker ta mig härifrån. Jag tänker inte..." Hon såg på Ilise som log bara trött.

"Förlåt för min makes... Hastade handlingar. Men ät du ser ut att vara hungrig. Jag ska be dem göra ett rum åt dig. Det är sent." Hon log och såg på henne.
"Du har din fars temprament. Du liknar... oss båda."

Roman log lustigt och torkade sig sedan om munnen med servetten efter han hade ätit klart.
Verkade inte särskilt oroad över Floras ord. Kunde kanske bero på att han inte trodde henne. Hon skulle inte lyckas om hon försökte. I huset fanns alla där att hindra henne.

Hon såg arg ut och hon reste sig.
"Du sitter där och bara ler?" Hon kände snart en hand på sin axel och hon kände hur trött och utmattad hon egentligen var.

"Sätt dig igen." Vincent höll hennes axel och suckade.
"Det blir inget bättre än att du brusar upp dig. Ät nu."

"Vad vill du att jag ska säga?" Roman tittade mot Flora och gav sedan tecken till serveringspersonalen att servera kaffe åt honom.