Family[PRIVAT Emma07 & Zora]

Lzzy såg på honom snabbt när han rykte till av hennes beröring. Hon hade känt hur spänd han vart och hon hatade se hnom så här, gjorde bara ont i hela henne. Hon lyssnade på varje ord han sa noggrant och nickar tyst. " Det löser sig okej, dem fixar detta tro mig." Sa Lizzy mjukt och gav Scott ett mjukt leende men hon hoppades hennes ord vart sanna för hon skulle ALDRIG låta Scott gå oc hgifta sig i sorg.

När frågan om hon kunde ringa George nickar hon snällt. "Det fixar jag, jobbar i entren idag så ringer där ifrån." Lovade Lizzy lugnt och såg på honom och såg Alicia smita in i rummet där de höll på med James. Lizzy förstod fort att alicia hade fått tilldelat honom. "Gå och sätt dig lite, du kan inte stå som en vakt här hela förmiddagen." Sa hon lugnt och pekar på stolen en bit bort. Hon ville bara se till han satt så hon kunde gå och ringa sen fixa kanske Scott något att dricka, hon ville se till han mådde bra.

Det var fascinerande hur mycket känslorna påverkade en. Han såg så otroligt mycket i jobbet och det arbetet hade lärt en att hålla det samman väldigt väl, men så fort en anhörig kom in i bilden tappade man den träningen helt och hållet. Nej, det kanske var lite väl snävt - fall med barn påverkade en betydligt mer än de flesta andra också.
"Tack." Han följde efter Lizzy bort för att slå sig ner, riktade tacket emot alltet. Hjälpen med att ringa, men kanske först och främst att hon förstod att han behövde stöttningen ifrån henne också. Om det var någon han ville ha i närheten nu, så var det hon och ingen annan. Han gav sig på ett vänligt leende emot henne, ett som dock resulterade i svagt uppåtriktade mungipor men ingenting som nådde ögonen. Han höll sig visserligen lugn, men för att vara honom var det ingen stor bedrift - det var otroligt sällsynt att han tappade lugnet. Men han uppskattade självaste gesten med att hon var där, fanns hos honom och var ett sorts mentalt stöd för vad för besked som än skulle komma.

Det gick inte att beskriva lättnaden när en av sköterskorna äntligen, äntligen kom ut för att prata med dem och berättade att han hade klarat sig, att han var stabil åtminstone och att de inte såg någon anledning till att han inte skulle återhämta sig fullt ut. Oron under den stunden som gått var inget Scott skulle önska på någon - han var bara glad att det var över och att brodern bekräftat skulle bli bra igen. Han var nyfiken på vad som hänt, men valde att vänta ut honom och låta brodern berätta själv istället. Han trodde inte att han faktiskt hade medvetet tagit en överdos, inte så snart innan bröllopet med tanke på att han verkligen tyckts ha sett fram emot det.

Allt hade mest gått på rutin för Lizzy, ringa och berätta.. Hon har ringt många samtal i sin karriär och nu gjorde hon det som anhörig med. Hon hade hela sitt pass kommit och gått för kolla till Scott och när hon hade slutat suttit hos honom och pillade på sin telefon. alicia hade såklart vait trevlig nog att köpt dit liiite fika under tiden med. Lizzy ville inte hem utan Scott dessutom, hon kom inte hem för hon hade flörtat med sit skjuts i morse då hennes bil inte startade alls.. Hennes pappa höll på kika på den.

När de väl hade fått allt lättande nyheter hade det lättat för Lizzy. Hon hade direkt fått med sig Scott hem nästna för hon ville bara han skulle få komma hem och vila lite. Hon hade dessutom bestämt sig berätta om barnet.. Hon ville inte låta han gå ledsen mer så ohn ville se han le och kunna tänka på annat.
När han väl hade satt sig och de hade kommit till ro hade hon bara hittat på en ursäkt om hon bara skulle ta dricka. Hon hade hört tassarna efter sig av hans hund Loke med. Hon hade tyst tagit lite dricka och sen dragit fram lådan hon hade och kollade på Loke tyst innan hon klappade hon hunden. " Du ska få ett uppdrag." mumlade hon snällt och satt på halsduken där det stor *Jag ska få en egen människa*. Hon hade tyst givit hunden lådan så den bar den i snöret. "Lämna till soctt" Sa hon snällt och log för gott skull yssnade huden så hon gick tyst efter. "Hade tänkt vänta till bröllopet men du behöver uppmuntran." Sa hon ärligt och nickar mot Loke som nu ko intravande med lådan.. I lådan låg bilderna hon hade bet Luke hjälpa henne med och ett ultraljudsbild längst ner där det stor *SEr fram emot kunna skryta på dagis om min pappa är polis* Hon log till. " får bara köpa dig ny gåva men du får ta din leverans." SA hon snällt och satt sig i sin härna och lät Loke komma själv till Scott med lådan och lät dem sköta sitt.

Trots att Scott var otroligt lättad då de kommit hem med att allt mot förmodan hade gått så otroligt bra, så kände han sig nästan matt. Inte egentligen fysiskt trött men mer emotionellt sådan efter att ha gått och oroat sig i timmar, och det var väldigt skönt att äntligen få komma hem och slappna av igen. Han hade precis satt igång tv:n då Lizzy kom tillbaka in i sällskap av Loke, och han anade fort att något var på gång. Denna gång var det dock inget lika negativt som tidigare, det förstod han redan nu av hennes hela uttryck. Han kunde inte sätta fingret på exakt vad det var med henne, men kanske nån sorts förväntan. Det ihop med att hon egentligen tänkt ge han detta på bröllopet övertygade honom om positiviteten.
"Vad har ni nu hittat på?" frågade han med ett litet leende och svagt höjda ögonbryn, några som dock snarare rynkades av Lokes utseende. Först klickade det inte för fem öre vad hans halsduk kunde betyda, hade inte en enda tanke på att de kanske hade något med en ny familjemedlem att göra.
Det var först efter att han räckt sig efter lådan, öppnat den och sett bilderna som polletten trillade ner.
"Nää.." Utbrast han genuint först, såg häpet och kvickt upp på henne och sen tillbaka ner på bilderna.
"Är du gravid?" Nu letade sig ett rejält leende fram på läpparna också ihop med förvåningen, ett uppriktigt och varmt sådant.

Lizzy hade bara granskat honom roat, han hade inte verkar förstått på hundens halsduk men hon brukade ibland jävlas med trycka på hans hund saker som han inte gillade. Så Lizzy förstod varför han inte direkt la märket till det. Hon granskar Scott lite när han tog lådan och öppnade den. Hon hade sett han hade fått tänka lite och leende på läppara fick henne bara att le lite grann mot honom. Det kändes skönt se ett äkta leende på honom och nickar mjukts. " Ja, behövde ju en mini dig så det blev väl en mini oss." Sa hon mjukt till honom och log mot honom. "dessutom att Luke har varit tyst förvånar mig för han frå credden för bildernas bakgrunder." Sa hon mjukt och log lite och tog förskigt av Lokeds scarf och la den hos Scotts låda lugnt och log lite. " Hde tänkt berätta på bröllopet men du behövde annat att tänka på." Sa hon och log, glädjen över allt men hon vartmed osäker på allt menar detta vat nytt veta hon ska ha en egen och dessutom visste man aldrig vad som kunde ske." Så nu förstår du varför jag lämnade rummet igår för du tog fram sylten." SA hon roat.

Scotts huvud bara snurrade av tankar, men till skillnad ifrån tidigare på dagen så var de bara positiva och glädjefyllda. De skulle ha ett barn, hela tanken kändes så främmande. Visst hade de alltid gått fort fram och bröllopet hade dem ju inte heller direkt väntat länge med, och det var verkligen välkommet med ett litet kärleksbarn redan nu. Det kom bara som en chock när de inte var riktigt planerat, trots att de pratat om det. Han visste ju att det var välkommet ifrån bådas håll. Han släppte fram ett skratt.
"Jag är imponerad över er båda." Log han stort, ärligt talat nästan mest över att Luke kunnat hålla det hemligt då han inte var den bästa med hemligheter i normala fall. Han reste sig upp för att dra in henne i en stor kram, som avslutades i en kyss. Visste att han var lite rörig i sitt sätt just nu men glädjen och förvåningen gjorde sitt.
"Vi ska ha en unge." Utbrast han igen, återigen med ett stort leende på läpparna. Kom dock av sig lite grand av ett tutande utanför huset, slängde en blick ut igenom fönstret bara för att påminnas om den leverans han väntade idag.
"Jag tror vi får åka bort till farsan." han hade för en stund helt glömt av att hästen skulle komma idag.

Lizzy log svagt till mot Scott och skakar på huvudet över hans ord med om henne och Loke. " alltså vi e inte så dåliga på det." Envisades hon direkt och besvarade kyssen mjukt. Hon vart glad över han blev så glad över det, tankne på detta vart inte i deras plan men även noggranna personer kan ibland misslyckas med visa saker. Hon såg bara olycka som en bra sak. Hon kände sig bara glad över de kunde ha en liten snart och bara ta det lugnt lite. Hon hade med hört bilens tutande och såg direkt konstigt på honom... " VAd har du asat hit nu..." Sa hon direkt och slog till honom i magen på skoj innan hon fick väl följa med honom för se vad han nu har gjort. Hon hade redna hört det blev rörelse i hagarna för hon hade ju sina ute än då hon alltid tog in dem strax innan hon la sig.

Scott skrattade lätt åt hennes ord.
"Okej då, Luke är dålig på det då." Normalt sett åtminstone så var han den som skvallrade mest på stationen. Oavsett så spelade det ingen roll, hela chocken över att han ens skulle bli pappa låg kvar och skulle göra det en god stund framöver.
"Något du inte lär gilla med ett barn på gång..." han log nästan lite urskuldande mot henne, innan han fick en lite mer förfärad blick.
"Får vi berätta än?" frågade han, visste att fadern skulle märka något på honom men i värsta fall fick han väl ljuga ihop något om hon ville vänta. Han drog på sig jackan och skorna i väntan på hennes svar, tog henne i handen när de gick ut och ner emot självaste gården dit pappan hade kört med transporten bakpå och höll på att backa till till en av hagarna.

Lizzy hade redna förstått hon inte kommer gilla detta för hon misstänkte redan vad han har gjort. Hon skakar på huvudet bara. " Du får bara stå för vad du har valt." Envisades hon nu och tog tyst på sina skor och senare sin jacka lugnt och såg på honom och nickar tyst till. "såklart du får berätta. Din morsa har redan gjort hmm ljud mot mig i 2 dagar." Sa hon roat och hade tyst flättat in sina fingrar med hans och gick tyst med honom nu. Hon gillade inte ljuden från transporten dirket så hon misstänkte skarpt vad som väntade. Hon hade redan sett hur hennes hästar han märkt av det, okej hennes äldsta bara mumsade på sitt hö medan dem andra två hade blivit två raketer i hagen av allt oväsen. "Scott seriöst vad har du nu valt." Sa hon envis och såg på honom snabbt och visste detta kommer inte vara något svar hon gillar alls. Speciellt nu när hon inte heller helt vart glad i att behöva kanaske hantera saker nu när det vart mycket stress över henne

Scott hade vetat redan när han tackat ja till det här att Lizzy inte skulle gilla det. Men det var något med den där hästen som han inte ville släppa och fick honom att vilja ta upp sitt gamla intresse igen.
"Kan jag gott tänka mig." kommenterade han med ett skratt medan de fortsatte ner, blev lite mer skamsen i blicken.
"Du vet den där misskötte hästen jag pratade om häromdan? Han blev för aggressiv för det där räddningshemmet han hamnade på så dem skulle ta bort honom." Han skämdes kanske bara lite över det.
Väl där nere hade fadern gått ur bilen så länge och bak emot transporten, där hästen i inte direkt höll sig lugn.
"Du vill vi släpper han rätt ut eller? Ingen idé att låta han stå där nåt i onödan." Frågade fadern innan han ens tittat på dem ordentligt, såg dit och hajade till. Dock inte av Scotts nickande.
"Och vad är det med dig då, har du sett ett spöke eller nåt?" frågade han misstänkt.