PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]

”Då drar vi då”, sa My och gick genom dörren. De fortsatte bort mot lägrets ingång/utgång. Hon slängde en blick tillbaka på allt, om de hade ordentlig otur var detta sista gången hon såg lägret, men så skulle man ju inte tänka.

När de kom ut ur lägret hade klockan nyss slagit midnatt. Luften var sval på Long Island, särskilt för att vara Juli.
"Vi borde ta oss till New York City," sade Lana. "Det tar cirka två timmar härifrån om man kör." Hon antog att New York var en bra startpunkt, eftersom att staden var så stor och en mittpunkt för alla Gudomliga saker. "Men vi har ingen bil," fortsatte hon

"Och jag tror inte vi borde försöka hitta en att stjäla, eller?", frågade My.
"och det går inga bussar eller?", fortsatte hon. Den varma Juli värmen hade snabbt bytts ut mot en isande kyla. Vinden vinande bland träden och nattens ljud hördes tydligt.

"nej, jag tror inte det går några bussar. Kanske ifrån Montauks center, men det är väldigt litet. Antagligen går det någon buss men frågan är hur ofta den går. Vi kan inte direkt slösa tid." svarade Lana och lade en vågig hårslinga bakom örat. Hon hade slut på idéér. Hon drog den gula koftan hon hade på sig tätare runtom sig för att skydda sig från den isande nattvinden.

Plötsligt fick My en liten ide.
"Vänta lite.. jag kan ju skuggresa, och har varit mycket i New York, och har lyckats ta med mig folk förut.. Vi skulle ju kunna testa", sa hon.
"Vi måste alltså om du inte vill. Vi får väl bara leta efter en buss annars", fortsatte hon.

"Skuggresa?" frågade Lana nervöst. Hon var inte superförjust i saker som involverade mörker, hon förstod sig inte på det. Men det verkade vara det bästa alternativet.
"Ja, okej," nickade hon och försökte samla ihop lite mod. "Det låter som en bra idé"

"Okej, då kör vi", sa My. Hon ansåg inte att det var riktigt rätt läge att säga att hon inte skuggrest sen förra sommaren, men liksom, vad kan gå fel. Hon tog försiktigt Lanas hand och hoppade in i skuggorna under träden.
Sekunden senare tumlade de rakt ut på en trafikerad gata i New York.

Lana skrek till och hoppade undan från en bil som kom körandes mot dem i hög fart. Hon backade snabbt. New York-natten var i full gång, fulla och höga människor gick runt och pratade och skrattade. Neonskyltar lyste upp gatorna.
"Wow!" utbrast Lana förundrat. Hon tittade på My och log stort. "Det där var ashäftigt!"

En kraftig yrsel, huvudvärk och trötthet drabbade My. Typiskt för skuggresor. De starka färgerna stack i ögonen och hon fick hoppa undan för ett antal bilar.
My drog lätt på munnen åt Lanas förundran.
"Haha, jobbigt var det också", sa hon och ställde sig på gångvägen.

Lanas leende bleknade. Hon rotade fram en bit ambroisa i väskan och gav det till My. Sedan tog hon fram en flaska vatten ur väskan och räckte fram.