Daphne & SagaG prs

Hon stod tyst några sekunder. Hon hade aldrig träffat sin pappa, och hennes mamma hade dött i en olycka när hon var åtta.
- Jag... Men.. Det kan inte stämma. Det finns inga gudar!

- det fins det visst, sa han.

- jaha, så jag har alltså en gudomlig föräldrer, fnös hon. Han kunde ju omöjligen tala sanning, det här måste vara ett skämt.
- Som om! Vem skulle det vara menar du? fortsatte hon och skrattade lite

- jag vet inte, sa han.

- är det.. är det vanligt med halvgudar? frågade hon.
- Alltså, finns det många som oss?

- nja vi är ju en del men inte hjälte många heller, sa han.

- okej. sade hon och blev tyst. hon visste helt enkelt inte vad hon skulle säga. det här kändes som ett stort skämt, men hon var säker på vad hon precis hade sett.

- frågan är nu om jag ska åka till backa till lägret med dig eller om du får följa med på uppdraget, sa han för sig själv fundersamt.

- Uppdrag? Vad är det för uppdrag? Jag kanske kan hjälpa till! utbrast hon.
- Vänta.. vad menar du med läger? tillade hon

- det är ett sommar läger för halvgudar, sa han.

( vad tycker du uppdraget ska gå ut på)