In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon hade fått på sig klänningen, ett par höga strumpor och ett par lättare skor. Nu satt hon vid spegeln och fick håret borstat av pigan som hjälpte henne.
"Din arm ser inte alls fin ut." Pigan pekade på blåmärket och Alice nickade bara svagt.
"Ja den rödhåriga grep i min arm. Jag..." Hon svalde men sa inget mer.
Hon var klar och kom in i matsalen med hjälp av pigan och hon såg sig om efter Rion.
"Sir Leo kan ni hälsa till herrn att man inte skadar unga flickor?" Hon pekade på Alice.
Hon hade satts sig ner och såg på maten. Hon var inte lika hungrig denna gång utan såg på maten. Hur kunde de äta så mycket?

"Hm.", svarade Leo pigan, istället för att svara med ord. Han tog upp glaset som blivit upphällt åt honom och smakade av drycken. När han satt ner glaset såg han på Alice som satt mitt emot honom vid bordet. Han öppnade munnen för att säga något, men Rion kom in i rummet. Leo lade märke till att han hade bytt om, var klädd i vit skjorta, ett nytt par byxor såg det ut som med skor som glänste, så rena..! Leo ögnade Rion och stängde munnen. "Ah! Godkväll. Eller, god middag!". Han skrattade lite åt sitt dåliga skämt och satte sig ner på kortsidan igen. Rion började genast plocka av maten och satte ner det på sin tallrik. "Den där klänningen passar dig.", sa Rion till Alice utan att slita blicken från maten. "Leo, jag såg dig inte senare, var tog du vägen?". Rion tittade förvånat upp. "Jag.. jag satt kvar vid elden ett tag, sedan läste jag.", sa han och Rion nickade och log sedan forcerat åt honom. "Jag förstår.". Han stannade upp och såg mot de båda. "Seså, ta av maten. Det finns till alla."

Försiktigt såg hon på Rion och svalde.nickade sakta. Hon tog av maten och började att äta och lät blicken vila på Rion.
Så han sov om dagarna? Hon nickade och lade huvudet på sned.
"Så jag har..." Hon tystade sig själv och lutade sig tillbaka. Hon skulle ju inte prata med dem. hennes blick föll ner och hon svor tyst.
"Varför har ni inte bitit mig än?" mumlade hon tyst.
"Ni är vampyrer det vet jag för ni skulle aldrig ha burit mig så som jag såg ut."

Rion var just till att föra en spetsad matbit mot munnen då han stannade upp i en rörelse. Han hade hört kvinnans ord och sänkte handen med gaffeln så att den vilade mot tallrikskanten. "Tja..", började han. "..Du har till en början inte sagt vad du heter, jag gillar inte att smaka på okänd mat.", sa han och försökte låta skämtsam igen. Leo drog då lite på läpparna, lite roligt var det ju. Rion drog efter andan igen. "Dessutom vet jag inte så mycket om dig. Det gör mig osäker. Jag vet inte vad det är. Kan du inte berätta lite om dig?". Han tog matbiten i munnen och tuggade sedan innan han svalde. Leo kollade nyfiket, sneglade, åt kvinnans håll. Nog var han nyfiken på henne alltid. Hon hade en dragningskraft som han inte upplevt tidigare.

Hon stoppade en köttbit i munnen och den var så smakrik. Hur hade de mage att försöka locka henne med mat? Hon åt vidare och såg sedan på dem båda.
"Om det är det som håller er borta så säger jag inget om mig. Det är ju det bästa inte sant?" Hon tog sitt glas och drack av vinet som hon fått och lade huvudet på sned.
Hon åt sedan under tystnad och hörde elden spraka i eldstaden.

"Åh, du har helt rätt.", sa Rion. Han höjde sitt glas åt henne. "Touché!". Sedan smakade han av drycken och satte ner det. Han verkade inte orolig, tyckte Leo. Han tänkte på Rions humör, och vågade knappt tänka vad som kunde hända ifall han blev arg eller ilskan tog över. Leo bad en tyst bön om att det inte skulle hända. Det skulle kunna innebära slutet för kvinnan. Leo själv hade känt en törst efter henne, men inte givit in. Det var inte hans rätt, tyckte han, som fortfarande hade svårt med omställningen att vara vampyr.
"Nå, du främmande kvinna..", började Rion igen efter att han smakat av maten igen. "..Har du inget att berätta för oss? Om inte, så har jag en plan att berätta för dig och du får en ledtråd redan nu- den slutar inte bra."

Hon åt av maten och såg på dem och svalde hårt. Satte maten i halsen och hostade till och sträckte sig efter glaset och drack tils det var slut.
"Hur menar du? Om jag berättar typ något om mig blir du nöjd är det så du menar?" Hon såg oroad ut och kände dunkandet från foten.
"Min fot gör ont. Så nu sa jag en sak." Hon lade armarna i kors och såg trotsigt på honom.

Rion skrattade. Tydligen verkade han road av kvinnan. "Okej. Du får som du vill alltså.". Han ställde sig upp så att stolen bakom honom sköts ifrån. Leo kom på fötter han med, han var orolig för vad Rion tänkte göra. Han hade faktiskt inte en aning. Rion gick längst bordkanten fram till Alices stol. Han stannade och höjde sedan handen. Leo trodde att han skulle erbjuda henne hans hand för att hjälpa henne på fötter, men plötsligt hade han greppat tag om hennes hår och slitit henne upp från stolen. "Rion, vad gör du?!" Leo kastade sig åt hans håll, men Rion var för stark, han knuffade undan Leo.
"Så du vägrar att samarbeta?", väste Rion och hans spetsiga tänder syntes nu. Hans blick verkade mörk. Han läskig att se på. "Jag ska få dig att samarbeta.", väste Rion och drog henne från rummet till salongen. Där slängde han henne ner på golvet. "Jag vet inte vem du är, men du lurar mig inte. Någonting är det, jag känner det, jag VET det. Berätta!". Han höjde rösten. Rion cirkulerade runt henne som ett rovdjur runt sitt bete.

Hon såg på honom och tog en tugga igen men tappade gaffeln när hon drogs upp i håret och hon skrek. Hon försökte få bort hans händer och tårar rann ner längst hennes kinder.
Hon släpades till salongen och föll ner på knä.
"Alice! Mitt namn är Alice och jag vet inte varför men det är mitt blod." Hon såg upp på honom och svalde, hjärtat bultade hårt och hon följde hans steg.
"Jag vet inget mer." Hon lade handen mot sin strupe och darrade medan hon drog ihop sig.
"S...." Hon kunde inte få ur något och blinkade bort tårarna och sänkte blicken.

"Alice, huh?", sa han och stannade sedan upp. Han iakttog henne med en törstig blick och suktade läpparna.
Leo hade stapplat in i rummet. Knuffen från Rion och fallet mot väggen hade skadat honom. Det gjorde ont i överkroppen. Han tog sig för bröstet när han gick in i salongen. "Rion! Vänta.", sa Leo och kom ikapp Rion så att han ställde sig bredvid honom. Han kollade på Alice och gick fram till henne för att sjunka ner på golvet bredvid henne. "Hur gick det?", Leo lät orolig och greppade tag om hennes hand för att hjälpa henne upp. "Ditt blod säger du..", sa Rion och såg hypnotiserat åt hennes håll. Han tog ett steg närmare. Då upptäckte Leo hans tänder. "Vänta Rion, du vet att jag inte kan hålla mig heller om du börjar.", sa Leo, men Rion verkade inte lyssna. Han föll ner på golvet han med och började krypa åt hennes håll, beredd att attackera.