Ancient Greece [prs]

Adonis höjde bara på ett ögonbryn åt henne innan han roat skakade på huvudet och vände blicken mot horisonten. Hon var en väldigt vacker ung dam. Varje gång han såg på henne kändes det som om varenda tanke lämnade hans huvud med ens. Han var dock smart nog att inse när det var dags att backa och med tanke på hennes bristande intresse...
"Vad tänkte du göra i Aten då? Kriga?" Han hade redan bestämt sig angående den saken men han ville låtsas en stund till som om han fortfarande funderade.

"Jag vet inte, jag vill bara ha ett syfte." sade hon ärligt och kollade på honom. Han var otroligt vacker, det var en av anledningarna till att hon inte helt var fokuserad på vad han sa då han var distraherande men det var inget hon skulle erkänna högt.

Vad det var för syfte hon sökte i Aten intresserade honom mer än vad det borde göra. Det måste vara politikern i honom som alltid ville lägga näsan i andras ensaker.
"Vi reser tillbaka om två dagar vid gryningen."

"Så du låter mig följa med?" frågade hon chockat och spärrade lätt upp ögonen. Hon väntade inte på svar utan slog armarna om honom i en kram direkt. Hon hade inte alls förväntat sig att få som hon ville, men det gjorde henne otroligt lycklig att han inte ens argumenterat om saken.

Adonis ryckte på axlarna som svar. Högt skulle han inte erkänna att det var precis det han gjorde, han skulle mer vilja översläta det som att han såg mellan fingrarna. Tafatt besvarade han kramen och lät näsan nudda vid hennes hår för att andas in doften av henne.

"Tack." sade hon tyst och pussade lätt hans kind innan hon drog sig undan från honom. Hon kunde inte sluta le, det betydde mycket för henne. Hon hade inte varit fullständigt ärlig med varför hon ville lämna men hon trodde inte hon kunde. "Ingen får veta." sade hon sedan och kollade på honom, det var mest för hans skull.

"Ingen får veta," instämde han leendes. Ingen kunde åtminstone bevisa något, det skulle inte finnas något som pekade mot honom. "Du kan bo hos mig en tid. Om du inte har någon annanstans att vända dig till, vill säga," tillade han sedan och såg nästan lite förlägen ut.

"Nej, det kan jag inte göra. Jag vill inte tränga mig på, du är vänlig nog som går med på det här." sade hon och kollade på honom med stora ögon. Hon hade alltid hört att atenare var svaga, inte riktiga män och liknande men hans mod var olikt något hon mött innan. Hon avskydde hur dragen hon kände sig till honom.

"Var inte fånig. Jag vill inte se dig på gatan heller." Adonis tyckte inte att de behövde diskutera mer om saken. Hon kunde lika gärna bo under samma tak som han under en period, åtminstone fram tills hon ordnat upp vardagen för sig själv och skulle klara sig på egen hand. Han visste inte hurdant liv hon var van vid men han var säker på att Aten skulle överraska henne på många sätt.

Aurelia öppnade munnen för att säga emot men orkade inte riktigt utan nickade lite.
"Tack." sade hon och sträckte på sig för att ge han en snabb puss på kinden innan hon gick mot stranden, solen höll på att gå ner så de skulle behöva ta sig tillbaka till staden efter en liten stund.