a tale of two seekers [PRS Emma07 & boknörd_]

Cytherea blev ögonblickligen besviken över att Hamion drog sig undan, men hon bestämde sig för att ignorera den barnsliga känslan och tog möjligheten att betrakta honom. Det var ju nästan som om hon försökte etsa in hela hans existens i sitt undermedvetande.
"Det är svinbra!" svarade hon. "Åtminstone nu när jag är här i alla fall. Gud, jag tror att hela min familj försöker döda mig. De är helt sinnesjukt jobbiga." Hon himlade med ögonen, men lät leendet visa att hon, trots deras brist på mer utvecklade och komplexa hjärnceller, älskade dem. "Vart kan jag ställa Duchess?" frågade Cytherea sedan, nickade mot den halvsovande hästen. Det var återigen en fin dag med alldeles lagom mycket sol och vind, vilket betydde att hon inte behövde oroa sig för myggor, flugor eller ännu ondskefullare insekter.