Privat mellan Masato och Ginerva2003.

Eric filch som var ute efter henne såg henne och sa.
- Där är hon, ta henne.

De började springa för att kunna ta henne .

hon ser att att någr springer efteer henne så hon springer bort.
han vet inte var hon ska göma sig men till slut springer hon in i ett rum och låser dörren.

Männen såg på V och till slut så satte de in hans skiva och på varenda tv i landet både ut och inne så syntes han på bilden och han sa
- God afton London.
Först och främst vill jag be om ursäkt för avbrottet.
jag liksom många av er, uppskattar trösten i vardagsrutiner, trygghetskänslan, stillheten i upprepning.
I åminnelsen anda , varmed viktiga händelse i det förflutna som oftast förknippas med någons död eller slutet på nåt blodigt krig, firas med en trevlig helgdag, så tänkte jag att vi kunde hedra den bortglömda 5 November genom att ta lite tid i anspråk och ta en pratstund.
De finns förstås de som inte vill att vi pratar.
Just i detta nu skrigs order och beväpnade män är snart här.
Varför?
Därför att så länge batongen ersätter konversationen, kommer orden alltid att bibehålla sin kraft.
Med ord skapas innebörd och ett förkunnande om sanningen.
Och sanningen är att det är nånting förfärligt fel med det här landet.
Grymhet och orättvisa, intolerans och förtryck.
För fanns rätten att opponera sig och, att tänka och tala som man ville.
Nu har cansur och övervakning tvingat er till underkastelse.
Hur blev det så här?
Vem bär skulden?
Vissa är mer ansvariga än andra och de kommer att ställas till svars, men sanningen att säga, letar ni efter skyldiga, titta då i spegeln.
Jag vet varför ni gjorde det.
Ni var rädda.
Inte konstigt.
Krig, terror, sjukdomar.
Otaliga problem bidrog till att fördärva ert förstånd.
Rädslan tog överhanden och i paniken vände ni er till Adam Sutler, sedermera överkansler.
Han lovade ordning och Fred.
Allt han begärde i gengäld var ert tysta samtycke.
I natt bröts den tystnaden när jag tillintetgjorde Old Baily för att påminna detta and om vad det glömt.
För 400 år sedan ville en medborgare etsa fast den 5 November i vårt minne.
Han ville påminna om att ärlighet, rättvisa och frihet är mer än ord.
De är synsätt.
Om ni inget sett, om ni är ovetande om regeringens brott så föreslår jag att ni låter den 5 November passera obemärkt.
Men om ni ser detsamma som jag, om ni känner detsamma som jag, och eftersträvar detsamma som jag, så ber jag er att stå vid min sida om ett år utanför parlamentet.
Och tillsammans ska vi ge dem en femte November de aldrig någonsin ska glömma.

Hans meddelande avslutades och han tog tillbaka skivan och försvann ut från rummet men han la bombvästen på kontrollbordet, men det var ingen riktig bomd.
Den var bara för att skrämmas.

hon tittade på tven i rumet när hon hörde en röst hon kände igen på skärmen var V.
hon blev förvånad hur hade detta gåt till.
hon lysnade på det han sa.
när han var klar och tven gick tillbacka till dom vandliga sendningarna så började hon att tänka på hur hon skulle komma ut ur sin egen knipa.

V började gå ut och gick förbi rum ( varav ett som hon var i ) och till slut när han skulle trycka på hissknappen så var den en detektiv som hoppade fram bakom honom och sa.
- Halt, vänd dig om med händerna över huvudet.

V suckade och vände sig om med händerna över huvudet.
Han hade inte räcknat med detta.

hon gick fram till dörren för att låsa upp den för dom kanske var borta om hon hade tur.
när hon stack fram huvudet så hon v och en man som inte såg ut att gilla att v var där.

V såg någon sticka fram huvudet, men han såg inte riktigt vem det var.
Men han hopades att det var någon som kunde hjälpa honom ur knipan.

Hon visste inte vad hon kunde göra men hon ville hjälpa V.
Hon kände i sinna fickor och hittade en peppar sprej.
Hon gick ut ur rummet helt.

V såg nu att det var samma kvinna som han hade räddat.
Han kunde egentligen själv ta sig ur knipan men skulle han röra sig så skulle han skjuta.
Visserligen tålde han mer än normala människor men han ville inte riskera det.

Hon gick när närmare killen stod framför henne med ryggen mot henne han hörde hennes fotsteg och hon sprejade med peppar sprejen.