Privat Rollspel: Medi & Dionysus

"Du låter väldigt irriterande när du formulerar våra existens på det viset", sa Harrow då när hon frågade.
" Men ja, ja vi existerar. Men det är inget direkt vi håller öppet för andra", så han och kollade mot Willow.
Han gillade inte när människor talade på de vis, för det fick dem att låta dem barn, som de oftast var i jämförelse med magiker.
Efter ett tag hörde Harrow hur svaga regn droppar föll på fönstret vid butikens framsida.
Han hade en känsla att någon skulle komma smart då han suckade igen och tog upp en till kopp bära ifall.

"Nej men förlåt då." Hon lade armarna i kors och såg sur ut.
"Ska jag kalla er något annat då?" Hon såg Vex flinade och vände sig om.
"Okej jag känner att jag inte är välkommen länge." Hon såg på dem och tog av sig kristallen och lämnade butiken och såg inte över axeln.

Vex suckade.
"Vad gjorde du nu Harrow? Hon var bara nyfiken inget fel med det." Han såg på katten och satte ner den.
"Är du snäll och ser efter henne Felic?" Katten jamade och trippade efter och lämnade dem ensamna.

"Talar bära min sanning", insisterade Harrow.
Han hatade när folk talade till honom på det viset. Det påmindes om de dagar han var bara en lärling där alla såg ner på honom och gjorde näre av hans minimala kraft han hade under den tiden.

Då när han hade sagt det sista ordet blåste dörren upp en in kom en man med kort klippt svart hår, han var lång och gick långsamt till bordet. Bakom honom följdes han av en Hyppogryf.
"Godmorgon mina herrar", sa han i en mörk röst och leende. Han var klädd i lätta kläder, mer moderna och passande till nutiden, men det var inte en enda droppe regn på han.

" Ni med Grinier ", sa Harrow och puttade fram tekoppen fram på bordet.
Hyppogryfen bytte sin för för att kunna gå i affären och bytte sin form till en liten blåmes.

"Ja men hon är en människa Harrow!" Han suckade och vände sig om och nickade.
"Åh vill ni sitta?" Han reste sig och log smått och såg oroad ut.
"Du Harrow såg du räven som var här ute i går? Vet du vems den är?" Han såg oroad ut.

"Människa eller magiker spelare ingen roll", sa Harrow och kollade sedan tillbaka mot Vex.
Harrow var tyst och skakade på huvudet.
"Jag skickade Brimstone efter räven, men jag kunde identifiera den, jag tror det kan vara någon ur en annan klan", sa Harrow.

Grinier gav ett intresserar ljud.
" Skulle herrarna kunna informera detta verkar skoj ", sa han då och lurade sig fram mot bordet.

"Men jag." Vex slutade och drog handen genom de svarta håret och suckade.
"Felic är efter henne och jag tror han kan hålla henne säker." Han log och såg på Grinier.
"Åh vi pratar om en miss." Han log mjukt.

"Var det den unga människan som stormade ut?" Frågade Grinier och kollade på Harrow med sina orm liknande ögon.
Harrow bära nickade innan han kollade bort.
"Felic ska nog vara försiktig, för att Scintillam meam har talat att det kan vara oro inom den magiska världen nu det senaste", så Harrow lugnt.

"Oh? Så hon talar med dig direkt huh? Bishop", skämtade Grinier lite och drog sitt finger över bordet i en cirkel.
"Hon skickade bara en sändebud till mig om kvällens möte", skrattade Grinier ut.

Bishop var Harrows roll i klanen. En som stötre och heala resten av klanen. Men det talade inte på något av hans position till att vara nära Aaarti. De hade bara känt varandra länge nog till att vara bekväma med varandra.

"Felic är alltid försiktig. Han vet vad han gör." Vex såg på honom och lade huvudet på sned.
"Är hon en människa? Hon ser trots allt spöken." Han lade huvudet på sned och suckade.
"Jag kanske ska tala med henne. Inga men Harrow. Om hon är en gnutta magisk så är det bra. Om hon hamnar i fel händer så är det illa." Han såg på honom.
"Brimstone vill du följa med?"

Harrow suckade och reste sig upp. Han kollade sedan på Vex och suckade igen.
"Jag följer med dig", sa han då innan han gick tillbaka till sin lägenhet för att ta sin marin blåa schal och ett par skor.
Grinier flinade och kollade på Harrow.
" Jag kom hit för lite böcker, så jag bara tar för mig själv då? " Sa han med ett flin
Harrow suckade men tog ut de böcker Grinier behövde och puttade ut honom.
"Så kall," Viskade Grinier bittert men log sedan igen innan han hände sig för att flyga iväg på sin Hippogryf som var tillbaka till sin normala form.

Brimstone gjorde det samma och blev till den ståtliga gigantiska örnliknande fågeln med 3 par vingar och blixtrar runt sig.
Harrow hade för länge sedan maskerat den här gatan så att det var säkert för magiska väsen och folk att förvandla sig utan att bli upptäckt av människor.
Harrow hoppade på och kollade ner på Vex.
"Gå eller flyga?" Frågade han med bara en liten höjning av sitt ögonbryn.

Vex såg på honom och väntade på honom.
"Hon bor ite så långt borta. Jag känner av Felic och det är ditåt." Han pekade mot ett hål och började gå.
"Om hon inte vill se dig vad ska du göra?" Han såg över axeln och log mot honom.