privat roll mellan Masato och Dionysus

Jane såg honom på gatan efter en stund och gick så snabbt hon kunde i mänskligt tempo fram till honom och sänkte sig ner och försökte väcka honom.

Brín efter ett tag kände handen av en annan person på sig och vaknade långsamt till. När han såg suddigt vem det var pustade han tungt ut. Det kändes som om hans lungor var helt och hållet tömda på luft, men han mådde illa.
"S-såg du? Såg du vad som hände?", frågade han smått förskräckt och satte sig upp. Han kollade tillbaka till gränden där kroppen log kvar(?) med ett blek min.

Jane såg på honom och sa.
- Såg du vad som hände med vad?
Nja, jag vet inte varför du svimmade och jag har inte varit här idag tidigare idag.
Jag kom först nu.

Jane såg sig omkring och bara lyssnade efter ljud,

"Okej..", sa Brín försiktigt innan han reste sig upp. Han var fortfarande smått yr och kollade sig vilt om över att vara säker. Han tog ut sin telefon ur fickan och ringde efter en ambulans och polisen.

Jane såg på honom och sa.
- Om du ringer ambulans och polis så skulle jag inte tro att de hittar livstecken på kvinnan.

Jane visste att de inte heller kunde inte några DNA eller andra spår som kunde binda henne till Mordet för hon hade inget.

Brím kollade undrande på Jane medan han försökte hålla sig upp.
"Hur vet du att det var en kvinna, om du kom precis?", frågade Brím med ögonbrynet upphöjt.

Jane såg på honom och sa.
.-Jag är inte blind...jag kom hit från det hållet.
Ska ni killar alltid tro att vi tjejer inte kan se eller göra eller.
Men lycka till.
Vi ses på skolan om du klarar av att gp i skolan.
Hej då


Hon började gå