Criminal love PRS rollspelargärna och Emma07

Aaron höll ännu armarna om henne, lyssnade på hennes far och såg osäkert på Sophie, suckade tyst.
"Jag kanske borde gå?" frågade han osäkert, visste inte ifall det vore bättre att lämna dem ifred för stunden istället för att hålla sig kvar. Även om han otroligt gärna ville vara kvar nära henne - men ifall det fick henne i mer trubbel vore det kanske bättre att lämna henne ifred trots allt.

Hon bet sig hårt i läppen och stoppade tyst handen i sin ficka. Med enorm prestation lyckades hon skicka iväg ett sms till honom där det stod "vi ses imorgon kväll, vid fontänen" innan hon mjukt kysste hans kind.
- jag antar det, men kom ihåg att jag verkligen tycker om dig sa hon tyst och såg på honom. Hennes pappa fnös mjukt och flyttade sig lätt från dörrhålet så han kunde gå ut.

Aaron ville inte lämna henne än, men han visste att han måste. Han kramade lätt om henne, ville inte göra för mycket framför hennes föräldrar då.
"Jag gillar dig också", viskade han till henne, log försiktigt emot henne och gick sedan ut därifrån.
Resterande delen av kvällen ägnade han inte åt mycket, och han såg fram emot morgondagens kväll som inte kunde komma snabbt nog.

Sophie svalde hårt och hennes föräldrar gick ut från rummet. Hon låste dörren till sitt rum och la sig bara på sängen. Hennes kind värkte och hon ville bara vara ifred och ligga på sin säng och gråta.
--
ska vi spola till dagen efter?

Gärna

~~~~

Det kändes som om följande dag gick katastrofalt långsamt, men till slut hade det äntligen blivit kväll och han var redan på plats vid fontänen. Han började bli rätt nervös - tänk om hennes föräldrar lyckats övertala henne och att hon ändrat sig, inte alls tänkte dyka upp och hade släppt honom? Han ville inte tro att det var så, men de där oroliga tankarna dök ändå upp ovälkommet medans han stod och väntade.

Sophie hade övertalat sina föräldrar att tro att hon skulle träffa sin nära vän som dessutom hade gått med på att låtsas att Sophie var hos henne.Hon drog på sig en kofta innan hon började gå till fontänen. När hon såg Aaron kunde hon inte låta bli att le. Hon la händerna för hans ögon.
- gissa vem sa hon tyst i hans öra.

Aaron log genast stort då han både kände sina händer omkring sig och hörde henne, snurrade runt så att han stod emot henne istället.
"Du lyckades komma", sade han med ett leende, glad över det - trots allt var det kanske inte alltför konstigt ifall hon inte skulle ha kommit dit efter vad som hänt.

Hon tog bort händerna och log svagt.
- min vän ställde upp och sa att jag är hos henne ikväll så att jag kunde komma hit och träffa dig sa hon och lekte med hans fingrar.
- jag är verkligen så ledsen för allt som hände igår, det var inte meningen att det skulle bli så sa hon tyst.

Aaron log lite tillbaks, lade armarna omkring hennes midja.
"Låter som en bra vän", sade han, själv hade han inte mycket utav den sorten - han hade några goda vänner, men få som han verkligen litade på. Han suckade lätt och skakade lite på huvudet.
"Det är ingen fara", sade han, hänt var hänt och de kunde inte göra nåt åt det. De fick bara försöka göra det bästa utav det istället.
"Hade du planerat nåt vi skulle göra?" frågade han sen nyfiket.

Hon såg på honom med ett litet leende.
- om du inte har ätit kvällsmat än så skulle vi kunna gå till en restaurang som en vän till mig äger. Så får vi allt vi beställer gratis sa hon och kunde inte låta bli att skratta svagt.
- det är ett väldigt mysigt ställe faktiskt, det var där pappa friade till mamma, eller ja typ. Han hade inte råd till någon ring så han tog ringen som han hade på sig och bad henne ha den som ett tecken på att han älskade henne sa hon med ett litet leende.